Benny Lindholm

Vilseledande debatt om debatten

2011-12-22T09:49:00.001+01:00

Lite senare än försvarbart kan jag inte undvika att kommentera debatten om debatten de senaste dagarna. I måndags skrev ju Erik Ullenhag, folkpartist och integrationsminister, en debattartikel i DN om att krossa myterna om invandringen. Han plockade upp en del saker i artikeln och hänvisade i övrigt till en hemsida, www.regeringen.se/tolerans, som regeringen gjort.

Sen tog debatten om Erik Ullenhags debatt vid. I sak handlar denna om att regeringens faktapresentation (till skillnad från myterna) inte innehåller särskilt mycket fakta. Tyvärr misslyckas även de som kritiserar integrationsministern.

Den uppmärksamme läsaren noterar nämligen att de som svarat på Ullenhags artikel (Andreas Johansson Heinö och Paulina Neuding och Gunnar Sandelin) antingen inte läser regeringens presenterade myter och faktapåståenden ordentligt eller argumenterar oärligt och vilseledande – ungefär som de menar att Ullenhag och regeringen gör.

För att ta myt, faktapåstående och motpåstående var för sig:

Myt: Invandringen har lett till en våg av kriminalitet.

Regeringens faktapåstående: Det är svårt att mäta kriminalitet men Sverige skiljer sig inte från andra jämförbara länder och överrepresentation beror troligtvis på att gruppen invandrare normalt karaktäriseras av sådant som normalt är överrepresenterat i statistiken (kön, ålder, inkomst, sysselsättning och utbildningsnivå).

Johansson/Neudings motpåstående: Regeringen viftar bort problemet med utrikesföddas överrepresentation i brottsstatistiken bland annat med att en majoritet av invandrare inte begår brott.

Kommentar: Här säger regeringen, i ett av de längsta faktapåståendena, att frågan är komplex men att överrepresentationen troligtvis beror på att gruppen invandrare utgörs av personer som normalt är överrepresenterade i statistiken. Det är ett faktapåstående som håller och som dessutom har stöd i kriminologin. Men vad svarar Johansson/Neuding? Jo, att regeringen viftar bort myten med ett enkelt konstaterande att en majoritet av invandrare inte begår brott. Detta är direkt felaktigt, för det är inte vad regeringen säger.

Ställning: Regeringen 1 – 0 Kritikerna

Myt: Det finns en tyst majoritet som anser att invandringspolitiken är en katastrof.

Regeringens faktapåstående: Endast 42 % (lägre än tidigare) tycker att det är bra att ta emot färre flyktingar. I andra undersökningar har 88 % av stockholmarna instämt eller instämt starkt i påståendet att invandrare är bra för staden (72 % av Malmöborna).

Johansson/Neudings motpåstående: Regeringen nämner inte att de som vill ta emot färre flyktingar alltjämt är betydligt fler än de som inte vill det.

Kommentar: Regeringen motbevisar myten att en tyst majoritet av befolkningen anser att invandringspolitiken är en katastrof (42 % är ingen majoritet) och presenterar dessutom siffror från invandrartäta delar av landet som är ännu starkare. Johansson/Neuding hänger dock upp sin argumentation på att 42% är fler än de som vill ta emot fler flyktingar. Det stämmer säkert, men det visar ändå inte att en tyst majoritet anser att invandringspolitiken är en katastrof.

Ställning: Regeringen 2 – 0 Kritikerna

Myt: Det pågår en massinvandring, om några årtionden kommer svenskar att vara i minoritet i sitt eget land.

Regeringens faktapåstående: endast 15 % av Sveriges befolkning är född i ett annat land, en andel som endast kommer öka till 16.5% till 2050.

Johansson/Neudings motpåstående: ”Om en lika stor andel av svenskarna vore arbetslösa skulle vi tala om massarbetslöshet, men ”massinvandring” avfärdas som ett främlingsfientligt fantasifoster.”

Kommentar: Myten handlar om att det finns en massinvandring som kommer leda till att svenskarna snart är i minoritet. Regeringen visar att detta enbart är en myt och att andelen invandrare enligt SCB kommer öka från 15% till 16.5%. Johansson/Neuding väljer dock att fokusera på begreppet massinvandring, något som regeringen egentligen inte ens kommenterar i sitt faktapåstående. Kritikerna väljer således att försvara den sverigedemokratiska bilden av massinvandringen har återigen inte motbevisat regeringens faktapåstående.

Ställning: Regeringen 3 – 0 Kritikerna

Myt: De flesta så kallade flyktingar saknar flyktingskäl.

Regeringens faktapåstående: 91 % av de som sökte asyl 2010 fick uppehållstillstånd på grund av skydds- eller flyktingskäl (totalt 9 978).

Sandelins motpåstående: ”Endast åtta procent av de närmare 400.000 permanenta tillstånd som beviljats de senaste 30 åren har gällt asylsökande som i hemlandet hotats till livet av staten. De skyddsbehövande, som främst flyr från inre väpnade konflikter eller riskerar tortyr, utgör 21 procent. Tillsammans utgör de endast något mer än en fjärdedel av vårt totala flyktingmottagande, vilket är en viss skillnad mot Ullenhags 91 procent.”

Kommentar: Den här är lite mer intressant och regeringens faktapåstående utgör ett av de längre. Sandelin väljer dock att jämföra äpplen och päron. Med hjälp av 30 års statistik försöker han motbevisa statistik för det senaste året. Alla som har sysslat på något sätt med statistik vet att detta är ett horribelt sätt att förfara med statistik. Sandelin har dock en liten poäng, dock inte den som han själv tror att den är. Sverige har haft en relativt restriktiv tillämpning av flyktingkonventionen. Detta har lett till att personer som egentligen har ett skyddsbehov (och som i andra länder hade fått flyktingsstatus) i Sverige istället får uppehållstillstånd på andra grunder än flyktingskap. Siffrorna är alltså i sak rätt, men beskriver inte det som Sandelin försöker påstå.

Ställning: Regeringen 4 – 1 Kritikerna

Myt: Invandringen kostar Sverige tiotals miljarder kronor varje år.

Regeringens faktapåstående: Vissa studier pekar på svagt positiva effekter på tillväxten, men det finns även studier som pekar på svagt negativa effekter. Studier av den fria rörligheten inom EU pekar på vissa positiva effekter. Flera studier pekar på att invandring leder till ökad handel med invandrarnas ursprungsländer. Andelen företagare är högre bland utrikes födda än bland inrikes födda och utrikes födda har fler anställda per företag. Det finns teorier om att öppna och toleranta samhällen är mer uppfinningsrika, och Sverige ligger också i topp i flera internationella index över innovationsklimat. Det är inte helt klart hur invandringen påverkar de offentliga finanserna. De beräkningar som finns visar på större kostnader än intäkter. Beräkningarna handlar dock om offentliga intäkter och utgifter på individnivå. De positiva effekterna som invandring har på samhällsekonomin som helhet genom ökad tillväxt, handel och företagande ingår inte.

Sandelins motpåstående: Regeringens utredare, professor emeritus Jan Ekberg, har beräknat transfereringarna i den offentliga sektorn från inrikes till utrikes födda till 1,5 till 2 procent av BNP, vilket innebär 43–58 miljarder per år. Ekonomidocenten Jan Tullberg vid Handelshögskolan i Stockholm höjer i sin studie taket till tre procent av BNP, vilket betyder runt 90 miljarder årligen.

Kommentar: Här säger regeringen att det är svårt att möta invandringens ekonomiska följder och pekar på två (inte motsägelsefulla) påståenden: 1) invandring har på det stora hela positiva effekter, och 2) invandring kan innebära ökade kostnader på de offentliga transfereringarna. Sandelin väljer dock att försöka slå regeringen i huvudet med det senaste faktapåståendet. Problemet är bara att regeringen själv har presenterat det (dock utan siffror) och att det bara delvis beskriver invandringens ekonomiska konsekvenser.

Slutställning: Regeringen 5 – 1 Kritikerna.

Så vad betyder då allt detta? Jo, att Johansson och Neuding och Sandelin inte har skrivit något vettigt egentligen. Om man är välvilligt inställd är detta troligen en konsekvens av att man inte har läst regeringens myter och faktapåståenden i detalj och att man i missriktad välvilja kritiserar regeringen för påståenden som den inte har presenterar.

Konsekvensen är dock mycket olycklig. Det är bra att regeringens påståenden granskas och debatteras, men den nivå som debatten hamnade på nu, när debattörer kritiserar regeringen för påståenden som den egentligen inte riktigt kommit med blir bara kontraproduktiv. Om det är någon som gynnas av det så är det de främlingsfientliga. För nu kan de nämligen peka på ”de ansedda debattörerna och forskarna” och påpeka att regeringen minsann har fel. När det egentligen inte är vad Johansson och Neuding och Sandelin visar.

Men så är ju invandringsdebatten alltid en cirkus.

"Debatt" mot Per Olsson

2011-10-30T20:27:00.001+01:00

Medverkar i en slags skriftlig debatt mot Miljöpartiets Per Olsson om det slopade kravet på att läsa in högskolebehörighet på yrkesprogrammen i den nya gymnasieskolan.

Ungdomar är olika och har olika framtidsplaner. Alliansregeringens målsättning med den nya gymnasieskolan är att fler ungdomar ska fullfölja sin gymnasieutbildning och införskaffa kunskaper av hög kvalitet. Både de som vill ut i arbetslivet direkt och de som vill läsa vidare, måste vara bättre förberedda än de är efter att ha genomgått dagens gymnasieskola om vi ska vara konkurrenskraftiga i den globala ekonomin.

Problemet med det tidigare obligatoriska kravet att läsa in högskolebehörighet var att det slog ut många ungdomar från gymnasiet så att de inte ens fick gymnasiekompetens. Nästan var fjärde yrkeselev misslyckas idag med att slutföra sin gymnasieutbildning, och hoppar av utan att få slutbetyg.

Med den nya gymnasieskolan har eleven dock alltid rätt att läsa in gymnasiekompetens. Antingen under tiden de går i gymnasiet, direkt efteråt eller senare i komvux.

Sammanslagningarna av lärosäten måste snabbas på!

2011-10-20T00:00:00.000+02:00

Skriver idag för Liberala studenters räkning på DN Debatt som en kommentar till Jan Björklunds artikel i måndags om sammanslagningar av universitet och högskolor. Utbildningsministern skrev bland annat

"Ska Sverige eftersträva högsta vetenskapliga kvalitet kan vi inte sprida ut resurserna mer än i dag – det skulle allvarligt hota att utarma den högklassiga forskningen vid lärosäten som till exempel Karolinska institutet och Chalmers. Alltför små miljöer, med alltför få forskare inom ett ämne, bör också undvikas; för bästa möjliga vetenskapliga utveckling krävs en kritisk massa av forskare och forskarstuderande."

Han föreslog därefter att det krävs en del sammanslagningar av större universitet med mindre högskolor för att möta den utmaningen. Dock med brasklappen att han själv, genom regeringen, inte kommer besluta om detta ensidigt.

Liberala studenter anser att regeringen har en viktig poäng och att vi behöver slå ihop en del lärosäten för att skapa mer resursstarka och innovativa utbildningsmiljöer. Vad vi vill påpeka är dock att svensk högre utbildning även kräver ett fortsatt och fördjupat autonomiarbete. Vi skriver bland annat.

"Utbildningsministerns besked är välkommet men för fattigt. Sammanslagningarna måste snabbas på och kompletteras med en ombildning av fler universitet och högskolor till exempelvis stiftelser såsom Chalmers och Handelshögskolan i Stockholm.

En sådan utveckling skulle också gynna studenter och forskare. Med färre men starkare universitet som ger bättre förutsättningar att utveckla verksamheten utan statlig inblandning främjas den dynamik och flexibilitet som framtiden kräver. På så sätt möjliggör man även att beslut om utbildning och forskning fattas så nära studenter och forskare som möjligt."

Uppsala mot sprutbyte

2011-10-05T20:11:00.000+02:00

Idag skrev även UNT:s ledarsida om mitt förslag om sprutbytesprogram. Ledarsidan sammanfattar diskussionen ganska bra:

"Det är lika nedslående som förvånande att ogrundade värderingar och olyckliga sammanblandningar får styra Moderaternas, Kristdemokraternas och Vänsterpartiets ställningstagande. Även om sprutbyte handlar om att ge missbrukare tillgång till rena sprutor, ska inte sprutbyten ses som en narkotikapolitisk åtgärd. Det handlar om smittskydd, och om att rädda liv."

18 minuter skriver om mitt förslag om Sprutbytesprogram

2011-10-05T00:00:00.000+02:00

Inför sprutbyte i Uppsala

2011-10-02T00:00:00.000+02:00

Skriver idag i Unt om Sprutbytesprogram. Bakgrunden är att Nämnden för vuxna med funktionshinder, som ansvarar för missbruksvården i Uppsala kommun, har fått tillfälle att yttra sig över missbruksutredningen.

"Enligt forskning finns det nämligen bevis för att sprutbytesverksamhet leder till minskat riskbeteende bland narkomaner och för att sådan verksamhet leder till minskad spridning av hiv. Samtidigt visar forskningen att den ofta uttalade farhågan att sprutbytet leder till ökat missbruk inte kan beläggas.

Utökade möjligheter för att införa sprutbytesprogram handlar därför om att minska människors lidande samtidigt som man skapar en viktig kontaktyta mellan missbrukare och samhällets vårdfunktioner. Med sådana program ges nämligen unika möjligheter till regelbunden testning, rådgivning och information."

Missbruksutredningen föreslåratt man ska slopa det kommunala vetot som rör sprutbytesprogram. Idag är det landstingen som ansvarar för smittskyddsarbetet, men om ett landsting vill införa ett sprutbytesprogram så måste den kommun som sprutbytet ska äga rum i ge sitt samtycke.

Det har lett till att endast ett landsting har lyckats införa sprutbyten, Skåne. Ett slopat veto skulle därför göra det enklare för landsting att införa sprutbyten.

VFN om sprutbyten

2011-10-01T00:00:00.000+02:00

I torsdags hade vi en rätt hetsig diskussion i nämnden för vuxna med funktionshinder (VFN) om sprutbytesprogram. Nu är det inte kommunen som beslutar om ett eventuellt sådant, det är det landstinget som gör, men med anledning av den statliga missbruksutredningens förslag om mer sprutbyten som ett verktyg att stoppa smittspridning av bland annat HIV och Hepatit C bland sprutnarkomaner kom frågan upp.

Det är intressant att se de ideologiska skiljelinjerna i den här frågan. Kristdemokraterna, med stöd av moderaterna och vänsterpartiet, föreslog med en rätt lång skrivelse att Uppsala kommun skulle uttala sig negativt om utredningens förslag. I huvudsak argumenterade denna rätt oheliga allians att sprutbyten inte hör hemma i svenska narkotikapolitik.

Jag, och Johanna Lönn som också representerar Folkpartiet i nämnden, kunde inte acceptera en sån skrivelse eftersom sprutbyten både har visat sig förhindra smittspridning och eftersom ett flertal internationella organisationer liksom flera tunga statliga myndigheter såsom Smittskyddsinstitutet föreslår fler sprutbytesprogram. Särskilt mot bakgrund av att det inte finns något stöd för att sprutbyten leder till ökat missbruk är M, KD och Vänsterns förslag obegripligt.

Jag föreslog därför att vi skulle ställa oss positiva till förslaget att slopa det kommunala vetot i den här frågan. Den ideologiska klyftan var därmed tydlig. Som folkpartist och liberal är det självklart att ställa sig på individens sida och förespråka sådana åtgärder som både gynnar individer och som har stöd i forskningen och jag är glad över att Centern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna gick på min linje.

Givetvis hakade Unt på och skrev om sprickan i alliansen.

Free Dawit!

2011-09-27T00:11:00.001+02:00

Eritrea. Ungefär fem och en halv miljon invånare. Tusentals år lång historia, hög barnadödlighet och i princip ett av världens minst utvecklade länder. Och en svensk samvetsfånge.

Dawit Isaak arresterades den 23 september 2001. Hans brott: yttrandefrihet.

Vi känner nog alla igen hans ansikte. Såväl morgon- som kvällstidningar har publicerat hans porträtt och han har blivit en svensk symbol för journalistiskt frihet och kamp mot diktatur, förtryck och censur.

Det är inte enkelt att säga vad som kan förmå Eritrea att frige Dawit Isaak. En hårdför regim som Eritrea låter sig troligen inte påverkas av vare sig diplomatiska påtryckningar eller ekonomiska sanktioner. Landet är redan så fattigt att bistånd från Sverige troligtvis gör liten skillnad i diktaturens plånbok och diplomatin har redan visat sig fruktlös.

Men kampanjen om och kring Dawit Isaak handlar inte enbart om resultat. Även om rättvisa och Dawit Isaaks frihet är målet med kampanjen kring hans fängslande handlar den också om så mycket mer. Dawit Isaak är större än han själv.

För när Dawit Isaak frisläpps finns det fler kampanjer att lyfta och fler strider att ta mot de krafter och de människor som väljer att fängsla istället för bemöta, att förtrycka istället för trygga. Kampanjen om Dawit Isaak handlar därför inte enbart om hans egen frihet, den handlar om alla journalisters frihet. Vår kamp för Dawit Isaak handlar inte enbart om ett frisläppande av vår svenska samvetsfånge. Kampen handlar om att stå upp för de värden vi bygger vår demokratiska stat på.

Och vi gör det genom det som Dawit Isaak inte fick göra. Genom att driva opinion. Det är det som är det fina med det. När DN och Expressen publicerar artiklar, Sveriges radio sänder dokumentärer och Bawar, Frida, Ida, Dana, Cecilia och Henrik bloggar, då slås vi inte bara för Dawits rätt till frihet, vi slåss också i praktiken, för hans rätt till yttrande.

För den frihet som Dawit Isaak är fängslad för, den handlar inte bara om honom. Den handlar även om oss.

En idé för en mer genomtänkt föräldraförsäkring

2011-08-16T20:31:00.000+02:00

Jaha, så har striden om föräldraförsäkringen dragit igång på allvar i Folkpartisverige. Kanske kunde man inte vänta annat efter att LUF-kongressen strukit kravet på delad föräldraförsäkring och skrivit in ordet kärnfamilj i sitt handlingsprogram. Eftersom jag har skrivit en smärre avhandling så kan jag säga till er otåliga att ni kan hoppa till rubriken "argument för och mot delad föräldraförsäkring" direkt.

Nåväl, nu är det i alla fall Niklas Frykman och Mattias Sundin som kastar in en brandfackla på Svd Brännpunkt. Adressaterna är egentligen inte andra folkpartister utan ett gäng centerpartister, men man att det egentligen handlar om den kommande diskussionen på landsmötet i oktober är rätt uppenbart.

Själva artikeln de har skrivit är inget under. Första gången jag försökte läsa den kom jag bara halvvägs. Inte för att den var ointressant, men när man kallar förespråkarna av delning för socialister, hänvisar till nån tunna som Gudrun Schyman sitter i och sedan avfärdar förslaget för att det kom under 1990-talet, då tänkte jag att det inte skulle komma nåt vettigt ur artikeln.

Så jag måste ju bara yttra mig med andra ord.

Utgångspunkter
Det här med föräldraförsäkringen är nämligen inte helt enkelt. Det handlar inte om huruvida man är socialist eller jag-hatar-klåfingriga-staten-liberal. Man måste tänka lite mer än så. Kalla mig tråkig – jag är ju trots allt jurist (fick jag det sagt också.

Föräldraförsäkringen är nämligen en inkomsttrygghetsförsäkring. Den finansieras av obligatoriska arbetsgivaravgifterna och är en rättighet för alla arbetstagare. Den liknar på så sätt sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Dvs är du sjuk från jobbet får du sjukpenning/ersättning. Är du arbetslös och utan jobb får du arbetslöshetsersättning (åtminstone grundersättning) och är blir du förälder och är borta från jobbet får du föräldrapenning.

Skillnaden är bara vilka som är mottagarna. För medan sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen är mer försäkringsmässig och utbetalas till den enskilde arbetstagaren så är adressaten i praktiken familjen i föräldraförsäkringen.

Okej, det var en sanning med modifikation. För om man läser 12 kapitlet i Socialförsäkringsbalken (där reglerna om föräldraförsäkring finns) så kan man läsa att "om föräldrarna har gemensam vårdnad om ett barn får vardera föräldern föräldrapenning under hälften av den tid som anges i 12§”. (Och det är ungefär det Frykman och Sundin triumferar på Brännpunkt: föräldraförsäkringen är individuell!)

Problemet är bara 12 §. Den säger nämligen att föräldrapenningen omfattar 480 dagar för föräldrarna. Ingångsvinkeln är alltså kollektivet familjen och föräldraförsäkringen syftar till att ge detta lilla kollektiv en ersättning för att kunna vara hemma och ta hand om det nyfödda barnet. Och i konsekvensens namn är alltså den ”individualiserade” föräldrapenningen överlåtbar, dvs den ena föräldern kan de en del av sin ledighet till den andra föräldern (jfr 12 kap 15 § 2 meningen Socialförsäkringsbalken)

Nu har jag skrivit ganska mycket, men jag måste få komma till poängen. För hur systemet ska se ut handlar om vilka överväganden man gör och vilka syften man tycker att föräldraförsäkringen ska fylla.

Argument för och emot en delad föräldraförsäkring
Som jag ser det kan man teoretiskt dela upp det i tre olika syften:

Föräldraförsäkringen syftar till att ge barnet möjlighet att vara få vårdnad av sina föräldrar
Föräldraförsäkringen syftar till att bereda den enskilda föräldern möjlighet att vårda sitt barn
Föräldraförsäkringen syftar till att bereda föräldraparet möjlighet att vårda sitt barn.

Låt oss titta lite närmare på alla tre. Jag menar att om man tycker punkten ett är det viktigaste så kan man förorda såväl en strikt individualiserad föräldraförsäkring som en överlåtbar. Om man menar att den andra punkten är det viktigaste så är en strikt individualiserad försäkring det viktigaste (eftersom syftet är att ersätta en arbetstagare som uteblir från arbetsplatsen). Och om man tycker att punkten tre är det viktigaste, då är det en överlåtbar variant som är viktigast.

Varför barnperspektivet kan användas åt båda håll? Jo, för att å ena sidan är det viktigt för barnet att ha en förälder hemma (flexibiliteten med överlåtbarhet behövs) men å andra sidan är det viktigt för barnet att få möta båda sina föräldrar under sina första månader (en mer strikt individualisering behövs).

Och ungefär så ser ju debatten mellan ”socialisterna” och ”statsskeptikerna” ut. Båda grupper slår ”barns bästa” i huvudet på varandra och socialisterna hävdar även att individerna drabbas av överlåtbar medan individualisterna hävdar att föräldraparet drabbas av en kvoterad försäkring.

För mig blir det emellertid ganska enkelt. Barnargumentet är en återvändsgränd, men vem försäkringen ska vara till för är inte det. Lite tekniskt av mig kanske, men eftersom försäkringen syftar till att ersätta ett inkomstbortfall för en förälder som vill vara hemma med sitt barn så vore det märkligt om den föräldern ska kunna använda pengar som är till det syftet och ge till någon annan. Alltså, är man inte hemma från jobbet så ska man inte få försäkringspengarna. Punkt. Att det främjar jämställdhet och att barn får träffa sina pappor oftare är bara en bonus i sammanhanget.

Men barnet då? Ja, status quo-förespråkarna kommer säkert dragandes med att man måste få bestämma i familjen och att barnet inte kommer må bra av i värsta fall bara 220 dagars hemmatid med föräldrarna. Mitt svar är att 1) det funkar alldeles utmärkt i många, många andra länder, 2) båda föräldrarna tar idag ut försäkring och 3) båda föräldrarna kommer ta ut ännu mer försäkring i framtiden med en strikt individualiserad försäkring.

Så, nu ska jag inte skriva mer. För övrigt anser jag att även studenter ska kunna vara föräldralediga med vettiga villkor.

Medborgarskapstest ur en principiell synvinkel

2011-08-04T23:34:00.014+02:00

Att LUF har tagit ställning för medborgarskapstest kan knappast ha undgått någon politiskt initierad. Debatten har dock, till skillnad från den bland annat jag förde på kongressen förra helgen, inte varit något under av intellektuell spänst (Adam Cwejman undantagen). Snarare har något slags skyttegravskrig blossat upp i LUF-Sverige. Tänkte därför bidra med en lite mer resonerade invändning mot förslaget.

Förslag om medborgarskapstest måste ta sin utgångspunkt i medborgarskapet. Utan att fundera över vad medborgarskapet fyller för syfte kan man inte föra en sansad diskussion om vad kriterierna för detta medborgarskap ska vara. Utan att avgränsa medborgarskapet från permanent uppehållstillstånd blir en diskussion om kraven för resan från det senare till det förra rätt meningslös.

Rent juridiskt fyller medborgarskapet syftet att klargöra vilka som får rösta och vilket som har ej särställning i svensk lagstiftning. Detta är visserligen inte helt sant, för även personer med permanent uppehållstillstånd omfattas av våra rättigheter också. Medborgarskapet handlar alltså framför allt om vilka som får rösta i riksdagsval.

Fast nu handlar ju inte allt om juridik. Utöver juridiken kan man säga att medborgarskapet handlar om att särskilja de som har en starkare koppling till staten från de som har en svagare. Rent spontant tycker jag att detta är märkligt. Vilken starkare koppling till ett land kan man egentligen ha än bosättning? Varför har en kvinna som är bosatt i Sverige och har medborgarskap en starkare koppling än en kvinna som endast har permanent uppehållstillstånd?

Den frågan är nämligen relevant i sammanhanget, för, den besvarar frågan varför vi behöver ett test för att särskilja vissa personer från andra. (för det är ju vad test egentligen handlar om)

Ett argument i den här delen, och som jag också återkommer till i följande blogginlägg, är att medborgarskap är ett uttryck för att man är en del av en gemenskap. Även om jag ifrågasätter vilken typ av gemenskap medborgarskapstestförespråkarna avser, vill jag leka med tanken. För, om man i juridisk mening menar att medborgarskap pekar ut vilka som får rösta i riksdagsval, då menar man ju rimligen att tillhörighet till en redan existerande gemenskap (typ Sverige) är en förutsättning för att få rösta. Redan har vill jag säga att den här gemenskapen inte behöver vara etnisk, nationell eller kulturell. Den kan mycket väl, som Adam Cwejman har varit inne på, istället handla om omfamnadet av universella liberala värden.

Men ändå, frågan måste ställas; varför skall tillhörighet till en gemenskap (normen) vara en förutsättning för att få rösta? Vilken tanke om demokrati är det egentligen? Jag menar att den är helt bakvänd. Demokrati får aldrig handla om att de som har makten (i det här fallet de som redan har medborgarskap) ska kunna välja sina medmänniskor. Eller rent konkret: riksdagen ska inte kunna välja sina väljare. Man kan givetvis vara av annan åsikt, men liberal demokrati handlar om självbestämmande och en rätt för den enskilde att påverka makten. En rätt för den enskilde att påverka - välja - den som har monopol på att påverka henne.

Min utgångspunkt är med andra ord att tanken om en gemenskap inte får lägga hinder för den enskildes möjligheter att påverka sin vardag. Med ett kollektivistiskt synsätt kan man kanske motivera det, men liberalt är det knappast. Och rent principiellt handlar ett medborgarskapstest om just detta - att stänga ute människor och begränsa människors möjligheter.

Eftersom inga principer inte bär med sig undantag (som ofta är pragmatiskt motiverade) slutar inte mina resonemang här: snart kommer en del tankar om mer pragmatiska argument för medborgarskapstest (dvs medborgarskapstest som integrationsfrämjande). Jag är dock lika skeptisk där.

En eloge till liberalerna i Europaparlamentet!

2011-07-12T19:29:00.000+02:00

Idag kom ett pressmeddelande från ALDE om att LIBE, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, antagit en rapport från en av utskottets liberala ledamöter. Bland annat kräver rapporten en full utvärdering av hur EUs antiterrorlagstiftning har påverkat våra grundläggande fri- och rättigheter. Se gärna gårdagens intervju med rapportförfattaren här.

Jag har själv här på bloggen och i bland annat UNT skrivit ett par inlägg om datalagringsdirektivet och om behovet av en utvärdering av lagstiftningen. All lagstiftning innebär på något sätt en inskränkning i våra friheter. De kan ofta vara motiverade; polismaktens rätt att frihetsberöva kan behövas för att bedriva brottsutredningar och läkarens möjlighet till tvångsomhändertagande på grund av psykisk ohälsa kan behövas för att skydda människors liv och hälsa.

Framför allt är kravet på fler och bättre proportionalitetsbedömningar intressant i Sopha Velds rapport. Det är genom kravet på proportionalitet, det vill säga att lagstiftningen når ett klar och avgränsat syfte och att det inte finns mindre ingripande åtgärder, som vi sätter upp gränser för lagstiftningen.

Ibland undrar jag dock om svenska och europeiska makthavare alltid tänker i de banorna. Allt för ofta tycks det som att intresset av att beivra brott och förhindra misstänka terrorattacker slår ut alla andra intressen. För även om polisen behöver möjlighet att gripa misstänkta brottslingar måste man inse att varje gripande innebär ett ingrepp i rörelsefriheten.

Med den rapport som LIBE nu antagit kanske åtminstone europeiska politiker inser att all lagstiftning inom unionen måste bygga på proportionalitet. För proportionalitet är inte bara ett juridiskt påfund, det är även ett sätt att begränsa statsmaktens vålds- och maktmonopol över enskilda medborgare. Det handlar alltså om precis den frihet som antiterrorlagstiftningen utger sig för att beskydda.

Skönsång för en liberal jurist

2011-05-26T20:43:00.000+02:00

"Rättsstaten kräver inte bara skickliga och omdömesgilla poliser, ett effektivt åklagarväsende, oberoende och opartiska domare och en fri advokatkår. Den är beroende av insatser av personer långt utanför juristernas krets. Inte minst viktigt är det att ansvariga politiker på central, regional och lokal nivå har insikt om rättsstatens betydelse.

Här skall också nämnas de många som i olika sammanhang utövar myndighet i förhållande till enskilda medborgare. Hit hör tjänstemän inom skatteväsendet, socialtjänsten och många andra verksamheter som staten, landstingen och kommunerna svarar för."

Så sjunger Hans Corell på DN Debatt om behovet av en ännu starkare svensk rättsstat.

En av anledningarna till mitt politiska engagemang över huvud taget är en vilja att stärka rättsstatstanken och arbetet för att legalitet präglar all myndighetsutövning. Det är därför jag vill arbeta för bättre riktlinjer i VFN, är emot datalagringsdirektivet och vill ha en konstitutionsdomstol.

Sverige har en på många sätt väl utbyggd och välfungerande välfärdsstat. Med olika rättighetslagar som socialtjänstlagen och LSS o.s.v. skapar vi möjligheter för personer som i andra samhällen inte hade kunnat förverkliga sig själva. Det är också så man ska se på skolplikten och den lättillgängliga domstolsprövning som förvaltningsdomstolarna erbjuder.

Men även solen har sina fläckar. Vi har ännu inte gett elever i grund- och gymnasieskolan de rättssäkerhetsgarantier som andra medborgare har och vi har sett en allt för godtycklig utbyggnad av polismaktens befogenheter.

I en liberal stat krävs välfärdsinstitutioner. Men en liberal rättsstat kräver också att makten, erkännandet av rättigheter, utövas och tillerkänns under lagarna.

Eller som Hans Corell idag också citerade FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna:

"Eftersom det är väsentligt för att människorna inte som en sista utväg skall tvingas att tillgripa uppror mot tyranni och förtryck att de mänskliga rättigheterna skyddas genom rättsstatens principer”

LSS ska frigöra människan

2011-05-26T20:30:00.000+02:00

Det har varit en, välbehövlig, debatt i UNT under våren om Uppsala kommuns arbete för att stödja personer med funktionsnedsättning. LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, var en stor framgång när den infördes 1994.

Men tillgänglighetsarbetet i Sverige har på många sätt gått för långsamt. För mig måste målet vara att personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att leva som andra. När rättspraxis dock har snävat in tolkningen av LSS ställer det krav på mig som liberal att kämpa mer.

Jag vet att vi i Uppsala erbjuder ett i huvudsak välfungerande stöd till de grupper som har rätt till stöd enligt LSS. Med ökad valfrihet och insatser ger vi i de flesta fallen ett stöd som bidrar till självförverkligande. Men det finns definitivt utrymmer för förbättringar. Bland annat har vi de senaste åren etablerat ett allt för restriktivt förhållningssätt till vissa av de insatser man har rätt till enligt LSS. Eller som jag skrev i UNT idag:

Att VFN (nämnden för vuxna med funktionshinder) inte tog strid för de riktlinjer som förvaltningsrätten upphävt två gånger är också något som Folkpartiet kämpat för. Riktlinjerna höll enligt vår socialliberala utgångspunkt inte acceptabel nivå. Det krävs riktlinjer som säkerställer att alla alltid får beslut som är särskilt anpassade efter de unika behov och förutsättningar som finns i det enskilda fallet.

Rutinmässiga tidsbegränsningar och hänvisning till gammal begränsande praxis är inte Folkpartiets prioritering. Vi har högre ambitioner än så.

Min ingång i de förhandlingar som kommer när vi i VFN ska enas om nya riktlinjer är att de fullt ut ska respektera och syfta till att förverkliga den värdegrund som LSS har. Nämligen att se till att personer med funktionsnedsättning har rätt att vara precis som man är.

Bland annat vill jag se över hur rätten till ledsagning ser ut. Ledsagarservice är en förutsättning för många för att kunna ta del av det utbud som många av oss tar för givet.

Som liberal kan man inte vara för något annat.

Ang resurscentrumet mot våld i nära relationer

2011-03-24T19:59:00.005+01:00

Hade idag en debattartikel i UNT tillsammans med Mohamad Hassan (FP) om miljöpartiets smått hetsiga debattartikel härom månaden. Inledningsvis vill jag säga att det är lite märkligt av UNT att publicera den här artikeln nu. Debatten om resurscentrumet är mer eller mindre förbi nu. Det var mer än en månad sedan som VFN antog planen för att utveckla resurscentrumet.

Nåväl, till Miljöpartiet. Den debattartikel de publicerade förra månaden var smått obegriplig. Malena Ranch och Maria Gardfjell pekade på en del områden som det liggande förslaget till resurscentrum borde utvecklas på. Gott så. Problemet är bara att just dessa punkter föreslås i den utredning som Alliansen, under inflytande från Folkpartiet, beställde. Och det är åtminstone Folkpartiets uppfattning att resurscentrumet ska bli så bra som möjligt.

Men det konstiga är att Miljöpartiet enligt artikeln vill göra allt på en gång. Det problem som finns med det är att man då riskerar rasera det viktiga arbete som kommunen nu har byggt upp inom bl.a. kvinnoboendet Siri och inom Famnen. Om man ska bygga upp en ny verksamhet så måste man göra det med försiktighet.

Det verkade trots allt som att även Miljöpartiet inser det. För när resurscentrumet var uppe till omröstning i VFN i februari, då hade de inget alternativt förslag att lägga fram. Men vad kan man vänta sig av ett "Skriker högst, kräver mest"-parti. Det blir ju liksom inte helt trovärdigt till slut.

Datalagringen uppe till omröstning

2011-03-16T14:19:00.001+01:00

Idag ska riksdagen rösta om datalagringsdirektivet. Liberala studenters och min hållning är att direktivet inte borde genomföras i svensk rätt. Tvärtom borde Sverige gå i bräschen för en lagstiftning som både respekterar rätten till privatliv och är effektiv i kampen mot grov organiserad brottslighet.

Datalagringsdirektivet är varken eller.

Läs min och Christina Engléns debattartikel i UNT om hur Folkpartiet borde rösta.

Måste vi implementera datalagringsdrektivet?

2011-03-15T19:25:00.000+01:00

En del av det försvar som vår borgerliga och delvis liberala regering för fram när det kommer till datalagringsdirektivet är att Sverige som land är tvunget att implementera direktivet.

Det stämmer. Alla medlemsstater är tvungna att implementera direktiv som medlemsstaterna har varit med och tagit fram och antagit i EU. Samtidigt så måste man fundera på vems sida man vill stå.

Europeiska unionen är fantastisk. Med handel och öppna gränser har vi skapat världens största frihandelsområde och minnena av 1900-talets konflikter bleknar i takt med att Europas folk integreras allt mer.

Det är i detta sammanhang som man ska se datalagringsdirektivet – som ett sätt att möta nya hot mot européers frihet. Problemet är bara att direktivet inte fyller sitt syfte, eftersom det enligt tyska utvärderingar har små effekter på brottsbekämpningen. Dessutom bryter kartläggningen mot ett av syftena med EU-samarbetet.

EU skapades som en garant för fred och frihet i Europa. Men frihet kräver mer än att polisen får alla resurser som den tror sig behöva. Även om en grundläggande del av frihetsbegreppet är att skydda enskilda medborgare från andra medborgare, så är det från ett liberalt perspektiv minst lika viktigt med ett skydd från staten.

Om man är en sann europé och liberal så motsätter man sig med andra ord en svensk implementering av datalagringsdirektivet. EU ska inte vara ett alibi för att införa integritetskränkande regler som snarare påminner om de östeuropeiska övervakningsapparaterna!

Att Folkpartiet, mitt moderparti och riksdagens mest EU-vänliga parti, inte har den linjen är beklämmande. Folkpartiet borde vara både en pådrivande kraft för europeisk integrationen och en vakthund mot dåliga överstatliga regleringar. Det är Folkpartiet redan när det kommer till jordbrukspolitiken. Nu är det dags att partiet även är det inom dessa frågor!

Men om man ser till debatten så verkar det vara alla andra än just folkpartister som vågar stå emot direktivet: Journalistförbundet och Tidningsutgivarnas debattartikel, Maria Ferm (MP) och Jens Holm (V), Mina moderata karameller, Tokmoderaten, Erik Bengtzboe (M) och Christian Engström (PP) och Camilla Lindberg.

Liberalism är visst lösningen

2011-02-28T17:18:00.000+01:00

Har idag, föga förvånande, fått svar från SACO Studentråd och Sveriges ingengörer efter gårdagens artikel på SVT Debatt.

I korthet menar Lisa Gemmel och Daniel Eriksson att fackföreningsrörelsen står för ett av två alternativ där det andra är lagstiftning. Tesen är att systemet med kollektivavtal är mer flexibelt än regleringar i lag. Det stämmer i teorin. Avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare är mer flexibelt än en 'one size fits all'-lösning, som lagstiftning är. Tyvärr så ser inte verkligheten ut på det sättet. Oavsett om det är på grund av kollektivavtal eller lagstiftning så har vi höga ingångslöner och en inflexibel arbetsrätt. Oavsett om det är riksdagens eller fackens fel, så är det så det ser ut.

Ett starkt anställningsskydd och höga ingångslöner leder visserligen inte generellt till högre arbetslöshet, men däremot till lägre sysselsättning för bland annat ungdomar. Unga och personer med en sämre socioekonomisk bakgrund, exempelvis invandrare, missgynnas och får med en strikt reglerad arbetsrätt svårare att få in en fot på arbetsmarknaden.

De negativa effekter som höga ingångslöner har för unga förstärks med andra ord av de strikta anställningsreglerna. I Sverige har de höga ingångslönerna i kombination med utformningen av arbetsrätten och otillräcklig kompetens (och här kommer utbildningspolitiken in i bilden också) i hög grad bidragit till den höga ungdomsarbetslösheten.

Personligen tror jag att facket kan vara en konstruktiv part för att lösa ungdomsarbetslöshetsproblemet. Om facket är berett att tillåta lite högre lönespridning, flexiblare anställningsvillkor mot en rejäl ekonomisk trygghet vid uppsägning, då är vi en god bit på väg mot såväl en nyktrare debatt som en tryggare arbetsmarknad för unga.

Så jag menar inte att lagstiftning är lösningen på problemet, utan att en mer nyanserad fackföreningsrörelse är nyckeln.

Facket och ungdomsarbetslösheten

2011-02-27T18:35:00.001+01:00

Skriver idag på SVT Debatt om ungdomsarbetslösheten och fackets roll i denna. Rubriksättningen är väl sådär, men den går an.

Min tes är att genom det rigida system med arbetsrättsliga regler och höga ingångslöner - som bland annat facket har kämpat fram - Sverige har, så har vi skapat ett system där unga strukturellt diskrimineras arbetsmarknaden.

Och det är inte så konstigt, ju högre löner (dvs högra kostnader för arbetsgivarna) och inflexibla system, desto mer rimligt blir det för en arbetsgivare att söka den där lite äldre tryggare personen. Ungdomarna blir alltså inte lika intressanta. Och detta skapar en stor ungdomsarbetslöshet och en desperation bland många unga. Som företagen utnyttjar.

Det är i det perspektivet Unionens inlägg i debatten om Phonehouse's HUTLÖSA anställningsvillkor ska ses. Det är inte mer regler och mindre flexibilitet som löser det grundläggande problemet. Phonehouse's arrogans mot unga är inte roten av problemet, det är symptomen på ett större.

Frigör universiteten!

2011-02-20T19:51:00.000+01:00

Skriver idag på UNT debatt med Ludvig Berke ordförande för Liberala studenter Uppsala och Erik Wretling om varför autonomireformen måste fortgå.

Vi menar att den statligt styrda högskolan har många kvaliteter, inte minst i termer av att en förvaltningsmyndighet ger en annan typ av rättssäkerhet för studenten än vad andra former gör. Men genom att ha ett antal stiftelseshögskolor skapas ändå en balans i det svenska utbildningsväsendet.

De statligt styrda universiteten styrs av statliga förordningar och regleringsbrev medan en stiftelsehögskola istället styrs av privaträttsliga regler, framför allt stiftelselagen och aktiebolagslagen. Relationen till staten är dessutom i de senare baserade på avtal. Det skapar en jämnare maktbalans eftersom staten då inte ensidigt kan styra över den enskilda högskolan samtidigt som det nödvändiga inflytande som staten bör ha, i form av kvalitetsgranskning, kan behållas.

Den autonomireform som regeringen presenterade förra året var visserligen en bit på vägen men samtidigt långt ifrån tillräcklig. Forskning visar nämligen på ett positivt samband mellan autonomi, effektivitet och kvalitet och behoven av en ökad frihet för universiteten är avgörande för svensk högskolas framtid. Mångfald även i institutionella former är ett starkt redskap för främjandet av den dynamik och den flexibilitet som i större utsträckning kommer att behövas i framtiden.

Det är en fråga om akademisk frihet. Och kvalitet för studenten.

Ang mansjourens insändare

2011-02-12T19:27:00.000+01:00

En "tillträdande" ordförande för Uppsala mansjour skrev härom dagen en insändare om Uppsala kommuns arbete för att förhindra och motverka våld i nära relationer. Enligt Mats Lind satsar vi allt för mycket på kvinnor.

Det är tråkigt att Mats Lind ställer grupper och kön mot varandra på det sätt som han gör. I dagens UNT har jag och Folkpartiets kommunalråd Mohamad Hassan därför skrivit en insändare som man kan läsa här.

I grund och botten måste samhället stöd till personer som utsätts för våld i nära relationer vara öppet mot såväl män som kvinnor. Det är dock inte särskilt märkligt att en stor del av det existerande arbetet riktas mot just kvinnor.

Visserligen finns en del studier som visar på att män och kvinnor är utsatta i ungefär lika stor utsträckning. Det räcker dock med att titta på statistik. I 75% av fallen när en kvinna anmäler misshandel så är det en bekant som är gärningsmannen (jfr 33% för män). Eller som Brottsförebyggande rådet skriver på sin hemsida:

Resultaten från NTU visar att män utgör över 90 procent av de närstående som misshandlat en kvinna. Men också när män utsätts utgörs en absolut majoritet av de närstående gärningspersonerna av män (75 procent). Vad ryms då i beteckningen närstående? Hos misshandelsutsatta kvinnor utgörs kategorin närstående till övervägande del av en partner eller före detta partner. Detta är däremot det minst vanligt förekommande förhållandet för de misshandelsutsatta männen, för vilka det i stället är absolut vanligast att närstående innebär en god vän. Ungefär var tionde närstående gärningsperson tillhör familjen (förutom partner/före detta partner), vilket gäller såväl män som kvinnor som utsatts för misshandel.

Självklar rätt att överklaga betyg!

2011-01-18T12:45:00.000+01:00

Skriver idag i UNT om varför det borde vara självklart att kunna överklaga betyg:

Är lärare ofelbara? I lördagens UNT (15/1) intervjuades Ulla Friis, professor vid Uppsala universitet, om bland annat förslaget om elevers rätt att begära omprövning av betyg.

Friis uttalade att förslaget innebär en misstroendeförklaring mot lärare och att det signalerar att samhället saknar förtroende för lärarkåren. Det är ett mycket provocerande syn på lärarnas ställning i myndighetsmaskineriet. Lärare sätter betyg på elever som enligt lag är tvungna att gå i skolan, betyg som sedan påverkar riktiga människors livsval och livsmöjligheter.

I en demokratisk rättsstat är det en självklarhet att medborgare ska kunna begära omprövning som ett sätt att skydda sig mot godtycklig maktutövning. Menar Friis att det även är fel att kunna ompröva ett beslut om försörjningsstöd, till exempel? Det skulle ju kunna ses som en misstroendeförklaring mot den kommunala handläggaren.

Och menar Friis att vi ska ta bort de nyinrättade migrationsdomstolarna som överprövar avslag på ansökan om asyl? Domstolarna signalerar ju då att samhället saknar förtroende för Migrationsverket. Lärare begår också fel ibland. En rätt till omprövning är ett sätt att stärka elever rättigheter. Lärare ska respekteras och stöttas i sin yrkesutövning, men det innebär inte att elever inte ska ha rätt att ifrågasätta lärares myndighetsutövning. Rättssäkerhet för elever är viktigare än lärares heder.

Björklund borde tänka om och ompröva sin inställning!

2011-01-13T08:01:00.001+01:00

Igår presenterades utredningen "Riktiga betyg är bättre än högre betyg". Utredningen kan man läsa här. I korthet går förslaget ut på att man ska förtydliga rätten till omprövning av betyg, att lärare ska ha en dokumentationsskyldighet och att rektor samt annan lärare ska kunna genomföra den eventuella omprövningen. Det som har florerat på såväl nyhetssajter, bloggar och på ett av regeringens eget departement om att förslaget handlar om överklagande är direkt felaktigt.

Förslaget har alltså mött en hel del motstånd, till och med från självaste utbildningsministern (FP). Denna är värd att bemöta, men först lite kort om vad som borde vara en naturlig startpunkt för en liberal.

En principiell utgångspunkt när det gäller all myndighetsutövning måste nämligen rimligtvis vara att ett beslut som innebär myndighetsutövning ska kunna omprövas och överklagas. När staten fattar ett beslut som i stor eller liten utsträckning påverkar en enskild medborgare så borde den medborgaren ha rätt att vända sig till myndigheten och be den överväga sitt beslut och om det inte fungerar kunna vända sig till en överordnad instans och be dem ompröva beslutet (d.v.s. överklaga - märk skillnaden). Det handlar om att staten inte ska kunna fatta beslut godtyckligt och att det alltid ska finnas ett tryck för att fatta rätt beslut från början.

Nu handlar som sagt visserligen inte förslaget om överklagan utan om rätt till omprövning på den beslutsfattande myndigheten (skolan). Eller inte ens det, för rätt till omprövning finns redan idag i den nya skollagen där det nu kallas för att ändra betygssättningen. Vad utredningen föreslår är egentligen att man ska döpa om det från ändring till omprövning (en slags kosmetika, alltså).

Men finns det då några bra argument mot förslaget som gör att man borde frångå den principiella utgångspunkten? Björklund har i princip fokuserat mest på att lagstadgad rätt till omprövning kommer leda till mer byråkrati i skolan. För det första så undrar jag vad det är för byråkrati Björklund är rädd för (byråkrati är inte alltid dåligt. Men ok, med kravet på dokumentation så blir det troligen med för lärarna att göra. Ett annat byråkratiskt inslag skulle kunna vara att själva omprövningen tar tid i anspråk.

Detta är dock inte så farligt som det låter. Att lärarna ska dokumentera vad eleverna kan är inte något dåligt. Visst, det kommer att ta tid i anspråk, men det får ju vägas mot vinsten av att beslut om betyg blir mer grundat på sådant som går att dokumentera och mindre på godtyckliga omständigheter. Tänk om vi skulle argumentera på samma sätt för migrationsverket (ni behöver inte skriva ned utredningen om asyl) eller på en kommunal myndighet (skit i att dokumentera vilket behov en person med funktionsnedsättning har). Mer dokumentation kommer ta tid från lärarna, men det gynnar eleverna.

Vad gäller den andra invändningen så köper jag inte heller den. Bara för att ett beslut kan omprövas så innebär inte det att varenda beslut kommer omprövas. Jag menar, på universitetet så kan man begära omprövning av ett betyg, men det innebär inte att alla studenter gör det. Detta hänger ihop med att en begäran om omprövning sällan faktiskt leder till just en omprövning. Detta eftersom det kommer krävas att eleven ska påvisa något som antyder att betyget är felaktigt (kanske genom dokumentationen). Och utredningen föreslår också begränsningar i form av att begäran måste lämnas in inom tre veckor och att endast slutbetyget i högstadiet och kursbetyg på gymnasiet kan omprövas enligt förslaget. Alla andra betyg står fast som berget.

Men det finns fler invändningar. På några ställen så har man hävdat att de föreslagna reglerna kommer ändra det sätt som lärarna sätter betyg. Genom att fokus sätts på dokumenterad eller åtminstone dokumenterbar fakta så kan det "bli en väldig fokusering vid skriftliga provresultat", som Björklund uttryckte det.

Men varför skulle det vara ett problem? Det är ju bara bra om lärare i större utsträckning grundar sina beslut om betyg på sådana resultat och mindre på magkänsla och mer eller mindre godtycklig uppfattning. Det kan verkligen ifrågasättas om det är bra att lärare grundar sina beslut på känsla eller sådant som inte går att dokumentera. Om det är något som framkommer under en lektion så får väl läraren skriva ned det om det nu är så viktigt!

Men även om nu detta skulle vara ett problem så kan lärarna vara lugna, för de kan i praktiken fortsätta att grunda betygen på annat än prov och uppsatser o.s.v. För, Björklunds tes bygger på antagandet att det skriftliga och "känslan" kan leda till två olika slutsatser avseende betyget: antingen så föranleder "känslan" ett högre betyg än vad den dokumenterade kunskapen gör (situation 1), eller så föranleder den ett lägre betyg än vad den dokumenterade kunskapen gör (situation 2).

Och då kommer det i praktiken hända två saker. I situation 1 så kommer eleven inte begära omprövning. Varför begära omprövning av ett VG när man bara har fått G på uppsatserna? I situation 2 så kan dock eleven komma att begära omprövning, men då är det också befogat. Om eleven har fått MVG på proven men ändå fått ett G i betyg så ska ju betyget höjas.

Nej, det förslag som utredningen har presenterat är i själva verket bra. Och jag fattar inte varför Björklund är så negativt inställd. Är det så att han tror att det är politiskt dåligt att vara för en åtgärd som stärker elevers rättssäkerhet. Eller har han helt enkelt inte tänkt igenom förslaget?

Det gäller väl att sätta sitt hopp till den majoritet som faktiskt finns i frågan i riksdagen.

Andra på samma tema: Edvin Alam, Sebastian Hallén, Per-Åke Fredriksson,

Det blir inte bättre för att man sätter ord på det

2010-12-20T12:28:00.000+01:00

Förra torsdagen kom så det vi väntat på men hoppats inte skulle komma - förslaget om polisens ökade befogenheter. Justitieminister Beatrice Ask (M) lade fram ett förslag om att införa en ny lag som tillåter att polisen övervakar enskilda medborgares elektroniska kommunikation, utan att dessa medborgare behöver vara misstänka för något brott. Detta dessutom utan att domstol, eller ens åklagare, har haft något att säga till om.

Det ironiska (utöver att SÄPO inte anser sig behöva fler lagar) är att regeringen väljer att motivera lagförslaget med att det finns ett behov att att förstärka rättssäkerheten och integritetsskyddet på området. Bakgrunden är att den verksamhet som lagfästs med förslaget redan idag bedrivs med stöd av en luddig paragraf i lagen om elektronisk kommunikation. Men logiken är uppenbart bakvänd. Integritetskränkande underrättelseinhämtning blir ju inte mindre integritetskränkande för att man använder tio paragrafer istället för en.

Vad som troligen händer nu är att svenska politiker och opinionsbildare tappar greppet om verkligheten i spåren efter det attentatsförsök som skakade Stockholm förra veckan. Det finns ett engelskt uttryck som lyder “Hard cases make bad law” vilket i korthet bygger på maximen att lagstiftning inte ska bygga på värsta tänkbara fall. På så sätt säkerställs att lagstiftning är proportionerlig och ändamålsenlig. Men nu gör man istället tvärtom.

Och Beatrice Ask är inte heller ensam. Förra veckan försökte Morgan Johansson (S) övertyga sitt parti om att tiden nu (efter attentatsförsöket) är mogen för att ge SÄPO fler befogenheter. Och Johan Pehrson (FP) var inte sen att haka på, både på nätet och på radio.

Polisväsendet fyller en viktig funktion, inte minst för att motverka och beivra sådana brott som skakade Stockholm förra veckan. Det är statens skyldighet att säkerställa medborgares frihet genom att lagföra brottslingar och försöka ingripa innan ett brott har begåtts. Men samtidigt som en viktig del av frihetsbegreppet bygger på att skydda enskilda medborgare från andra medborgare, så är det från ett liberalt perspektiv minst lika viktigt med ett skydd från staten.

Och här kan man fundera över om Beatrice Ask verkligen förstår vad det är för förslag hon själv har lagt fram? Var finns reflektionen kring att det med detta förslag inte ens kommer krävas domstolsbeslut för att kunna bedriva hemlig teleövervakning? Det påstående som Ask själv levererade i förra torsdagens Aftonbladet förstärker bara intrycket av att hon inte har koll på sitt eget lagförslag eftersom hon då påstod att åtminstone åklagare måste besluta, vilket är en direkt felaktighet om man läser remissen (5§ i lagförslaget):

Beslut om inhämtning av uppgifter fattas av myndigheten. Myndighetschefen får delegera rätten att fatta beslut om inhämtning till en annan anställd vid myndigheten som har den särskilda kompetens, utbildning och erfarenhet som behövs.

Justitieministern och regeringen hade här en chans att ta integritetsfrågorna på allvar och överväga om det är rimligt att polisen har befogenhet att kartlägga våra elektroniska rörelser. Man kunde istället ha gjort en annan avvägning och begränsat möjligheterna till att endast omfatta vissa personer.

Det tråkiga är också att kritiken från liberalt håll sviker samtidigt som de liberala generna i regeringskroppen får vika för de konservativa och statskramande krafterna. Jag undrar varför inte Folkpartiet är mer tydligt med sin liberala ideologi. Om Folkpartiet på allvar ska stå upp för sin liberala ideologi är det dags att låta förnuft och respekt för den enskilde återigen få en framträdande roll. Det måste vara slut på den stillatigande tiden där regeringens liberaler sitter med armarna i kors och accepterar att statsmaktens intresse går före den enskilda människans.

Bäst av allt skulle vara om Folkpartiet motsatte sig förslaget. Men en förskitig gissning är att det aldrig kommer att hända. Men vad Folkpartiet skulle kunna göra är att åtminstone lufta kritik mot övervakningssamhället och i alla fall resonera kring var gränsen går. Övervakning kan säkert skapa en känsla av trygghet hos många, men det är ett oacceptabelt och oproportionerligt ingrepp i våra privatliv.

Det största hotet mot vårt öppna samhälle ligger nämligen inte i ett enstaka attentatsförsök i Stockholm, det ligger i skapandet av en polisstat. Och med det förslag som regeringen presenterade i torsdags, är vi tyvärr ännu närmare en sådan.

Andra på samma ämne: Daniel Rhodin, Mark Klamberg och Mathias Sundin.

Därför överklagar vi inte förvaltningsrättens dom

2010-12-16T21:37:00.000+01:00

Idag publicerade UNT en artikel om den dom som föll mot Uppsala kommun förra veckan och som upphävde de "Råd och vägledning" som VFN antog tidigare i år. Den rubrik som UNT satt ("Kommunen får bakläxa om ledsagare") är missvisande eftersom Förvaltningsrätten över huvud taget inte resonerar kring rätten till ledsagning i sina domskäl. Men domen är ändå intressant eftersom vi i nämnden idag diskuterade huruvida vi skulle överklaga domen.

Själva domen bygger på ett kommunalbesvär från ett antal kommunmedborgare som ansåg att dokumentet begränsar handläggare och politiker i nämndens individutskott på ett sätt så att dessa inte kan fatta beslut i enlighet med framför allt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Förvaltningsrätten gick i princip på de klagandes linje och ansåg därför att nämndens beslut inte var lagenligt (en kommunal nämnd har ju inte befogenhet att fatta beslut som strider mot lag).

Jag vill först tillägga att Förvaltningsrättens dom är illa underbyggd och svår att förstå. Om jag skulle spekulera så skulle Kammarrätten inte göra samma bedömning. Trots detta så argumenterade jag mot att nämnden skulle överklaga domen. Här var jag inte oemotsagd till en början, det fanns en mer eller mindre stark vilja att överklaga på sina håll. Men rationella argument vinner alltid i längden. Oppositionen var visserligen enig i frågan om att inte överklaga, men den enigheten var å andra sidan kortvarig när (S) och (MP) inte röstade med (V)s förslag att återinföra de gamla riktlinjerna.

Problemet med det nuvarande (upphävda) dokumentet är enligt FR att det inte tillräckligt tydligt ger uttryck för att kommunen även fattar beslut tills vidare, att det ställer krav på ett "omedelbart" behov av den sökta insatsen och att man ska vara beredd att flytta när verkställighet erbjuds. Detta i kombination med att vi behöver omformulera skrivningarna som är kopplade till rätten till ledsagning gör att en revision av dokumentet är det bästa svaret på Förvaltningsrättens dom. Revisionen måste enligt mig också syfta till att göra att dokumentet, såväl som den faktiska handläggningen, med säkerhet ligger i linje med LSS och skapa trygghet för de som berörs av våra beslut.

Härdsmälta?

2010-11-09T10:21:00.000+01:00

I sovjet fanns under en lång tid en tidning som hette Pravda. Tidningen var i praktiken en megafon förbehållen kommunistpartiet och endast information sanktionerad av statsmakten publicerades i den. Pravda var således fylld med politisk korrekt och förskönande information.

Detta tänker jag på nu på morgonen efter att ha läst DN debatt. För idag hävdar SNF, LRF och Tällberg foundation att vi inte ska låta Vattenfall satsa på kärnkraft. Det som är intressant är inte att man i vanlig ordning pekar på miljöhänsyn (radioaktivt avfall) utan att man slänger sig med ekonomiska och energiproduktionsargument. Det har dock inte påverkat stöd bland politiska bloggare som tydligen hellre tror på flumvisioner än siffror.

Författarna till debattartikeln hävdar att vi inte behöver kärnkraften eftersom vi ser en utbyggnad av vindkraft och att denna vindkraft är realistisk eftersom det "är möjligt att integrera upp till 30 TWh vindkraft i det svenska elsystemet och balansera variationerna med befintlig vattenkraft."

Men vänta här nu. Svensk kärnkraft producerar ju 60 - 70 TWh om året! Det betyder ju att det saknas 30 - 40 TWh! Så även med artikelförfattarnas beräkningar så uppstår ett underskott av svensk elproduktion med närmare 40 TWh om bygger ny vindkraft enligt artikelns glädjekalkyler. Det vill säga ungefär vad alla reaktorerna i Forsmark och Oskarshamn producerar sammanlagt. Sammanlagt!

Nu kan man visserligen bygga ännu mer vindkraft än glädjekalkylerna. Problemet är bara att man måste ha annan elproduktion för att balansera variationerna i denna vindkraft för att få en stabil elförsörjning. Det betyder på ren svenska att när det inte blåser så måste man kunna koppla in annan el. Hittills har vi gjort det med vattenkraft. Men den svenska vattenkraften kan som sagt bara kompensera 30 TWh vindkraft.

Vi riskerar alltså att få vänta på blåsiga dagar för att kunna använda tvättmaskinen (nåja, kanske lite överdrivet). Dessutom kan man fundera på om det ens är smart att ta vattenkraften i anspråk eftersom danskarna redan använder den svenska vattenkraften för att balansera sin vindkraft. Och om vi tar tillbaka den så måste danskarna hitta s.k. reglerkraft på annat sätt (läs olja). Så i praktiken står alltså valet mellan mer olja och mer kärnkraft. Hur var det nu med klimathotet?

Så inte nog med att artikelförfattarnas vision om vindkraften är otillräcklig, den kan inte heller byggas ut och samtidigt minska klimatpåverkan. Men det slutar inte där. Man menar nämligen också att kärnkraften är dyrare. Man hävdar att kärnkraften kostar ca 65 öre/kWh och vindkraften ca 50 öre/kWh (snitt). Men här har de bollat rejält med siffrorna.

Produktion av kärnkraftsel kostar enligt flera rapporter mellan 30-40 öre/kWh med skatter, avgifter och bidrag (själva produktionskostnaden är en bråkdel av denna och snarare 10 öre/kWh) medan vindkraft (land) kostar 35-60 öre/kWh. Och då undrar jag om vindkraftens kraftiga subventioner är helt medräknade.

Så, vi kan inte ersätta kärnkraften med vindkraft och vindkraft är inte billigare än kärnkraft. Gör om, gör rätt!

Sjukförsäkringskarusellen fortsätter

2010-10-28T12:18:00.001+02:00

Sjukförsäkringskarusellen fortsätter. Idag skrev det upplösta rödgröna samarbetet en gemensam debattartikel i DN där de presenterade en gemensam motion om just sjukförsäkringen.

Det första som stör mig med artikeln är att den är vilseledande. Liksom i motionen beskriver de sju skribenterna en situation med hemska människoöden och en situation där 70 000 svenskar utförsäkras. De presenterar sedan två åtgärder; 1) borttagande av tidsgränserna och 2) införande av en individuell prövning:

För det första behöver dagens absoluta tidsgränser i sjukförsäkringen omgående ersättas med en individuell bedömning. Givetvis ska det vara tydligt att alla som kan ska komma tillbaka i arbete. Men det bör vara lika klart att människor som är sjuka och saknar arbetsförmåga ska ha rätt till ersättning från sjukförsäkringen.

För det andra behövs en individuell prövning av arbetsförmågan som utgår från den sjukskrivnes situation, förutsättningar och möjligheter. Den individuella prövningen ska ersätta den tvingande prövningen mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagar.

Den underförstådda poängen är att Alliansens sjukförsäkringsreform är ond. Det underförstådda budskapet är att 70 000 människor automatiskt stängs ute, undantas försörjning och lämnas på bar backe. Redan här kan man notera att Sahlin och Co vilseleder eftersom tidsgränserna idag inte är absoluta och att det idag redan finns individuella prövningar.

Men det riktigt vilseledande är att det upplösta rödgröna samarbetet inte finansierar stöd till fler personer. Om detta skrev jag redan i måndags. De rödgröna ökar nämligen budgetposterna som omfattar trygghetssystemen med blott 1.4%, och denna ökning ska gå till höjda tak i försäkringarna. D.v.s., ökningen ska gå till de som redan får pengar.

Vad blir då slutsatsen av detta? Jo, antingen så tänker sig de rödgröna att deras nya regler inte kommer återförsäkra de som utförsäkras – och därför infriar de inte sitt vallöfte. Eller så tänker sig de rödgröna att den nya individuella prövningen kommer mynna i att många omförsäkras ändå. D.v.s., att det inte var så illa som de själva påstod.

Eftersom det upplösta rödgröna samarbetet i sin budgetmotion i måndags inte föreslog några mer pengar till sjukförsäkringen så kan jag inte tolka ”För det andra behövs en individuell prövning av arbetsförmågan som utgår från den sjukskrivnes situation, förutsättningar och möjligheter” som att även denna kommer leda till att de flesta prövas mot arbetsmarknaden av arbetsförmedlingen. Det är alltså så man vill reformera "den sjukaste reformen någonsin."

Jag kan komma till någon annan slutsats än att man är djupt oärlig.

Nåväl, detta var inte det som störde mig mest. Det som störde mig mest är hur närmare en fjärdedel av debattartikeln handlar om enskilda människor som ”hängs ut” med namn. Jag utgår från att dessa två personer har tillfrågats – något annat vore förfärligt. Men det är ändå illa! Särskilt när de nämns i en debattartikel som handlar om ett förslag som ändå tydligen inte innebär någon förändring.

Ja vad ska man säga, politik kan vara både hemskt och hemskare..

Jag tror att man alltid ska vara ödmjuk inför reformers utfall och att man hela tiden ska vara beredd att ompröva och utvärdera. Med anledning av de enskilda fall vi fick höra om i valrörelsen så var det rimligt att bl.a. Barbro Westerholm föreslog en utvärdering. Detta är att ta ansvar, men det är också något annat än vad de rödgröna nu föreslår. Folkpartiets ståndpunkt, som jag förstår den, är att täppa till de hål som finns och utvärdera sakligt för detta syfte. Det de rödgröna gör är att ropa högt och indignerat, men sedan föreslå något som inte förändrar.

Läs gärna också Mattias Lundbäck, som dock verkar tro att lägre ersättningsnivåer gör folk friskare.

Det är klart att samarbetet ska läggas ned!

2010-10-27T13:27:00.001+02:00

På sätt och vis har jag svårt att förstå varför det nu diskuteras så vitt och brett kring att det rödgröna samarbetet läggs på is. I själva verket är det ju en naturlig konsekvens av valresultatet.

Partier samarbetar inte för att det är kul. Partier samarbetar för att få makt. Samarbetet innan valet syftade till att visa väljarna att det fanns ett alternativ och visa vad det alternativet bestod av. Nu när väljarna inte köpte paketlösningen och valet är över så finns inte längre några argument för att fortsätta samarbetet. Det är tre olika partier, med delvis olika politik och med olika utgångspunkter. Det är vad väljarna har röstat på.

Om samarbetet skulle cementeras och de rödgröna skulle kompromissa fram en gemensam ståndpunkt i varje fråga även efter valet, trots att denna kompromiss inte leder någonstans (de är ju i minoritet) så skulle inte de rödgröna agera som en allians. De skulle då agera som ett parti. Och de är inte ett part, de är tre!

Så de rödgröna partierna har alltså inget intresse av att fortsätta samarbete. Ja, förutom vänstern då, som ju skänks trovärdighet när de hänger med sossarna och de gröna.

Och nu när vi ändå ändå är på ämnet. Det var inte heller samarbetet som gjorde att de rödgröna inte lyckades behålla makten. Det var politiken. Till skillnad från vad DNs ledarsida nu skriver så var det inte samarbetet i sig som gjorde att väljarna lämnade den rödgröna alliansen. Det var förslagen om fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, ungdomsskatt, höjda bidrag och anti-EU/USA politik som gjorde det.

Samarbetets politik stöddes helt enkelt inte av en majoritet av väljarna. Så enkelt är det. Och därför är det också så befriande att Sahlin igår sa:

Vi har ett stort behov, inte minst vi socialdemokrater, av att utveckla vår egen politik nu. Vara självkritiska, analysera och förändra politiken så att vi kan bli ett starkt parti återigen.

För jag hoppas verkligen på ett reformerat och mer orienterat socialdemokratiskt parti. Med tanke på att partiet är så pass stort så skulle svensk politik och därmed svenska medborgare gynnas av det.

Andra bloggar: Anne-Marie Ekström, Högberg, Rasmus (Liberal), Eva Flyborg.

Angående budgetarna

2010-10-27T12:55:00.001+02:00

Att Sverige mår bra av alliansen är bevisat. Men att vi kunde ha mått bättre står också klart. Jag vill därför rekommendera den artikel som fanns i DN igår. I denna kunde man läsa att företagen ser positivt på framtiden, men att de behöver mer stimulanser för att våga anställa.

Exempelvis vill de ha lägre skatter och arbetsgivaravgifter. Till skillnad från vad Socialdemokraterna påstod i valdebatten så har t.ex. sänkt arbetsgivaravgifter (avgifter som de dessutom vill ta bort) för unga fått effekter. Däremot så måste man ta fler steg för att göra det billigare att anställa. Eller som Camilla Littorin, Företagarförbundet, uttrycker det:

Ett jobb där det krävs tidigare kunskap hjälper det inte med halv arbetsgivaravgift för unga. Därför är det bättre med generella åtgärder, då blir kostnaderna lägre och man kan låta kompetensen styra helt

Folkpartiet har också föreslagit detta. Vi vill sänka arbetsgivaravgiften med tio procentenheter på de första 300 000 kronorna i varje företags lönesumma. LUF arbetar också för att få ett enklare och bättre skattesystem. Se t.ex. den film som LUF Storstockholm producerade under valrörelsen:

Oppositionen bekänner färg om sjukförsäkringen

2010-10-25T13:13:00.009+02:00

Idag presenterade det rödgröna samarbetet (ett samarbete som snart är ett minne blott?) sin gemensamma budgetmotion.

En intressant aspekt med motionen är vad oppositionens tal om sjukförsäkringarna mynnade i. Ni kommer väl ihåg? Stupstock och ekonomisk avrättning och vad det nu var. Hemskheter som oppositionen minsann skulle åtgärda.

Och på sätt och vis gör man det. Enligt den rödgröna budgeten så ska man öka anslagen till den s.k. ekonomiska tryggheten (utgiftsområdena 10-12 - ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, vid ålderdom och för familjer och barn) med nästan 3 miljarder.

De så oerhört inhumana reglerna ska alltså enligt oppositionen repareras med 2,9 miljarder kronor. För att sätta det i ett sammanhang kan jag berätta att hela utgiftsområdet omfattar ca 208 miljarder kronor. Oppositionen föreslår alltså en höjning med ca 1.4%.

Antingen så kan man dra slutsatsen att oppositionen inte kommer ändra så mycket i sjukförsäkringssystemen (och således bryter ett vallöfte) eller så kan man dra slutsatsen att det egentligen inte var så illa (och således överdrev i valrörelsen). Mitt tips är det senare.

Men oppositionen lämnar även andra (utlovade) besked. Som exempel kan nämnas en höjning av ungas arbetsgivaravgifter med 9,8 mdkr. Det vill säga man beskattar ungdomar som grupp med 9 800 miljoner kronor. Beräknat på att en ungdom i snitt kostar 300 000 kronor om året för våra kommuner och landsting, så kan man räkna om 9,8 mdkr till ca 33 000 ungdomsjobb i farozonen. Samtidigt sänker man skatten för de som inte jobbar (pensionärerna) med 2,8 mdkr.

Jo, men det här med (ungdoms)arbetslösheten var ju en av de stora valfrågorna... Och det fortsätter i samma anda:

Försvarsbesparingar på 2 mdkr

Bland annat ska man spara in en 540 miljoner kronor på de fredsbevarande insatserna. So much for internationell solidaritet. Försvarsministern kommenterar här.

Besparingar på hälsvovård, sjukvård och omsorg på 35 mkr

Detta är i praktiken ett borttagande av stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken. So much for värdig äldreomsorg

Höjd inkomstskatt med 2,1 mdkr
Besparingar på integration och jämställdhet med 544 mkr

So much för ett inkluderande samhälle

Avskaffat RUT-avdrag

So much for satsningar på kvinnodominerande sektorer

Höjda skatter på t.ex. vin och cigaretter med 2 mdkr
Höjning av vattenkrafts- och kärnkraftsskatten med 2 mdkr

So much för koldioxidfri el

Det finns med andra ord en hel del med budgeten som är tvivelaktigt och kanske t.om. skadligt för ekonomin, men det finns även ljuspunkter. Man skriver i inledningen:

Sverige har en historiskt hög arbetslöshet. SCB/AKU rapporterar att arbetslösheten överstiger åtta procentenheter. Massarbetslösheten tenderar att bita sig fast. Det har under mandatperioden tillkommit cirka 100 000 fler arbetslösa samtidigt som utanförskapet har vuxit och andelen sysselsatta har minskat.
Regeringen bedömer att resursutnyttjandet i ekonomin når jämvikt först i slutet av 2014 (se BP2011, sidan 107). Trots detta är budgetpropositionen praktiskt taget fri från konkreta åtgärder i syfte att pressa tillbaka arbetslösheten.
Arbetslösheten har sannolikt toppat i nivå och nyinflödet i arbetslöshet sjunker. en arbetslösheten är fortsatt hög, och trots att den sjunker så når regeringen, enligt sina egna bedömningar, endast ned till 6 procents arbetslöshet 2014.

På ren svenska så beskriver oppositionen läget såsom att arbetslösheten är hög. Att den kommer fortsätta att vara hög. Och att regeringen inte i har presenterat något förslag för att sänka arbetslösheten.

Jag har, som bekant är, varit benägen att hålla med. Regeringen har fokuserat på att hålla finanserna i schakt och att stimulera arbetskraftsutbudet (antal arbetslösa) snarare än att höja efterfrågan på arbetskraft. Men detta kanske kommer när man börjar lyssna lite mer till Folkpartiet i förhandlingarna.

Media: DN, SVT, Sydsvenskan, SvD, SvD, Expressen, Aftonbladet, DN, SvD, SvD. Läs gärna också vad Annie Johansson och Mikael Andersson (båda C), den hälsosamme ekonomisten samt vad Företagarnas Anna-Stina Nordmark Nilsson skriver.

Lärarleg - en otidsenlig idé?

2010-10-19T12:24:00.001+02:00

Jag vet att den här bloggen nästan håller på att utvecklas till löpande uppdateringar om vad som är fel med Alliansen i allmänhet. Jag kan dock inte slita mig. Det är ju så man utvecklas – genom att tydliggöra brister och föreslå förbättringar. Men innan jag funderar över ett ännu ett nytt förslag från regeringen så vill jag bara förtydliga: Alliansen är bra för Sverige!

Vad som ger mig en bitter smak i munnen nu är förslaget om lärarlegitimation. Jag kommer själv ihåg när detta började diskuteras på allvar under utredningen för ett par år sedan. Och även om vår partiledare Jan Björklund har goda intentioner så var jag skeptisk då, och jag är skeptisk nu.

Förslaget om lärarlegitimation går i korthet ut på att endast lärare med en s.k. lärarlegitimation får anställas tills vidare (d.v.s. fast anställning) och att endast sådana lärare får sätta betyg. Tanken är att legitimationen då blir en kvalitetsstämpel.

Kvalitén ska enligt regeringen höjas genom att man efter utbildning kontrollerar lärarens kompetens. Legitimationen blir på så sätt ytterligare en prövning, vilken enligt regeringen kan

”ses som en deklaration av lärarens eller förskollärarens behörighet och lämplighet. Ett legitimationssystem kommer som en följd av detta också sannolikt att kunna höja statusen på yrkena och bidra till en bättre rekryteringsbas där fler väl motiverade personer söker sig till lärar- eller förskolläraryrket.”

Detta kan säkerligen stämma, en ytterligare kontrollstation efter utbildningen kan säkert göra det svårare att bli lärare. Detta i kombination med att endast legitimerade lärare får fast anställning och behörighet att sätta betyg kan göra det mer attraktivt bland de som vill bli lärare att bli just legitimerade lärare.

Men detta är uppenbarligen ett cirkelresonemang. Bara för att det blir svårare och mer attraktivt att vara en legitmerad lärare så innebär inte det per definition att det blir mer attraktivt att bli lärare över huvud taget. Så länge det inte finns attraktiva villkor i form av löner, arbetsmiljö och möjlighet till avancemang och kompetensutveckling så kommer läraryrket inte vara lika attraktivt som andra yrken. Och detta påpekade även bl.a. Högskoleverket under beredningen av propositionen.

Det som är tråkigt är att även regeringen av misstag nästan erkänner bristerna i sitt eget resonemang men inte tar till sig av denna kritik. I propositionen bemöts nämligen bland annat Högskoleverkets kritik med:

"Regeringen anser dock att om det ställs höga krav för att få utöva ett yrke, blir yrket attraktivare för personer som är väl motiverade att anta utmaningen att nå upp till dessa krav och också vidmakthålla dem i sin professionella yrkesutövning. Det kan däremot bli mindre attraktivt för personer som kanske inte kommit in på önskad alternativ utbildning eller har valt läraryrket för att det inte alltid ställts så stora krav."

Jag menar, här erkänner ju regeringen att statusen höjs genom att färre söker sig till läraryrket. Risken för lärarbrist ökar med andra ord med detta förslag, vilket även Marknadsliberalen har noterat.

Vad som är värre är att systemet klingar bekant, det är nämligen framväxten av ännu ett skråväsende (som jag också har skrivit om tidigare). I Sverige hade vi tidigare - från medeltiden och framåt - ett skråväsende som i praktiken innebar att för att få utöva vissa yrken så var man tvungen att vara medlem av ett skrå. Kungamakten och staten kontrollerade skråna och kunde på så sätt motarbeta konkurrens utifrån. Det vill säga, en viss grupp människor hade monopol på att utöva ett yrke. Skråväsendet avskaffades dock i takt med att ekonomin utvecklades och näringsfrihet infördes istället.

Nu ska det dock tilläggas att läraryrket inte utan vidare kan jämställas med hantverkaryrket. Det finns vissa yrkesområden som det är av yttersta vikt i att den som utför yrket har god och relevant kompetens. Läkaryrket är ett sådant, juristyrket ett annat.

Man kan lätt tänka sig att läraryrket är ett sådant yrke (vilket regeringen inte riktigt anser - för denna motiverar ju legitimationen främst med att höja statusen, inte kompetensen). Duktiga och välutbildade lärare är viktiga för att säkerställa att de elever som vi tvingar till skolan får den goda utbildning de har rätt till.

Problemet är bara att det inte alls är säkert att det är just den svenska lärarutbildningen som ska ha monopol på att utbilda lärare. Man kan mycket väl tänka sig att en högskoleingenjör skulle kunna vara en bra lärare i matematik på gymnasiet. Eller att en litteraturvetare skulle kunna vara en bra svensklärare på högstadiet. Eller att en gammal krögare skulle kunna vara en bra lärare i hemkunskap.

Det viktigaste med svensk skola är inte att lärarna har en viss utbildning eller en viss kompetens. Det viktigaste är att eleverna når målen. Med tanke på hur samhället utvecklas och i den takt som gammal kunskap blir obsolet och ny kunskap blir relevant, så slår skråtänket fel.

Risken med att cementera läraryrket och på så sätt skydda lärare som redan är inne i systemet är att vi får en sämre och mindre diversifierad lärarkår. Eftersom samhället utvecklas i rask takt behöver vi en syn på lärare som är modern. Vi behöver en mängd olika kunskaper i skolan och jag är rädd för att en lärarlegitimation stänger ute friskt blod och nytänkande.

Och för egen del så blir jag lite orolig när lärarfacken och socialdemokraterna applåderar förslaget. Är detta förslag verkligen till för eleverna, eller är det till för lärarna?

Att legitimationen riskerar att inte fungera på grund av att vi kanske får ett B-lag i skolorna som inte har behörighet och som är anställda på viss tid är också ett argument mot förslaget. Jag tror att dessa obehöriga lärare kommer finnas kvar och att de kommer vara ett stöd (läs: rätt och slätt berätta) för de legitimerade lärarna som kommer sätta betygen åt de obehöriga lärarnas elever.

Nej, nu har jag målat fan på väggen tillräckligt mycket. Förslaget om lärarlegitimation kommer inte krossa den svenska skolan. Många, många andra länder har ju trots allt systemet. Men om jag hade fått bestämma så hade jag inte infört legitimationen.

Läs gärna Hell-mans, Törnqvists, Rasmus, Radikalens och Helene Odenjungs mer positiva inlägg om förslaget samt Josefin Strömbergs, Fredriks, Emanuels och Expressens Opinionsbloggs tänkvärda inlägg.

Förnyelse är också Folkpartiets utmaning

2010-10-15T11:19:00.001+02:00

Moderaternas nye partisekreterare Sofia Arkelsten presenterade nu på morgonen sin vision för moderaternas fortsatta arbete. Hennes återkommande budskap är att moderaterna måste fortsätta förnya politiken och därför ta utgångspunkt i nyfikenheten hos folk och hos unga.

Artikeln är helt rätt från två perspektiv. För det första så är det medialt och retoriskt rätt. Moderaterna, liksom miljöpartiet, fortsätter använda en retorik som bygger på framtiden och på utveckling. Hela valrörelsen för dessa två partier genomsyrades av ett framtidsinriktat, och på så sätt optimistiskt, budskap. Jag är övertygad om att det inte är en slump att det var just dessa två partier som också vann sympatisörer i valet. Eller rättare sagt - att dessa två partier var de ENDA av riksdagspartierna som vann procent.

Men det är också innehållsmässigt rätt. Tiderna förändras och utmaningarna byter skepnad och det betyder att även politiken måste ömsa skin. Detta är också vad Arkelstens budskap är. Moderaterna ska lyssna till väljarna och fundera på vad som krävs och behövs i framtiden.

Även om jag inte har fördjupat mig i någon grundligare valanalys här på bloggen så är detta den stora utmaningen för oss andra och framför allt för Folkpartiet. Precis som Norrgård beskriver på sin blogg så måste det till en djupgående analys för att förnya och förbättra.

Tittar man t.ex. på Folkpartiets resultat här i Uppsala så gjorde vi ett katastrofval. Det finns faktiskt inget annat sätt att beskriva det. Partiet tappar mer än 3% från 12.88% till 9.84%. Det kanske inte låter som så mycket, men om man begrundar att vi tappar 2 329 röster så ser saken annorlunda ut. Nästan var sjätte person som röstade på Folkpartet 2006 röstade nu på något annat parti. Och om man jämför med 2002 års val så är det ännu värre. Då hade vi över 20 000 väljare i kommunen. Av dessa har 40% gått till ett annat parti, det vill säga nästan varannan väljare.

Detta är utgångspunkten i valet här i Uppsala. Personligen tror jag att det beror på flera olika saker. Dels att vi inte har varit tillräckligt offensiva och intressanta i själva valrörelsen. Dels att vi inte har en tillräckligt intressant politik som vi framför.

Och här kommer moderaterna och miljöpartiet in i bilden igen. Jag tror inte att vi ska kopiera deras politik. Absolut inte. Moderaternas politik är alldeles för tråkigt (läs sossig) och miljöpartiets alldeles för snurrig. Men vi ska lära av deras förhållningssätt. Precis som Arkelsten skriver i DN idag så måste politiken ta hänsyn till att samhället förändras varje dag. Och därför måste även partierna utvecklas och förnyas.

Jag menar, hur attraktivt är det egentligen med ett parti som vill möta skolans utmaningar med 1900-talets skolpolitik, som vill möta energiproblemen och klimathotet med 1900-talets kärnkraft och som anser att den tredje viktigaste frågan i valet 2010 är parboendegaranti för pensionärerna?

Missförstå mig rätt. Jag är älskar Folkpartiet (nåväl) och tror på vår politik. Men vi måste formulera den och förnya den så att den möter dagens utmaningar och det som våra medmänniskor upplever som utmaningar. och inte minst, genom att vara framåtsyftande.

Det är iaf mitt bidrag till valanalysen för Uppsala, vi måste förmedla bättre genom ett framtidsinriktat budskap, och vi måste ha en framtidsinriktad politik.

Läs även Kent Perssons (moderata) inlägg om förnyelsearbete på ett lokalt plan samt Böhlmark, också han om moderat förnyelsearbete. Missa inte heller UNTs ledarsidas intressanta reflektion att det i princip enbart är valets stora vinnare som på allvar inleder ett förnyelsearbete. Det tål att tänkas på.

Jim (the election guy): Tarryl Clark loves taxes!

2010-10-14T10:04:00.000+02:00

En nära vän till mig pluggar just nu i Minnesota i USA. Och eftersom det är val i USA om ett par veckor så kunde jag inte undvika att fråga honom om han hade märkt av det på något sätt.

Han berättade då att varje gång han loggade in på youtube så kom det massa reklam, negativ reklam, om en av kandidaterna. Eller som han uttryckte det "hon beskrivs som en häxa".

Min vän hade svårt att hitta några av dessa annonser online medan vi pratade, men han hittade denna, som han beskrev som snäll. Och onekligen är den det, det är ju trots allt ljusa färger, en glattig kille som på pedagogiskt sätt förklarar hur mycket Tarrly Clark älskar att beskatta folk.

Detta är kanske något att fundera på för Wanja Lundby Wedin. Affischerna i valrörelsen, som kostade nio miljoner kronor i fackavgifter, gav ju inte henne och socialdemokraterna segern.

Tänk er själva: "Hej, jag är Wanja, valmadammen, och jag är här för att guida dig genom valet."

Nu börjas det

2010-10-14T09:49:00.003+02:00

Tänk er inför valet 2018. Mona Sahlin (ja, hon är faktiskt kvar - man blir aldrig av med henne) har precis vunnit omröstningen på den socialdemokratiska kongressen i Gävle. Socialdemokraterna ska nu läggas ned som parti.

Sahlin berättar där stolt om det förnyelseprojekt som man inledde redan under 1990-talet: att infiltrera moderaterna. Projektet var också lyckat. Moderaterna fick ett starkt stöd i valet 2014 (42.3% av rösterna) och centern och kristdemokraterna åkte ur riksdagen. Sossarna landade på 18.4%.

Inför kongressen i Gävle är man nere på mellan 10-12% i opinionsmätningarna och moderaterna nosar på 50%. Det var dags att lägga fram korten.

Bredvid Mona står också Wanja (som också hade lyckats klamra sig fast trots en rad skandaler som privatbygge på Lidingö, kravaller mot norska sjuksköterskor och ett privat LO-sjukhus för fackpampar). Skandaler som nu erkändes vara en del av projektet.

Den nye moderata statsministern (Sten Tolgfors som rent fysiskt hade blivit mer och mer lik Reinfeldt innan valet 2014) berättar också på sossekongressen att man ödmjukt skulle sträcka ut handen till alla socialdemokratiska partiarbetare och att man nu också skulle byta namn från nya moderaterna till socialmoderaterna.

Ridå.

Varför det är kravaller mot norska sjuksköterskor? Självklart så kunde man ju tro att norrmännen inte skulle konkurrera med billiga löner så tidigt som sommaren 2016.

Men efter att USA omtolkat en internationell havskonvention redan våren 2012 (som ett resultat av peak oil och Kinas "humanitära intervention" i Saudiarabien och senare köp av Venezuela) och därför konfiskerat de norska oljeborrningarna två år senare, så hade norrmännen inte lika mycket pengar längre.

Särskilt inte som deras sparade pengar försvann i den andra finanskrisen våren 2011. Trots IMFs stödpaket var man tvungen att avskeda 25 000 norska sjuksköterskor som snabbt sökte sig till den svenska sjukvården i tron att vi skulle visa samma anställningsvilja som de gjorde när de svenska sköterskorna kom på 1990-talet. Men icke!

Detta tänker jag på idag när DN aviserar att en toppsosse (Orback) är på alliansens sida i en fråga och SVT rapporterar att han vädjar till sitt eget parti.

Iofs är mycket hämtat från den kommentarsväxling som jag och Emanuel hade på hans blogg igår. För tänk om det är så att sossarnas dåliga hanterande av frågor (Bodströms ledighetsfiffel är det senaste ledet i detta) är en del av en större plan. Moderaterna har ju iaf redan börjat jobba på sått håll med den senaste regering(S)förklaringen och den senaste budgeten...

Vi kan inte vänta!

2010-10-13T09:52:00.002+02:00

Och budgettdebatten fortsätter i morgonens tidningar. DNs ledarsida skriver under rubriken "Autopiloten är på"

Att regeringen är återhållsam med skattebetalarnas pengar är bra. Men en extrem försiktighet ligger inte i medborgarnas intresse, särskilt inte när den paras med ett ointresse för fortsatta strukturreformer av svensk ekonomi. I själva verket medför försiktigheten att viktiga förändringar av skatter, socialförsäkringar, arbetsmarknad och finansiering av välfärdstjänster skjuts på framtiden. /.../ Om regeringarna i början av 1990-talet resonerat på samma skeva sätt hade det aldrig gjorts några genomgripande förändringar av pensionssystemet eller skatterna eller de av Borg så omhuldade budgetreglerna.

Och som jag skrev igår så var gårdagens budget inte särskilt inspirerande. Borg markerade mycket tydligt att det viktigaste för regeringen är att hålla statsbudgeten i balans och att nå full sysselsättning. Ett uppenbart problem med det synsättet är att man missar den väsentligaste frågan: vem är statsbudgeten till för?

En statsbudget i balans är inget självändamål. Det är oerhört viktigt, men det är faktiskt inget självändamål. Att statens finanser ska vara stabila och i överskott är viktigt därför att det leder till en stabil och mer säker ekonomi i övrigt. Med stora underskott kan bl.a. inflationen stiga vilket leder till högre räntor o.s.v. Ja, vi har hört det förut; en statsbudget i obalans hotar jobben och välfärden. Och det stämmer ofta.

Men som med mycket annat i politiken så finns det konflikter mellan olika intressen. Vad om en statsbudget i balans och en sitta-still-i-båten-attityd leder till att svensk arbetslöshet biter sig fast vid 8%-strecket? Vilket hot utgör inte det mot offentliga finanser och ekonomins stabilitet? Då måste man välja! Mellan å ena sidan strukturreformer som på kort sikt kan försämra statsbudgeten men som på lång sikt förbereder för globaliseringens större utmaningar och å andra sidan mindre reformer som på kort sikt tryggar statsbudgeten men som på lång sikt försätter Sverige i en mer sårbar position.

Och faktum är också att det är läge för större reformer nu. Liberaliserad arbetsmarknad, reformerad lönebildning och sänkta arbetsgivaravgifter och bolagsskatter behöver för det första inte kosta så mycket pengar och för det andra så har vi råd. Reformutrymmet uppgår nu till över 40 mdkr över mandatperioden (offentligt sparande på 2% 2013 och 2014) och svensk ekonomi expanderar just nu. Nästa år väntas statsbudgeten i princip vara i balans. Tillväxten väntas närma sig 5% i år och närmare 4% nästa år. Vi har råd att förbereda svensk ekonomi för de kommande årens utmaningar och vi har faktiskt råd att fokusera på tillväxt och fler jobb.

Att jag är bråkig mot regeringens budget har som bekant inget att göra med att jag är motståndare mot regeringen. Tvärtom. Jag vill ha mer och oroas istället av att man är för feg. Och precis som Martin Ådahl skrev under rubriken "Det faustianska valet" i senaste numret av Liberal debatt så måste man "konfronteras med alla de strukturreformer man ryggat för, eftersom de varit ideologiskt rättrådiga, men politiskt inkorrekta."

Jag tycker mig skönja att Ådahl tror att den nya socialmoderata linjen är en uttalat strategi från Reinfeldt och Borg för att skapa ett mer konservativt samhälle. Jag vet inte om det är så, det kan lika gärna vara så att regeringen, och framför allt moderaterna, är så besatta av att behålla makten att de gärna sitter still - helt still - snarare än genomför reformer.

Men precis som med statsbudgeten ovan, så måste man fundera på vad som är viktigast. Makten eller förändringen? Visst är det så att med makt så kan man förändra mer än utan makt, men det ena behöver ju faktiskt inte leda till det andra. Det ser vi idag med en försiktig regering och det såg vi under nittiotalet med Göran Persson. Eller som Ådahl skriver:

Borgerlighetens principryttardecennier framhävs ofta som ett misslyckande, men de resulterade i ett reformprogram som liberaliserade Sverige snabbare än många europeiska grannländer. Det räcker inte med att nämna allt det som liberalerna drev och S fullföljde: reformeringen av offentlig sektor på 1990-talet, budgetdisciplin, låginflation och oberoende riksbank, EU-medlemskap, reklam-TV, grön skatteväxling, avreglering av produktmarknaderna, med mera. Utan denna ideologiska linje hade sannolikt inte heller svenska privatpersoner och kommuner inlett den valfrihetsrevolution underifrån som hela världen nu intresserar sig för; försöken med fria dagis, friskolor och vårdpeng.

Så vad är då budskapet med mitt långa inlägg idag? Jo, att regeringen inte kan vänta med reformerna! Jag för min del hoppas att regeringen har goda rådgivare som anser att förändringen är viktigare än makten och som lyssnar till vad andra säger.

Idag citeras ju bland annat SEBs chefsekonom och en makroanalytiker från Nordea i DN. De vill ha enklare regler för företagen, sänkta arbetsgivaravgifter och bolagsskatter samt satsningar på högre utbildning. Det vill säga ungefär det som många andra länder passar på att satsa på nu. Och de får medhåll av Svenskt näringslivs vd Urban Bäckström som i SvD råder regeringen att damma av Globaliseringsrådets rapport.

Så, upp till bevis, regeringen!

Läs även: Motpol, Radikalen,

(S)amma gamla kaka

2010-10-12T11:03:00.005+02:00

Idag presenterade regeringen, eller rättare sagt Anders Borg, budgetpropositionen om statens budget 2011. Propositionen har titeln ”Från kris till full sysselsättning” och på regeringens hemsida beskrivs budgeten som inriktad på att stötta återhämtningen av den svenska ekonomin, arbete för att nå full sysselsättning genom stärkt jobblinje och minskat utanförskap samt att fortsätta värna den offentligt finansierade välfärden. Enligt regeringen förutsätter detta fortsatt ordning och reda i de offentliga finanserna.

DN skriver att det är en försiktig budget. Vänstern hävdar att arbetslösheten inte alls kommer minska.

Budskapet från finansdepartementet är alltså i korthet stabila finanser och full sysselsättning. Det är väl bra, men problemet är att man nästan ensidigt fokuserar på själva arbetskraften, d.v.s. de arbetslösa. Genom sänkta inkomstskatter och satsningar på arbetsmarknadsutbildningar och jobbcoacher så ska den arbetslösa få större incitament och mer hjälp att hitta jobb. Men det är ju inte så det ser ut. Enligt arbetsförmedlingen finns idag 31 670 lediga jobb. Antalet arbetslösa är samtidigt enligt SCB ca 370 000 människor. Det finns alltså inte ens jobb åt var tionde arbetslös. Därför är det fler jobb vi behöver. Inte fler och aggresivare jobbsökande.

Var är förslagen för en reformerad arbetsmarknad där trösklarna in sänks och mottot är flexibilietet?
Var är förslagen för en reformerad lönebildning som en motor för en mer dynamisk arbetsmarknad?
Var är förslagen för ett mer företagssamt Sverige där mindre och nya företag vågar anställa och där entreprenörskap är något fint?

Så när vänsterpartet hävdar att regeringen ännu inte har presenterat något för att få ner arbetslösheten på längre sikt så kan det finnas viss sanning i det. Nu kan man visserligen försvara regeringen med att vi har överlevt en finanskris genom sparsamhet och att det inte är läge för större reformer. Sparsamheten har ju gjort Sverige stabilt och konkurrenskraftigt.

Men vänta här nu. Andra länder i Europa och globalt satsar ju nu. I Storbritannien beskriver den nya regeringen att utmaningen ligger i att transformera den brittiska ekonomin till att bygga på ansvarstagande, frihet och rättvisa. Man vill undvika beroende av ett mindre antal finansiella sektorer och regioner vilket man ska göra genom fokuse på tillväxt genom investeringar och entreprenörskap. Ekonomin ska vara hållbar och baserad på den privata sektorn. De tyngsta förslagen är att minska budgetunderskottet och sänkta bolagsskatter för att få igång ekonomin.

Även I Tyskland har man slagit fast att det främsta målet är ekonomisk tillväxt. Detta ska Merkels regering nås genom stabila offentliga finanser, minskad byråkrati och investeringar på utbildning och forskning.

Och i USA beskriver Obama den svåra situationen som att det viktigaste är att motverka ytterligare finansiell kris för att kunna planera för en långsiktigt växande ekonomi. Detta vill man nå genom sänkta bolags- och inkomstskatter och investeringar i utbildning och infrastruktur. Man vill framför allt få de mindre bolagen och småföretagen att växa.

Nu är detta endast ett litet axplock, men om man ska sammanfatta tongångarna i de tre länderna så är de: fokus på växande ekonomier genom sänkta bolagsskatter och satsningar på utbildning och infrastruktur. Och detta skiljer sig från den svenska budgetdebatten på ett markant sätt som inte enbart är retoriskt. I andra länder vill man underlätta för fler företag och fler arbetstillfällen genom att sänka företagens skatter, genom att utbilda fler och bättre samt genom att investera i sådant som behövs i morgondagen.

Visserligen ser situationen sämre ut utanför Sveriges gränser. Och vi har ju starka offentliga finanser tack vare att vi har suttit still i båten. Men problemet är perspektiven; vad om framtiden? Varför ska vi, med en av Europas mest sunda offentliga finanser, inte våga satsa på företagande och sådant som bygger en långsiktigt hållbar ekonomi?

Problemet är Borg och Reinfeldt! (Hoppsan, nu svor jag i kyrkan). Viljan att stanna kvar vid makten har gjort att de mindre allianspartierna håller käften så att Borg och Reinfeldt får som de vill. Det är genom arbetsmarknadspolitik som sysselsättningen ska öka (genom lägre löner) och det är genom en statsbudget i balans som vi ska klara de offentliga åtagandena.

Det är sosseretorik all over. Ok, inte det där med lägre löner (vilket kan vara bra för att få en mer flexibel arbetsmarknad), men i övrigt. För med budgeten så är det inte mycket snack om en växande ekonomi och nya företag genom investeringar och sänkta skatter och utbildning. Det är istället en matchande ekonomi med sänkt arbetslöshet genom sänkta inkomstkatter (dämpar löneutvecklingen?) och jobbcoacher. Eller som Swedbanks ekonomer kommenterar:

"För att förebygga att arbetslösheten stiger och fastnar på en hög nivå behövs också på kort sikt ett större inslag av efterfrågestimulanser. Vi bedömer att detta inte skulle hota de finanspolitiska målen"

Sorry, men jag vill ha en större kaka, inte samma gamla sossekaka.

Andra bloggar: Rasmus, Johan Hedin,

Regering(S)förklaringen

2010-10-07T12:42:00.002+02:00

Visserligen är det två dagar senare, men jag behövde smälta tisdagens regeringsförklaring för att kunna kommentera den. Liksom efter statsministerns almedalstal i somras så är jag besviken.

I korthet handlade regeringsförklaringen om jobb. Detta är i sig inget märkligt eftersom alliansen även i årets val sökte väljarnas förtroende med arbetslinjen. I korthet var också regeringsförklaringen torr. Men detta är inte heller särskilt märkligt. Regeringsförklaringar är per definition torra och statsministern läser i princip alltid innantill från sitt manus. Men regeringsförklaringen var i det närmaste också visionslös. Och det ska den inte vara!

Moderaterna är de nya socialdemokraterna. Åtminstone riksdagen. Titta bara på följande citat ur tisdagens regeringsförklaring:

Ur inledningen:

Alliansen bärs av en idé om Sverige. Vi vill ta ansvar för vårt land och skapa goda förutsättningar för arbete och välfärd. Vi vill lägga grunden för ett rättvist samhälle som håller ihop, där människor kan känna trygghet, ta egna initiativ och förverkliga sina ambitioner. Ett samhälle där familjen och det civila samhället står starka.

Och ur det efterföljande avsnittet om de offentliga finanserna:

Ansvar för Sverige. Det är så vi tar Sverige från kris mot full sysselsättning. Regeringen vill därför samla riksdagen kring uppgiften att säkerställa att Sveriges finanser är långsiktigt hållbara. Inriktningen för politiken under mandatperioden är att de offentliga finanserna ska uppvisa balans och överskott på 1 procent av BNP.

Och:

Därmed tryggas den offentliga välfärdens grund och Sveriges möjligheter att tryggt hantera kommande kriser.

Det centrala är alltså Sverige. Och då kollektivet Sverige. Genom stabila offentliga finanser kan vi skapa ett Sverige där ~~undersåtarna~~ medborgarna, bidrar till det kollektiva byggandet av välfärden.

Det viktigaste med att folk arbetar är således, för statsministern, inte att man ska få makt över sitt eget liv, kontroll över frukterna av sitt arbete och självkänsla och trygghet i sig själv. Det viktigaste med att folk arbetar är att staten då får in skattemedel som man kan fördela. Gonatt moderaterna, hej socialdemokraterna.

Och det fortsatte i samma anda:

Vårt främsta mål är att föra Sverige mot full sysselsättning.

Arbete är grunden för Sveriges välstånd. Vår framtid, vårt samhälles sammanhållning och vår välfärd är beroende av människors arbetsinsatser. Vår utgångspunkt är därför att alla människors arbetsinsatser behövs.

Sverige är i dag ett land som kan sätta kraft bakom ambitionen att nå full sysselsättning. Ett land som genom att återupprätta arbetets värde steg för steg gör vårt samhälle mer inkluderande och dynamiskt, med förmåga att möta såväl demografiska utmaningar som en hårdnande global konkurrens. Med möjligheter att utveckla den välfärd som betyder så mycket för sammanhållningen i det svenska samhället.

Missförstå mig rätt. Att den offentliga ekonomin håller ihop och att myndigheterna har resurser så att de kan fungera är centrala faktorer i varje samhällsbygge. Annars fungerar det inte. Men frågan man måste ställa sig är "för vem?"

Jag är övertygad om att Reinfeldt och hans polare vill skapa ett Sverige för människorna. Men detta genom staten som på så sätt får företräde före människorna. Retoriken är uppenbar. Staten före individen, individen genom staten. För en liberal borde detta framkalla kalla kårar. Om inte det, så åtminstone oro. För en liberal borde det vara individen före staten, staten för individen.

Nu var iofs inte Reinfeldt helt statskramande. Han nämnde också något annat:

Samhället är större än staten.

Men vad Reinfeldt ansluter sig till här är en gammal moderat (konservativ) syn på samhället. Det är genom andra gemenskaper utöver staten, som trygghet för människorna kan skapas. Inte för att det är bättre, nödvändigtvis, utan för att staten då inte behövs.

Nåväl, att moderaterna, och därigenom alliansen, inte är klockrent liberala var och är ingen nyhet. Men jag blir ändå oroad.

Antal ggr statsministern nämnde "individer": 2
Antal ggr statsministern nämnde "staten" och "samhället": 41

Antal ggr statsministern nämnde frihet: 8 (och då främst inom utrikespolitiken)
Antal ggr statsministern nämnde välfärd: 23

Nu står visserligen inte alltid individen och samhället/staten i motsatsförhållande, och inte heller frihet och välfärd, men det säger ändå något. Socialmoderaterna har segrat.

Eller som Gudmundson skriver: Sverige är färdigt. Förvaltarens tid är här.

Jag har vaknat!

2010-10-07T11:17:00.002+02:00

Jaha, då var förhoppningsvis bloggkoman över. Efter att först ha ursäktat mig med examensarbete (check!) och sedan valrörelse (check!) och återhämtning (check!) så har jag inte längre några ursäkter kvar. Nu gäller det att sprida, låta sig spridas och påverka och låta sig påverkas.

Sen att det regnar ute, det kan ju också förklara.

I alla fall. Here we go.

Nu får de ge sig!

2010-09-04T11:10:00.002+02:00

"Dunderdumt" har varit tapetserat över halva Uppsala de senaste veckorna. Men vad är det som är dunderdumt egentligen? Ett tips: straffskatt på vikariat.

Om det är något som vi behöver i Sverige så är det en sund arbetsmarknad. En arbetsmarknad som står öppen för de som har svårare att få ett jobb än den vite, medelålders medelklassmannen - för unga och för nya svenskar. Som sossarna själv t.om skriver - vi kan inte vänta!

Men kan nån förklara för mig hur det ska bli lättare att anställa dessa när man vill införa skatt på allt möjligt? Inte nog med att man vill dubbla arbetsgivaravgiften för unga, man vill också höja inkomstskatten, införa förmögenhets- och fastighetsskatt och nu till råga på allt införa en vikarieskatt!

Har Ohly ens besökt en arbetsplats eller talat med unga väljare? Visst, ett vikariat är inte en lika cementerad anställning som en fast anställning, men det är ändå en anställning! Detta bevisar bara att Ohly & co inte har gjort en konsekvensanalys. Som jag har beskrivit tidigare så låter man principerna gå före människorna.

Om det är något som en vikarieskatt kommer leda till så är det att ungdomar får ännu svårare att få in en fot på arbetsmarknaden.

Gör om, gör rätt!

Andra på samma ämne: Per Altenberg, Ravenna, Edvin Alam, Jesper och Adam Cwejman

Romernas situation i Uppsala

2010-09-04T10:19:00.001+02:00

Igår var jag på besök på Romano Zor här i Uppsala. Detta är ett projekt som Uppsala kommun finansierar i samarbete med EU och som kommunen bedriver bland annat i samverkan med olika romska föreningar.

Jag besökte projektet tillsammans med Maria Weimer och Cecilia Wikström (FP) och vi fick också lära oss en hel del intressant om romernas situation i Uppsala. Viljan bland de romska grupperna att komma ut i arbetslivet finns, men när 9 av 10 är arbetslösa är det uppenbart att det fortfarande finns mycket kvar att göra. Och med den diskriminering som romer är utsatta för är arbetet för att integrera och stärka de romska familjerna mycket svårt men minst lika viktigt.

Men situationen är inte enbart bekymmersam här hemma i Uppsala och i Sverige. I DN kan man idag läsa att fransmännen har behandlat romerna "som djur". Genom att rasera bosättningar försöker de franska myndigheterna få romerna att "frivilligt" lämna Frankrike. I grunden handlar det om att fransmännen försöker runda reglerna om fri rörlighet inom EU genom att hävda att romerna har lämna landet lika frivilligt som de kom till det. Hur det kan vara frivilligt när man har trakasserat och raserat liv är dock oklart.

Nu ska dock EU-kommissionen granska Frankrikes agerande och förhoppningsvis kommer de fram till att det är olagligt. Diskriminering på etniska grunder får aldrig vara tillåtet, framför allt inte enligt unionsrättsliga regler. Att, som Folkpartiet och EU-minister Birgitta Ohlsson har föreslagit, använda ekonomiska sanktioner mot medlemsstater som bryter de grundläggande fri- och rättigheterna kan också vara en framkomlig väg.

Som Cecilia Wikström sa igår: "Situationen för romer i Europa är illa, men den hade varit mycket värre om det inte var för EU." Och med Maria Weimers förslag om en ungdomsledarakademi och en sanningskommission, som också delegationen för romska frågor har föreslagit, kan viktiga steg på en läknings- och integrationsprocess tas.

Alla dessa principer

2010-08-27T09:03:00.000+02:00

Tittade lite på utfrågningen av Sahlin (S) igår och en sak slog mig. Hårt. Sahlin tycker att principerna är viktigare än människorna.

Det spelar för Sahlin ingen roll att skattesänkningar till pensionärer innebär att staten måste prioritera bort jobbskapande åtgärder. För principerna är viktigare. Pensionärer är med andra ord viktigare än ungdomar.

Det spelar för Sahlin ingen roll att höga bostadsstandarder och hyresregleringar gör att få bostäder byggs. För principerna är viktigare. Rikemansbostäder är med andra ord viktigare än ungdomar.

Det spelar för Sahlin ingen roll att facklig makt och höga ingångslöner gör det mindre attraktivt att anställa unga. För principerna är viktigare. Äldre etniskt svenska arbetstagare är med andra ord viktigare än ungdomar.

Det spelar för Sahlin ingen roll att högskolebehörighetstvång och mindre praktik i gymnasiet gör att unga hoppar av skolan. För principerna är viktigare. Barn från rika studievana hem är med andra ord viktigare än de unga som behöver hjälp och stöd.

Det spelar för Sahlin ingen roll att förmögenhetsskatt driver kapital ut ur Sverige. För principerna är viktigare. Att alla ska vara lika fattiga är med andra ord viktigare än att fler ska bli rika.

Det spelar för Sahlin ingen roll att privata initiativ i vården och skolan har höjt kvalitén och ökat valfriheten. För principerna är viktigare. Att staten ska ha ensamrätt på omsorgen är med andra ord viktigare än att omsorgen blir utförd.

Det spelar för Sahlin ingen roll att fastighetsskatt är en skatt på pengar som inte finns. För principerna är viktigare. Att bara de med pengar på banken ska kunna bo i högt värderade hus är med andra ord viktigare än att låta folk bo kvar i sina barndomshem.

Jag blir så himla trött!

För mycket regler får mig att snarka. Och gråta.

2010-08-24T13:22:00.001+02:00

Idag presenterade alliansen några förslag för att öka företagandet och sysselsättningen. De fyra partierna föreslår bland annat en sänkt tjänstemoms, stöd till kvinnligt företagande och minskat regelkrångel. Dessutom vill man ha en bred skatteutredning.

Det där sista är bra. För även om man sänker skatterna och ger bidrag till vissa verksamheter så finns det även andra hinder mot företagande än de ekonomiska. Skattesystemet – som skulle vara så enkelt och transparent efter den förra skattereformen – är idag alldeles för svåröverblickat. Det är olika arbetsgivaravgifter hit och olika skattesatser dit. Det är får svårt att starta företag och för lätt att göra fel och reta myndigheterna.

Detta tangerar också de stora problem och den stora känsla av ofrihet som många ungdomar känner. En del av mina vänner saknar jobb, bostad och en känsla av trygghet. Även om man har satsat på kvalitet i högskolan och sänkta arbetsgivaravgifter så finns det fortfarande mycket att göra. Varför har man till exempel fortfarande arbetsrättsliga regler som nästan per definition gynnar äldre och som gör det oattraktivt att anställa unga? Varför är det nästan lika dyrt att anställa en ung och oerfaren person som det är att anställa en erfaren och utbildad? Det är ju diskriminering!

När jag snackar med mina kompisar så tycker de att det är viktigare med ett jobb direkt än att behöva vänta ett par år för att få det perfekta.

Bland annat detta snackade också Folkpartiet om igår. Maria Weimer släppte en rapport om ungdomsarbetslösheten i Tierp och hon och Gunnar Larsson gjorde en del företagsbesök, debatterade mot sossarna och träffa skolledningen på gymnasiet. Nästan alla var överens om att det behövs enklare regler, ett bättre samarbete mellan skolorna och företagen och att unga inte får lämnas efter.

Sen att det även är regelkrångel som gör att det råder en nästan akut brist på bostäder, det är så deprimerande att jag knappt orkar dra det nu. Kanske en annan gång. Jag nöjer mig med att presentera en önskelista:

Det är inget konstigt med friheten

gör det enklare att anställa - reformera LAS
gör det enklare att bygga - ta bort en del byggnormer
gör det billigare att anställa - sänk en del ingångslöner
gör det billigare att bygga - uppmuntra europeisk konkurrens

Så blev rätten till privatliv inte en valfråga

2010-08-22T10:43:00.000+02:00

Idag är det fyra veckor kvar till valet. Och nu börjar det dra ihop sig. Jag var på besök i Bålsta igår med Maira Weimer som kandiderar till riksdagen. Grymt mycket folk, lite regn och en massa leenden. Det är faktiskt rätt kul att dela ut material och prata politik, även om de flesta är för stressade för att ha en längre diskussion.

Idag är det iaf fyra veckor kvar till valet och det börjar alltså att dra ihop sig. Regeringen har fått mycket fina siffror i dagens SIFO som publiceras i SvD. Det bådar gott. Man ska ju inte dra allt för stora växlar på det här med opinionssiffror, men leendet sprider sig även på min mun när jag inser att väljarna har börjat inse att de rödgröna inte har mycket att komma med.

En fråga som jag dock fortfarande saknar i debatten är vår integritet och skyddet för vårt privatliv. I dagens UNT rapporteras att även kyrkorna har börjat sätta upp kameror i tyg och otyg. Självfallet så är väl dessa kameror inget större steg mot en storebrorsstat där allas vårt privatliv offras på offentlighetens trygghets altare. Men vad är det som säger att kameror är den metod vi ska använda för att avvärja hot?

Det var i och för sig inte det jag tänkte på mest. Jag tänkte mer på hur piraterna har tappat fart i opinionen. Nu när valet börjar närma sig syns de allt mindre. Tyvärr. Jag tror att det har att göra med barnporren. Som jag har skrivit tidigare så är piraterna en mycket, mycket välkommen rörelse i svensk politik, om än en dogmatisk sådan. Piraternas kamp för rätten till privatliv även på nätet är viktig.

Men, som jag har skrivit tidigare, piraternas fokusering på barnporrbrott (där de på många sätt har rätt i sak) gör att fokus dras från de stora integritetsfrågorna. När piraterna i syfte att få enskilt mediautrymme (för det måste väl vara anledningen till att man vill göra barnporren till valfråga) inte lägger största kraft på att tala om datalagring av såväl telebolag som matbutiker, kameraövervakning och FRA - då skjuter dig sig själva i foten.

På grund av detta rapporterar medierna mest om barnporren och regleringen kring denna. Och det är, även om det också är en viktig fråga, något som den breda massa inte känner är viktigt. Det är en PR-mässig miss och attraherar endast de som är in the loop. Genom att de andra integritets- och rättssäkerhetsfrågorna då hamnar i skymmundan tappar Piratpartiet stöd och själva sakfrågan får mindre utrymme. Det förlorar vi alla på. Men såklart, Folkpartiet har ju inte heller drivit rätten till privatliv, precis. Förutom det ganska bra förslaget om att inrätta en författningsdomstol.

Well, jag ska inte klaga mer, men att "övriga partier" nu ligger nere på 1% visar ju inget annat än att piraternas taktik inte har fungerat. Tyvärr. Vi hade mått bra av en verklig debatt om rätten till privatliv.

För övrigt fyller det svenska flyget 100 år idag. Ja, jag är en sucker för flygplan. Synd att de inte kunde vara mer miljövänliga bara.

SSU:s festar för andras pengar.

2010-08-20T08:18:00.000+02:00

Sent omsider ska jag kort nämna LO's kampanj. Att kampanjen är ett lågvattenmärke och att Anja Lundby-Wedin inte har mod att erkänna att det är s.k. negative campaigning, det är talande. Och man undrar ju om det är.

Jag tycker dock inte att det är det mest talande, vad som är värre är att det är fackanslutnas pengar som går till kampanjen. Pengar som skulle ha gått till att bland annat förbättra arbetsmiljön. Istället har pengarna gått till att svartmåla de personer som har gett arbetarna mer i plånboken och som har fått svensk ekonomi att överleva en internationell finanskris. Well well, Sverige kan bättre.

Men till saken. Igår höll både SSU och Ung Vänster fest är i Uppsala. Det var två helt olika fester och de visade helt olika saker. SSU hade dragit soffor och Partytält till Forumtorget. De hade smällt upp stora högtalare och flaggor och dansade och festade. Eller, alltså, de försökte ge sken av att de festade. I verkligheten var de högst tio stycken valarbetare som festade loss och flera var säkert anställda för att vara där. Det enda som fattades var ett tack till LO för det ekonomiska bidraget.

Om SSU:s fest hade potential så hade dock inte Ung Vänsters det. UV hade som sagt smällt upp ett tält I ekonomikumparken och edet var inte fler än några få personer där. Säga vad man vill om det, men visst är det lite fint ändå? UV försöker inte locka med stora flaggor och designade broschyrer utan med engagemang och vilja.

Sen att det inte är fester och en rocklivsstil som får mig att välja parti utan de sunda förslagen, det är en annan sak.

I'm back!

2010-08-16T10:29:00.000+02:00

Nu är jag tillbaka. Efter en uppsatsdvala, en företagsekonomidvala och en allmän måstegöraenmassasakerinnanjagkansättaigångmedvaletdvala så är jag nu tillbaka!

Den närmaste månaden kommer jag lägga nästan varje vaken timma på politik. På gott och ont.

Liberala liberaler, beware!

2010-08-05T01:23:00.000+02:00

Jag måste bara kort kommentera dagens utspel om burkaförbud i skolan, och jag ska erkänna, jag är skeptisk. Fortfarande.

För min syn på burkaförbud se här och här. Jag är stark motståndare mot dessa. Jag ska dock också erkänna att jag imorse, när jag fick höra om det nya förslaget, var skeptisk men kände att jag kunde acceptera det. Vi har skolplikt i det här landet och våra barn har rätt till en god utbildning. I detta ligger kanske - tänkte jag - att varken lärare eller elever isolerar sig med ansiktsdöljande plagg.

Men jag mår ändå dåligt av förslaget. Det kommer inte behöva användas i praktiken (även om det iofs inte är ett principiellt argument mot förbudet) och det inskränker faktiskt människors rätt att besluta själva vilka kläder man ska bära. Om jag själv hade fått bestämma hade jag alltså, trots att jag kan se pedagogiska poänger med förbudet, valt att inte lagstifta om det.

Och detta måste man ju rimligen inse på departementet och i partistyrelsen. Det finns inget egentligt behov och det är tvivelaktigt ur ideologisk synvinkel. Så frågan blir ju, varför? Varför föreslår Björklund ett litet burkaförbud?

Jag tänker inte spekulera i paralleller till tidigare utspel, för även om det finns likheter så finns det också skillnader. När språktestet presenterades så var det förvisso en avdammad fråga men det kom ändå lite som en överraskning. Ingen hade riktigt tänkt på språktest på ett tag.

Men det här, detta har folk tänkt på. Under våren har vi sett lagstiftning i några europeiska länder och frågan har varit uppe i såväl media som i debatten. Inte minst i debatten. Burkaförbud har debatterats flitigt på liberala bloggar och liknande under våren och ingen, i n g e n, utöver någon enstaka tok, har varit för ett förbud. Av liberalerna alltså.

Så man undrar ju om detta förslag inte är annat än en riktad pungspark mot alla mer eller mindre ideologiskt inriktade liberaler i Sverige. Och detta från det liberala partiets partistyrelse. Ju mer jag tänker på det, desto mer illa mår jag. Och desto mer övertygad blir jag om att det faktiskt kommer komma ett förslag om förbud även på allmän plats.

Ja, man börjar ju fundera alltså.

Läs gärna Linnéa Darell, FP Eslöv, Mattias och Adam

2010-08-05T01:00:00.000+02:00

Det verkar nästan bli blogginlägg en gång i månaden nu. Men det ska bli bättring snart. Nästa vecka är jag förhoppningsvis klar med mitt examensarbete i juridik och med det sista på företagsekonomin. Då blir det bara åka av.

Och det är bland annat dessa saker som har fyllt mitt schema de senaste två månader. Ta idag till exempel. Började med ett möte med LUFs valombudsmän och och deras valgeneral tillika LUF-ordförande i Uppsala. Sedan blev det studier på Carolina Rediviva fram till kl 15 då jag delade ut flygblad under en debatt om Ärna på stora torget. Sedan tillbaka till Carolina Rediviva fram till 19 då jag begav mig hem för att äta middag och knåpa med lite formalia på examensarbetet. Fram till nu ungefär.

Men jag lever fortfarande (intresseklubben antecknar)

Ska man gäspa eller förfäras?

2010-07-04T21:59:00.003+02:00

Ok, jag är en ögontjänare, men jag kan inte undvika att kort kommentera statsministerns tal i Almedalen ikväll. Jag är besviken. Trots att moderatledaren var på uppenbart gott humör och uppslupet raljerade och eldade på de egna anhängarna så var det inte mycket att hänga i julgranen. Jag saknade rent av den gamla torra Reinfeldt som sakligt och tydligt levererar sin pragmatiska syn på saker och ting. Vad han själv saknade var en röd tråd och ett tydligt budskap.

För vad var budskapet egentligen? Statsministern inledde med en spark riktad mot s.k. särintressen och han fortsatte med att skrämmas med oppositionens förslag till skattehöjningar. Nånstans där emellan slog han sig för bröstet och utropade Sverige som ett ljus i Europas ekonomiska mörker och lyckades beskriva arbetslösa ungdomar som ambitionslösa personer som inte vet hur man skriver en jobbansökan. Det var inte mycket till visioner.

Men visionslösheten verkar å andra sidan vara det nya varumärket och detta faller också samman med den nya retoriken om allmänintresse kontra särintresse. Kritiken mot särintressena var ju inte bara talets inledning utan även temat i Reinfeldts debattartikel i DN imorse. Kort går moderaternas nya huvudlinje ut på att man numera är det samhällsbärande partiet. Moderaternas huvuduppgift är att göra korrekta pragmatiska prioriteringar som värnar det s.k. allmänintresset. Ungefär som en myndighet, man ska lyssna på alla och ingen och göra det som är rätt.

Jag blir upprörd av detta. Vadå allmänintresse, vad är det? I varken debattartikeln eller i talet nämnde Reinfeldt något om vad som är detta allmänintresse, annat än att hålla statens finanser i balans. Jag börjar fundera på om moderaterna inte har blivit kidnappade av tjänstemännen på regeringskansliet. Förvalta istället för förnya, bevara istället för förbättra. Statsministern kunde lika gärna ha kallat sig socialdemokrat, det är ju staten framför allt som är den nya parollen. Att moderaterna idag dessutom presenterade en valaffisch som var nästan identisk en 25 år gammal socialdemokratisk affisch ska därför inte ses som busstreck, utan som ett tecken.

Vad moderaterna och Reinfeldt alltså försöker sig på är att stöpa om sig från en politisk kraft till en förvaltande regering. För det är precis det talet om allmänintresse innebär. Och tråkigare kan det inte bli.

SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, SVT, Per Altenberg, Raymond, Kent Persson, Ann-Cathrin

Alliansen 3 - 0 Rödgröna

2010-06-02T10:19:00.000+02:00

Det sägs att bloggandet kan dö ut om man inte bloggar. Men jag gör ett försök ändå, såhär ett par veckor senare

Saken var att jag först läste i DN att tidigare LO:s förre näringspolitiske utredare Jan Edling nu har skrivit en bok. Edling uttalade sig i förra valrörelsen och erkände att enormt många svenskar befinner sig i utanförskap på grund av arbetslöshet och annat. Detta var ett av huvudämnena i förra valrörelsen.

Alliansen 1 - 0 Socialdemokraterna

Nu har han i alla fall skrivit en bok, "Agenda för Sverige". I den föreslår han ett antal saker för att göra Sverige mer konkurrenskraftigt. Bland annat att a-kassan ska förstatligas genom skapandet av en allmän, obligatorisk arbetslivsförsäkring. Detta är i linje med Alliansens målsättning från förra valrörelsen och Folkpartiet lyfte upp denna fråga så sent som i helgen.

Alliansen 2 - 0 Socialdemokraterna

Sen menar Edling att man inte ska återinföra fastighetsskatten eftersom den uppmuntrar investerare att inte ha kvar kapital i Sverige. Det intressanta är att detta tycks även vara den förre socialdemokratiske finansministern Kjell-Olof Feldts mening. I DN säger han idag att situationen efter de rödgrönas lansering av återinförd förmögenhetsskatt är farlig och han varnar för kapitalflykt.

Alliansen 3 - 0 Socialdemokraterna.

För övrigt vill jag fortfarande skriva ett inlägg om hur informationsteknoligin ställer krav på en ändring i Sveriges konstitutionella tradition.

Ett oroväckande första steg?

2010-05-12T11:34:00.000+02:00

Så var cirkusen igång igen även i frågan om burkan. Det franska parlamentet antog igår en resolution – icke-bindande rent juridiskt – där man tar avstånd från ansiktstäckande slöja.

Jag vill inledningsvis säga att detta inte är lika illa som i Belgien. I Belgien håller man på och stiftar en strafflag med böter och allt vad det innebär. I Frankrike sänder de franska politikerna signalen att de inte tycker om heltäckande slöja, framför allt av hänsyn till kvinnorna. Jag kan inte annat än sympatisera med den åsikten. Heltäckande slöja kan vara något ofrivilligt, och är i vilket fall hämmande för kvinnor.

Men.

Jag hoppas att denna resolution inte går samma väg som i Belgien. Vi ska inte ha något förbud mot heltäckande slöjor. Därmed basta!

För egentligen, vad har förbudet för syfte? Enligt den före detta franske jämställdhetsministern Nicole Ameline, är resolutionen en seger för den franska republiken och demokratin. Nicolas Sarkozy, Frankrikes president är på samma spår eftersom han anser att burkan inte är välkommen i Frankrike. Problemet är att man måste fundera på vad är demokrati och vilket samhälle vill vi ha?

Jag vill inte ha ett samhälle där kvinnor döljer sina kroppar på grund av en religiös nyck. Jag vill ha ett öppet, tolerant och rättssäkert samhälle. Men det senare innebär att man måste få ha rätten att klä sig och yttra sig som man vill. Det ligger liksom i den demokratiska tanken att tillåta folk bära både burka och mankini. Några lagstiftade klädkoder går inte att förena med den demokratiska idén.

Poängen är att man inte ska förväxla sociala klädkoder med lagstiftning. Självklart har vi i olika sociala sammanhang normer för vad som är brukligt att klä sig i. Men det är stor skillnad på att bli kritiserad i ett socialt sammanhang och att polisen får rätt att dela ut böter. Ett fritt samhälle kan inte förbjuda människor att välja en viss typ av klädsel.

I tidigare diskussion har det också kommit fram att argumentet för förbud är att man ska kunna identifiera folk på gator och torg. Men jag undrar, identifieras för vem? Jag vill inte ha ett samhälle där folk runt omkring mig eller statens funktionärer, har en rätt att veta vem jag är. Vårt land bygger på frihet, och det ska det göra även i fortsättningen. Den rätten vill jag också ge kvinnorna i Belgien och Frankrike.

Så - gör om, gör rätt!

Läs även Maria Byström och Odelberg.

Medborgardialog idag

2010-05-11T16:06:00.002+02:00

Idag är det medborgardialog med nämnden för Vuxna med funktionshinder (VFN) om kvinnofrid. Jag komemr finnas på plats från 17.00 ungefär.

Socialdemokraterna och euron

2010-05-11T15:51:00.001+02:00

Det är mycket fegt av Socialdemokraterna att börja sväva på målet och använda krisen i Grekland för att hämta inrikespolitiska poänger. Antingen så vill man vara med eller så vill man det inte. Om Sven-Erik Österberg anser att det finns betydliga risker med ett medlemsskap, då borde han kanske säga att han är emot euron istället för att sprida ut dim-ridåer.

Faktum är att den kris som vi ser i Europa idag, och framför allt i Grekland, inte beror på euron. Detta verkar faktiskt också socialdemokraterna inse, varför skulle man annars sikta in sig på stabilitets- och tillväxtpakten. Indirekt säger ju Sven-Erik att det är bristande finansiell styrning och politik i medlemsländerna snarare än euron i sig det är fel på.

Men i vanlig ordning är man lite oärlig och utnyttjar politisk retorik för att vinna inhemska poänger. Folkpartiet är för att byta kronan mot euron och är det lika mycket nu som tidigare. Vi vänder inte kappan efter vinden utan står för våra idéer även när det blåser motvind. Och att euron idag skulle vara ett dåligt politiskt projekt kan vi ju annars bara fråga Estland om. Estland är nämligen på väg in i euron, as we speak.

Läs även Cecilia Malmström, och Olle Schmidt.

Brown hånar brittiska väljare

2010-05-10T18:59:00.001+02:00

Gordon Brown avgår som partiledare för de brittiska socialdemokraterna. Labour gjorde ett riktigt dåligt val och förlorade sin majoritet samtidigt som man förlorade 91 mandat och har nu endast 6% fler röster än Liberaldemokraterna.

Browns utspel kan dock inte ses som annat än ett desperat sätt att försöka klänga sig kvar vid makten. I brittisk press har det spekulerats, även innan valet, att ett av scenarierna vid ett så kallat "hung parliament" är att labour byter ledare och fortsätter regera med stöd av Liberaldemokraterna. Och idag, samtidigt som han meddelade sin avgång, bjöd Brown in Liberaldemokraterna till förhandlingar om regeringsmakten.

Det är synd och fånigt: Labour förlorade 7% i valet och britterna är rätt trötta på socialdemokraterna. Något oförtjänt kanske, men så är det. Att tro att det bara handlar om vem det är som styr (Brown) är på sätt och vis ett hån mot brittiska väljare. Britterna röstade på de konservativa och på Liberaldemokraterna, och dessa borde få försöka styra landet genom en majoritetsregering.

Men vi får väl se. Liberaldemokraterna är ju inte helt nöjda med de konservativas syn på EU och framför allt inte Tories inställning till en reform av det brittiska valsystemet. Mitt tips är därför att Liberaldemokraterna kommer hoppa i säng med det parti som lovar mest och är trovärdigast när det kommer till electoral reform. Att Liberaldemokraterna nog sneglar mot Labour är inte heller helt konstigt eftersom partiet är en sammanslagning av det gamla Liberal Party och Social Democratic Party, ett utbrytarparti från - just det, Labour.

Läs även Per Altenberg och Tommy Rydfeldt.

Unga folkpartister i protest mot drogtester i skolan

2010-05-10T12:37:00.004+02:00

Jag har tidigare bloggat om att slumpmässiga drogtester av barn inte är att föredra. För det första är skräcken för drogerna överdriven, för det andra är det integritetskränkande. Därför upptäcker jag med glädje att Maria Weimer och andra unga kandidater i Uppsala har släppt ett pressmeddelande med protester mot drogtesterna. Utdrag:

"Pressmeddelande från Folkpartiet liberalerna 2010-05-10

Unga kandidater i protest mot drogtester i skolan!

- Slumpmässiga drogtester av barn är integritetskränkande och sänder fel signal till våra ungdomar. säger Maria Weimer, 31 år, andranamn på riksdagslistan i Uppsala län, med anledning av Fp:s krav på drogtester i skolor.

Tidigare i år utförde Nässjö kommun slumpmässiga drogtester på ungdomar på Brinellgymnasiet. Skolinspektionen slog ner på testerna men Justitieombudsmannen fastställde att de inte stred mot grundlagen. Den 28 mars uttalade Alliansens arbetsgrupp i rättsfrågor, med bland andra Johan Pehrson, att alliansen kommer arbeta för fler skolor ska ha utföra drogtester.

- Drogproblem finns på några skolor, men det finns en stor risk för att slumpmässiga drogtester främst kommer att användas i utanförskapsområden. Det riskerar bara att öka misstänkliggörandet av ungdomar och kan få dem att känna sig utpekade på ett sätt som ökar andra sociala problem, säger Carl Nettelblad, 25 år, ung kandidat till landstingsfullmäktige i Uppsala.

- I ett rättssamhälle har godtyckliga och slumpmässiga drogtester ingen plats och Folkpartiet borde ompröva sin inställning i denna fråga. För att på allvar förhindra att ungdomar hamnas i drogmissbruk måste man arbeta med information och upplysning. Det är polis och socialtjänst som ska utreda och erbjuda stöd till ungdomar med drogproblem, inte skolan. Det anser Fannie Finnved, 21 år, ung kandidat till Uppsala kommunfullmäktige."

Det är bara att gratulera att folkpartiets kandidater i Uppsala står upp även för de ungas integritet. Särskilt Fannie Finnveds uttalande är klockrent. Förslaget om drogtester i skolan har ingen plats i ett rättssamhälle och de riskerar bara försvåra förtroendet för skolhälsovården. Detta påpekade också skolinspektionen med anledning av testerna i Nässjö.

JO kom i och för sig fram till att testerna inte stred mot grundlagen. Men då ska man veta att grundlagens ställning är ganska svag i Sverige. Och att som Johan Pehrson använda grundlagen som stöd för förslaget är bara fånigt. Att vara politiker innebär att ta ställning, och man kan ta ställning med hänvisning till att något är tillåtet enligt grundlagen. Att förbjuda slumpmässiga drogtester av barn skulle också vara tillåtet enligt grundlagen...

Nej, gör om, gör rätt, Johan Pehrson!

Unga folkpartiet

2010-05-10T12:18:00.004+02:00

Idag lanserar Liberala ungdomsförbundet, Liberala studenter och Folkpartiet en ny sajt på nätet. Unga.folkpartiet.se är en samlingsplats för folkpartiets unga kandidater och syftar till att visa att folkpartiet visst kan ungdomsfrågor och underlätta för de unga kandidaterna att nå ut.

På hemsidan finns också en löpande blogg och en så kallad ljugometer som samlar in de lögner som vänstern försöker sprida. Ett exempel på sådana lögner är hur Mona Sahlin först menade att det finns sju miljoner arbetstagare i Sverige men sen försökte släta över den med att påstå att det var medborgare hon menade.

Well well. Hoppas att det inte blir för mycket pajkastning bara. Vi vinner val på att berätta om vår politik och om vår syn på frihet och integritet. Att nå ut till de unga är särskilt viktigt, på politikerbloggen rapporteras det nämligen om att folkpartiet endast får 6% av rösterna. Och vad värre, Sverigedemokraterna får lika många procent. Nu sprider vi det liberala budskapet!

Andra som bloggar: Adam, Seved Monke, Andreas Froby, Karolina Lindén, Amanda Brihed, Pär Gustafsson, Per Pettersson

Att äga sin kropp eller äga sin kropp

2010-05-09T10:06:00.000+02:00

Camilla Lindberg föreslår att man avskaffar sexköpslagen och fokuserar på att beivra trafficking istället. Idag skriver Katarina Wennstam på DN Debatt att rättsväsendet inte har lyckats beivra sexbrott på ett bra sätt.

Frågan om sexköp är en delikat fråga och man kan attackera den, för att inte säga besvara, på två sätt: antingen ger man ett ideologiskt svar eller så ger man ett pragmatiskt svar. Det vill säga, antingen utgår man från en abstrakt idé om hur samhället bör vara, eller så ger man ett pragmatiskt svar om hur man kan lösa ett problem. Det underförstådda problemet här är att kvinnor utnyttjas hänsynslöst av män genom att de köper och utnyttjar kvinnornas kroppar.

Ideologiskt svar
Det ideologiska svaret utgår från människan. När jag var yngre kände jag till exempel att jag var låst i mitt föräldrahem och jag flyttade hemifrån. Inte bara trivdes jag bättre med den nya situationen eftersom den var bättre, jag fick också en kick av att få avgöra själv vad som var bra för mig. Det är människor som bygger upp kollektivet staten, och staten ska respektera att vi framför allt är människor, enskilda individer. Detta är det principiella.

Jag äger därför min kropp och jag har rätt att bestämma vad jag ska göra med den. Jag kan bestämma om jag ska vara fet eller vältränad. Jag ska bestämma om den ska sova på morgonen eller kvällen och jag ska bestämma om den ska slita i en kolgruva eller på ett kontor. Jag ska också bestämma om jag vill tjäna pengar på att sälja den till människor som vill nyttja den för sexuell njutning. Med ett abstrakt, idéburet synsätt så ska sexköp alltså vara lagligt.

Pragmatiskt svar
Ibland vet man inte vad som är bäst för en själv. När jag var liten ville jag till exempel ibland inte gå till skolan. Jag tyckte att det var trist att lära mig saker som var ointressanta och jag förstod inte poängen av att knalla ner till skolan även när det regnade och min kompis var sjuk. Men poängen var att det gjorde mig väl. Barn är ofta oförmögna att avgöra vad som är bäst för dem själva och väljer ofta lättja före dygd, ledighet före arbete och lek före kunskap. Så har det alltid sett ut och kommer troligen alltid göra.

Ofta motverkar ofta föräldrar denna glidning. En mamma vet att sitt barn mår bra av kunskap, en pappa förstår att ens barn behöver skolgång för att klara sig i framtiden. Men alla barn har inte detta. Min mamma var mycket tydlig: ”kunskap ger dig jobb” brukade hon alltid säga. Problemet är bara att inte alla barn har kloka föräldrar. Därför har vi skolplikt och ett kollektivt ansvar.

På samma sätt skulle man kunna argumentera med sexköp. Även om det finns situationer då personer frivilligt säljer sin kropp så finns det också fall där kvinnor tvingas till det, då kvinnor torteras och utnyttjas. Detta är ett reellt problem och detta måste vi ta itu med. Att förbjuda köp av sexuella tjänster är en metod, det står helt klart.

Är förbud rätt metod?
Bara för att en åtgärd – förbud av sexköp – uppfyller sitt mål så innebär inte detta att den är adekvat. Exempel: jag vill få bort råttor från Stockholm och jag spränger därför en atombomb på Sergels torg. Här har jag ett syfte, få bort råttor och en metod som uppfyller det, en atombomb.

Här kommer sexköpslagen in i bilden. Har den ett gott syfte? Ja, att minska skadeverkningarna av prostitution. Leder lagen till att syftet uppnås? Ja, genom att förbjuda köp av sexuella tjänster så undviks (i teorin) utnyttjande av kvinnor. Är det ett adekvat svar på problemet? Kanske.

Sexköpslagen leder till att färre köper sex, åtminstone teoretiskt. Därmed borde lagen också leda till att färre kvinnor prostituerar sig och således borde fler kvinnor som tidigare var utnyttjade skyddas av lagen. Det råder ingen tvekan om detta. Men det finns ett problem: vi har tidigare formulerat en princip som säger att varje människa borde ha rätten att bestämma över sin egen kropp. Sexköpslagen inskränker i denna äganderätt. Vi har med andra ord två mål som står mot varandra: rätten till sin egen kropp och rätten att inte bli utnyttjad (som också är en del av rätten till sin egen kropp). Vi måste hitta en balans mellan de två syftena.

Sexköpslagen kan vara befogad eftersom den har ett gott syfte och eftersom den teoretiskt uppnår det. Men eftersom det finns en risk för att personer av verklig fri vilja säljer sin kropp så bör man fundera över om det finns mindre ingripande åtgärder. Jag vill gärna tro det. Vi har exempelvis ett förbud mot slaveri, men det innebär inte att lönearbete är förbjudet. Vi har också ett förbud mot vilseledande marknadsföring, men det innebär inte att reklam är förbjuden och vi har förbjudit ocker, men det har inte inneburit att vi förbjuder höjda priser när utbudet av en vara viker.

I dessa tre fall har vi kommit fram till rimliga kompromisser. Samma inställning borde vi ha till sexköp. Jag förespråkar inte sexköp, men det måste finnas bättre metoder än att förbjuda människor från att sälja sin kropp. Det bästa vore att tillåta sexköp men förbjuda otillbörligt utnyttjande. För att minimera utnyttjandet skulle man exempelvis erbjuda stärkt skydd åt prostituerade och skärpa straffen för koppleri. För ärligt talat, det är ju inte frivillig prostitution som är problemet, det är den ofrivilliga. Det är den råa, hänsynslösa sexhandeln av unga kvinnor som är oacceptabel och som måste bekämpas med kraft.

Därför har Camilla Lindberg en klar poäng och ett intressant förslag. Wennberg pekar på ett konkret problem med den existerande sexköpslagen, men frågan är om höjda straff verkligen är rätt väg. För att vara lite elak kan man dra en parallell till RUT-avdraget. Syftet med detta var delvis att göra en svart sektor vit. Vad är det för fel med att göra samma sak här?

Vi alla bättre av en mer idéburen debatt och förslag på åtgärder som är väl avvägda.

David Cameron bjuder in Liberaldemokraterna

2010-05-07T15:54:00.000+02:00

Tittade precis på David Camerons presskonferens. Tories bjuder in Liberaldemokraterna att regera med dem så att Storbritannien får en koalitionsregering med majoritet i underhuset.

Cameron gjorde mycket tydligt att han inte kommer kompromissa på några områden. Han kommer inte kompromissa särskilt mycket med de konservativas EU-skepticism, deras restriktiva syn på invandring och gjorde samtidigt mycket tydligt att merparten av politiken måste hämtas från de konservativas valmanifest.

Liberaldemokraterna kommer dock inte gå helt tomhänta. Det verkar som att Cameron kommer släppa skolpolitiken, arbetet för att förbättra miljön och delar av skattepolitiken till liberalerna. Liberaldemokraterna har ju kampanjat mycket i dessa frågor och har bland annat föreslagit en mycket stor höjning i grundavdraget så att låginkomsttagare får skattesänkningar.

Camerons invit låter mycket intressant och kanske är detta vad britterna behöver. Vad som bekymrar mig dock, är att Cameron inte berörde frågan om ett förändrat valsystem särskilt mycket. Det enda han sa var att man var villig att diskutera det, i en bred kommitté som även inkluderar Labour.

Jo, så mycket för det. Ska bli intressant att höra vad Nick Clegg svarar.

Bara jag som...

2010-05-07T14:33:00.000+02:00

... tycker att detta är fantastiskt bra?

"Love is our resistance!"

Sökes: en svagare regering och en författningsdomstol

2010-05-07T12:30:00.003+02:00

Bland andra Carl Fredrik Bergstöm, den nytillträdde professorn i Europarätt här i Uppsala, som deltagit i SNS:s demokratiråd, skriver på DN Debatt om en rapport de har släppt: Europeiseringen av svensk politik. I korthet skriver de att medlemskapet i EU har påverkat svensk politik men att vi måste ändra grundlagen på några områden och förändra vissa attityder i den svenska förvaltningen. Bland annat vill man ändra regeringsformen så att den bättre speglar relationen till EU och att de svenska domstolarna ska vara mer aktiva i unionen.

Artikeln är välskriven, däremot är författarna inte helt tydliga med sin kritik. Sverige har en mycket stark centralmakt. Den är olik den franska på det sättet att makten inte direkt sipprar ner i myndigheterna tack vare förbudet mot ministerstyre, men regeringens ställning i Sverige är nästan exceptionell. Här har vi stora likheter med systemet i Storbritannien eftersom vi har en nästan total avsaknad av maktdelning i svensk konstitution. Skillnaden mot Storbritannien är dock att domstolarna där har en starkare ställning tack vare kombinationen svag grundlag och Common law (d.v.s att domstolarna utvecklar stora delar av rätten samtidigt som man har principen Rule of Law som delvis balanserar principen om parlamentets suveränitet). I Sverige har vi tvärtom svaga domstolar på grund av kombinationen svag grundlag och en stark folksuveränitetsprincip.

Men likheterna till Storbritannien är dock stora. När jag studerade på andra sidan Nordsjön brukade min lärare i konstitutionell rätt på universitetet i Leeds ofta säga att Storbritannien är en ”elected dictatorship”. Vad han menade då var att premiärministern har en stor makt över regeringen som i sin tur har en mycket stor makt över parlamentet. Hur detta kommer utveckla sig i Storbritannien är dock nu oklart: gårdagens val lämnade efter sig ett s.k. ”hängt parlament” och ett liberalt parti som förlorat mandat trots att fler människor röstar på dem. Det är ohållbart (och här ett sidospår).

foto: Gunnar Seijbold

Nåväl, till europeiserigen av Sverige. Tallberg och Bergström och de andra har många bra poänger i debattartikeln, men de kunde gott säga lite tydligare vad som karaktäriserar svensk konstitutionell tradition och hur denna både hjälper Sveriges ställning i EU men försvagar folket ställning i Sverige. Poängen här är inte att det är det är EU det är fel på. Man kan ha synpunkter på hur unionen är organiserad, och det ska man ha. EU har ett demokratiskt underskott. Poängen är dock att så som det svenska systemet är organiserat så förstärks det redan existerande demokratiska underskottet i både EU och Sverige.

I Sverige har vi som sagt svaga domstolar. Det grundar sig i ett ställningstagande från lagstiftaren att det är folket som bestämmer. Detta är också en bärande tanke i demokratin, inte så mycket för folkvilja alltid är demokratisk och bra, utan för att folket ska få bestämma över sig själv. Denna tanke har starkt genomsyrat svensk konstitutionell tradition och lett till att även om svenska lagar strider mot grundlagen eller internationella MR-konventioner, så står sig dessa. Domstolarna är helt enkelt fega. Det är för övrigt denna aspekt som gör att de svenska domstolarna är obenägna att vända sig till EU-domstolen och be om förhandsavgörande.

Problemet med folksuveräniteten är inte att folket bestämmer, utan att majoriteten ibland kan förtrycka minoriteten. Nu är detta inget gigantiskt problem i Sverige, men vi bör fundera på hur man kan utveckla minoriteters skydd genom en starkare grundlag och en konstitutionell domstol som skyddar våra fri- och rättigheter. Detta skulle troligen också åtgärda några av de problem som SNS:s demokratiråd konkretiserar: en författningsdomstol skulle sända signalen till de allmänna domstolarna att människors rättigheter kan stå över riksdagens lagar. Det skulle troligen göra oss mer benägna att rådfråga EU-domstolen.

Dessutom, en författningsdomstol skulle utveckla det svenska systemet genom att beskära regeringens makt. Hittills har jag beskrivit det som att det är folket som genom riksdagen styr mycket av svensk politik och utveckling. Så ser det dock inte ut. Det starka systemet med partipiska och en beredningsrätt i regeringen gör att statsministerns vilja ofta alltid får genomslag. Det är också denna starka ställning som har blivit ännu starkare med EU-inträdet. Mycket av den politik som förs och utvecklas nere i Bryssel för och utvecklas av just regeringarnas representanter. Säga vad man vill om EU-nämnden, men den fungerar inte riktigt.

Artikeln på DN Debatt lär delvis följas av en debatt av de som tycker att vi ska gå ur EU. EU har ju uppenbarligen påverkat svensk politik, och nu måste man ju till och med ändra i grundlagen. Men om man drar den slutsatsen så har man missat poängen. Sverige har påverkats av EU, men EU har också påverkats av Sverige. Som man skriver i debattartikeln har den svenska arbetsmarknadspolitiken haft ett positivt inflytande och de sociala frågorna tagit större plats i unionen. Sveriges arbete med jämställdhet och miljö har också troligtvis påverkat den gemensamma politiken i EU.

Vad det kokar ner till är att man måste fråga sig om man är positiv till europeisk integration. Jag är det, men många delar tyvärr inte min uppfattning. Jag stöter ofta på åsikten att europeisk integration leder till en europeisk federation. Men då har man missförstått utvecklingen: den europeiska integrationen leder till vad vi vill att den ska leda till. Det finns starka krafter för att harmonisera allt fler lagar i EU, men det är en följd av att de europeiska regeringarna vill lösa gemensamma problem. Med en svagare regering och ett starkare svensk parlament och svensk grundlag visar vi att Sverige tar demokratifrågorna på allvar utan att stoppa den positiva integrationen i Europa.

För att leka lite DN-debatt skulle jag därför vilja komplettera och förtydliga SNS:s nio önskvärda reformer och handlingstrategier:

- Skriv om grundlagen så att skyddet för medborgerliga rättigheter blir starkare.

- Upprätta en författningsdomstol som kan kontrollera att regering och riksdag inte fattar beslut som strider mot våra grundläggande rättigheter

- Stärk riksdagen genom att avskaffa EU-nämnden och inkorporera EU-frågorna i det ordinarie utskottsarbetet

- Skicka den tyska författningsdomstolens dom till alla riksdagsledamöter så att de tar intryck av denna domstols syn på parlamentarisk maktdelning

Antiklimax

2010-05-06T23:22:00.001+02:00

Sitter och tittar lite halvtrött på SVT:s lika halvtrötta valvaka om valet i Storbritannien. Och jag blir ännu mer trött när jag ser resultaten.

Enligt de första vallokalsundersökningarna så får inget parti majoritet i underhuset, men det är i och för sig inte särskilt förvånade. Vad som är mer förvånande är att Liberaldemokraterna får färre mandat än i förra valet. Det skulle inte förvåna mig om det också visar sig att liberalerna samtidigt har fått fler röster. Det brittiska valsystemet, var det ja...

Och antiklimax var ordet.

SvD, DN, SVT, BBC, The Independent

Var det FP:s avhopp som var spiken i kistan?

2010-05-06T23:06:00.000+02:00

Ikväll kom nyheten att lärarnas två fackförbund, Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet, slutit avtal med Sveriges Kommuner och Landsting. Den linje som folkpartiet och facken har drivit, att lärarna ska ha fortsatt frihet att planera sin arbetstid, blev resultatet. Som jag har skrivit tidigare så är detta en viktig fråga för lärarna, och det var också det som gjorde att folkpartisterna i SKL beslutade sig för att lämna arbetsgivarnas förhandlingsdelegation. Det verkar ha gett resultat.

Det viktiga med att lärarna får ha kvar sin förtroendetid är att läraryrket ställer stora krav på flexibilitet och individuell anpassning. Sure, det låter kanske som floskler, men det tål att upprepas: det tidigare kravet på att i avtalet reglera lärarnas hela arbetstid är en degradering av lärarrollen till en standardiserad robot. Vi sa tänk om, och de tänkte rätt!

Visserligen finns det nu en möjlighet att på lokal nivå kunna förhandla fram en annan ordning än den nuvarande. Men att låta lärarna och rektorerna komma överens lokalt kan inte ses som annat än flexibilitet och anpassningsförmåga det också. Nu har vi ett avtal som ger skolorna makten över lärartiden och som sänder signalen till lärarna att de är skolans största resurs.

En riktig chans till förändring

2010-05-06T09:03:00.003+02:00

Idag är det val i Storbritannien och Nordirland. Under ca fyra-fem veckor har en intensiv valrörelse förts och debatten gått högt. Så högt, att partiledarna nu till och med debatterar i tv. Det har aldrig hänt förr.

Det brittiska valsystemet är annorlunda. Det finns en inbyggd favorisering av det socialdemokratiska partiet vilket leder till helt absurda resultat. 30 % av rösterna betyder inte 30 % av mandaten, utan det kan bli helt annorlunda. Ta till exempel en av de senaste opinionsmätningar som kom i morse från ComRes. Den första siffran är hur många som skulle rösta på partiet, den följande är antalet mandat och den sista hur många procent detta mandat motsvarar:

Tories 37% av rösterna -> 294 mandat = 45% av mandaten
Libdem 28% av rösterna -> 81 mandat = 12% av mandaten
Labour 28% av rösterna -> 248 mandat = 38% av mandaten

Sifrorna talar sitt tydliga språk, inte så konstigt att George Orwell kom från England. För där betyder 37 % av rösterna att man får 45 % av mandaten, och vad konstigare, 28 % betyder 38 % om man är sosse men bara 12 % om man är liberal.

Det intressanta är dock att det verkar som att inget av partierna får egen majoritet i underhuset. Och en minoritetsregering måste styra med stöd av Liberaldemokraterna. Förhoppningen är att det leder till en förändring av det brittiska systemet. Storbritannien är ju mycket olikt Sverige på många sätt. Visst, landet är också med i EU, har sin egen valuta och är marknadsekonomi. Men man saknar skriven konstitution, har ett svagt skydd för mänskliga rättigheter (nåja, där kan vi ju fortfarande göra en hel del i Sverige också) och man har, som jag har visat ovan, ett mycket vinklat valsystem. Ett valsystem som nu också verkar leda till frustration och valfusk.

Om Tories blir tvungen att söka stöd av Liberaldemokraterna för att bilda regering så kan det innebära att liberalerna får igenom några av sina frågor. Och då, då blir det kanske en så att de brittiska väljarna i nästa val faktiskt får en riktig chans att ändra på systemet.

Berätta vad vi vill, inte vad vi inte vill!

2010-05-05T08:35:00.004+02:00

Jag röstade på alliansen i förra valet, och jag kommer av naturliga, för att inte säga intelligenta, skäl göra det i år igen. Men jag undrar: var är visionerna?

Igår åkte alliansens partiledare på en liten tågturné. Man hade till och med ett regeringssammanträde där på tåget, trots att det varken var torsdag eller särskilt praktiskt. Nåväl, nu presenterade man ju också nio löften om vad man inte ska göra. Men det vinner vi inga val på.

Det är positivt att ge besked till väljarna om vad man inte tycker om med den rödgröna politiken. Att väljarna med tydligt språk får läsa att regeringen inte tänker tänker höja skatten för vanliga löntagare och att man inte tänker avskaffa rot- och rut-avdragen, är bra. Men det blir ändå fel, vad vill man göra då?

De nio löftena är på nåt sätt det tydliga exemplet på en konservativ retorik. Jag vet att det börjar låta som att jag har hakat upp mig, men Alliansen varken är, eller får vara, konservativ! Vi ska stå för en optimistisk politik med tro på framtiden och en tro på att när Sveriges medborgare får större förtroende för sina egna liv men samtidigt trygghet att misslyckas, då skapar vi ett ännu bättre land.

Poängen är inte att Alliansen inte har gjort bra saker för Sverige, det har vi. Poängen är inte att man inte vill göra Sverige ännu bättre, det vill vi. Poängen är att vi i debatten inte får fastna i att berätta vad vi inte vill, fastna i att berätta hur kass de rödgröna är och fastna i att berätta vad vi har gjort. Vi måste stå upp för och sprida vår berättelse om vad som är bra för Sverige!

Moderaterna måste släppa loss FP och C!

2010-05-04T12:02:00.007+02:00

Niklas Ekdal har idag skrivit en mycket intressant artikel på DN Debatt (ständigt denna sida, av mina utgångspunkter att döma kan man tro att den är det enda jag läser). Han går hårt mot blockpolitiken och menar denna inte utgör svaret på de problem som svenska folket ser.

Som stöd för sin tes anför han att blockpolitiken 1) har gjort så att de sociala klyftorna har ökat, 2) lett till en politisk retorik som inte återspeglar den förda politiken, 3) öppnat för SD:s intåg i riksdagen och 4) lett till att de stora politiska frågorna inte besvaras. Även om dessa fyra aspekter – som egentligen väver in i varandra – har poänger, så missar Ekdal poängen lite. Åtminstone är han inte helt tydlig. Problemet är inte att partierna samlas i två block, problemet är att partierna debatterar som två.

Blockpolitiken som retorik
Problemet med utvecklingen i svensk politik är framför allt att vi har fått ett system där sju politiska partier låtsas att de utgör två alternativ. I riksdagen måste partierna naturligtvis samarbeta eftersom de aldrig får egen majoritet, men väljarna behöver få se att det är fråga om sju olika organisationer med delvis olika utgångspunkter.

Ta exempelvis Alliansens jobbpolitik. Den har framför allt grundats på att det ska vara lönsamt att jobba och olönsamt med bidrag. Problemet är att det andra ledet i denna politik, synen på bidragen, i stort grundar sig på en moderat idé. Redan inför valet 2002 talade moderaterna om att kostnaderna för sjukförsäkringen hade ökat lavinartat och att en och en halv miljon människor stod utanför arbetsmarknaden. Svaret enligt M var att spara i offentliga finanser genom att sänka bidragsutbetalningarna och sänka skatterna. Alla borgerliga partier häll dock inte med, folkpartiet t.ex. gav inga siffror på arbetslösheten i sitt valmanifest och talade framför allt om sänkta arbetsgivaravgifter och åtgärder för att underlätta företagande. En kvalificerad gissning är att även centerpartiet hade en sådan mer progressiv politisk vision där plånboksfrågorna tog mindre plats.

Inför valet 2006 såg det i och för sig lite annorlunda ut - alliansen hade ju bildats. Men skillnaderna inom alliansen kvarstod under ytan. I sitt valmanifestet presenterade Reinfeldt visionen att det ska löna sig att arbeta genom att sänka skatterna (vilket man också enades om i alliansen) och att utanförskapet även skulle brytas med sänkta ersättningar. Bland annat ville moderaterna sänka sjukförsäkringen till 70%, a-kassan till 65% och föräldraförsäkringen till 75%. Liksom tidigare var dock mittenpartierna i alliansen inne på en annan linje och C och FP ville behålla 80% i de allmänna försäkringarna och istället satsa på politik för ökad efterfrågan av arbetskraft.

Poängen här är att Alliansen har, som en följd av att moderaterna är det största partiet i koalitionen, enats om en jobbpolitik som mer eller mindre motsvarar moderaternas. Detta kanske inte är något problem rent koalitionsmässigt eftersom M är det största partiet i alliansen, men det problematiska för de mer socialliberala partierna i samarbetet är att dessa mer eller mindre måste välja retorik. Antingen får de stå fast vid sin egen politiska vision och samtidigt blotta en klyfta i alliansen, eller så får de hålla sig till regeringens (moderaternas) politik och visa att det finns ett regeringsalternativ.

Detta senare är vad som har hänt, men det leder fel. Precis som Ekdal pekar på i sin artikel rör vi oss från ett politiskt system med sju partier i tre ”block” till ett politiskt system med två alternativ, punkt. I praktiken har kanske de två blocken rört sig mot varandra, det är ju i mitten svensk politik ligger och där den stora merparten väljare finns. Men eftersom man i en debatt måste tydliggöra skillnaderna så låter det på de två blocken som att de finns en avgrund mellan dem. Socialism eller moderat konservatism.

Denna polariserade retorik är också det som jagar iväg väljarna från de två blocken. Sverigedemokraterna är på väg in i riksdagen, feministiskt initiativ har bildats och piratpartiet gjorde succé i europaparlamentsvalet. Till skillnad mot vad några tror så tror jag att inte att detta beror på att alliansen eller de rödgröna inte har tagit dessa partiers frågor på tillräckligt stort allvar. Flykten till dessa tre partier beror snarare på att väljarna inte ser ett mittenalternativ i svensk politik. Även om de rödgröna och alliansen mer eller mindre har kastat ankar i mitten av den politiska skalan, så låter det inte som det när man lyssnar på debatten dem emellan. När mittenalternativet verkar ha försvunnit i dimman så flyr väljarna till ”intressanta” andra partier.

Vad borde man göra?
Jag tror att om alliansen på allvar ska ha möjlighet att bli återvalda så måste man ändra på sin retorik och även delar av sin politik. Precis som jag har berört tidigare så har moderaterna tagit för mycket plats i alliansen. Det är på ett sätt i sin ordning eftersom moderaterna är det största partiet i regeringen, men det är också det mest konservativa av dem. Om inte centern och folkpartiet höjer sina röster och tydliggör för väljarna att det finns socialliberala krafter i alliansen, så kommer mittenväljarna istället välja det block som i retoriken ligger närmast mitten.

Och nu när de rödgröna accepterar skattesänkningarna (dvs behåller lönsamheten att arbeta) men vill höja ersättningarna i socialförsäkringarna, ja då låter det inte bara som att man har mittenpolitik, man låter som folkpartister. Upp till bevis, alliansen!

Kärnkraften behövs för en progressiv energipolitik

2010-05-03T09:54:00.002+02:00

På dagens brännpunkt finns en intressant debattartikel från Kungliga vetenskapsakademien om varför man bör satsa på ny kärnkraft:

De nya reaktorerna är tänkta att utnyttja nära 100 procent av uranet från gruva jämfört med mindre än 1 procent i dagens reaktorer. Det innebär dessutom att avfallsmängderna minskar till en hundradel jämfört med dagens reaktorer och att de småavfallsmängderna bara kräver lagring i några hundra år. Av särskilt intresse är också att dessa nya reaktorer ska kunna utnyttja befintligt kärnavfall som bränsle, tillräckligt för flera hundra års drift.

Vad man syftar på är troligen den s.k. fjärde generationens kärnkraft.

Forsmark, foto: Vattenfall

Kärnkraftens vara eller icke vara har ju varit en långkörare i svensk politik. Sedan folkomröstningen på 1980-talet har ett av kärnkraftverken stängts men i de övriga har man effektiviserat. Problemet med kärnkraft, och det ska erkännas, är att avfallet är riktigt obehagligt, men det finns även fördelar. Kärnkraften har hjälpt Sverige att ha relativt låga utsläpp av koldioxid.

Jag förespråkar alltid en nyanserad debatt kring olika frågor. Debatten kring kärnkraft har allt för länge kretsat kring att den är allt för osäker, allt för miljöfarlig och allt för dyr. Vad vi kan se i Sverige motbevisar det. Vi har säker kärnkraft, den har lett till färre utsläpp av koldioxidgaser och vi har i Sverige relativt billig el. Nu får vi bara hoppas att politikerna tar sitt förnuft till fånga.

Kärnkraftsreaktor, foto: Vattenfall

Det val som man ställs inför nu är inte ett mellan den äldre kärnkraften och kolberoende energiförsörjning som blandas med förnybar energiförsörjning. Det verkliga valet är mellan effektivare och miljövänligare kärnkraft som kompletteras med förnybar el och gammal kolberoende energi som blandas med förnybar el

Läs även vad Adam Cwejman har skrivit.

De rödgröna höjer skatterna mer än vad de själva vill.

2010-05-03T09:04:00.001+02:00

Alltså man undrar ju. Sitter och läser i morgonens DN. Det finns en mycket pedagogiskt tabell där man redovisar de tre oppositionspartiernas inställning i olika frågor och sedan vilken överenskommelse de nådde.

Att politik handlar om kompromisser, det är inget ovanligt eller uppseendeväckande. När man inte har egen majoritet så får man kompromissa. Ta exempelvis förmögenhetsskatten. Här ville S ha en skatt som innebär ett tillskott med 3,4 miljarder till staten. Men eftersom de inte får regera ensamma så måste de förhandla, exempelvis med vänstern som vill ha en skatt på 3,8 miljarder. Om dessa två hade förhandlat så hade skatten troligtvis hamnat nånstans mellan de olika buden, typ, 3,6 mdkr.

Nu är det ju inte bara vänstern och sossarna som förhandlar dock, även miljöpartiet sitter med runt bordet. De vill inte ha någon skatt över huvud taget, vilket borde ha resulterat i en skatt som är lägre än både sossarnas och vänsterns (rent matematiskt 2,4 miljarder). Nu blev det dock inte så. I de rödgrönas värld verkar man inte kompromissa utan snarare plussa på. Överenskommelsen landade på 4 miljarder, det vill säga mer än vad något av de tre partierna ville ha.

Med andra ord, när de tre rödgröna samlas, då höjer de skatterna med mer än vad de vill om de hade fått regera själva.

Uppsalas studentsbostäder sålda

2010-05-03T08:47:00.001+02:00

En intressant nyhet i morgonens UNT. Det är nu tydligen klart vem som ska köpa Vasakronans bostadsbestånd, i vilket det tidigare bolaget Studentstaden ingår. Kanske var det just att en eventuell köpare varit tvungen att köpa hela bostadsbeståndet, inklusive bostäder i andra städer, som varit problemet. Vem det är som köper är dock fortfarande oklart.

Vad jag förstår det som hade Uppsalahem, vårt kommunala bostadsbolag, ändå varit med i budstriden in i det sista. De påståenden som kommit tidigare om att det bara varit utländska köpare kvar har därför troligen varit felaktigt.

Jag bryr mig ärligt talat mindre om det är ett utländskt eller svenskt bolag som nu tar över ägandet. Det viktiga för Uppsala är att de lite drygt 4 000 studentbostäder som finns i Uppsala förblir just det studentbostäder. Ett rikt bestånd av hyreslägenheter tillgängliga för studenter är bland det viktigaste för ett tillgängligt universitet. De ungdomar som kommer från socialt utsatta områden behöver bostäder för att kunna flytta till en annan stad för att studera. Jag t.ex. inte kunnat plugga i Uppsala om jag inte hade fått tag på en bostad. Då hade jag fortsatt jobba istället.

Socialdemokraterna letar upp sina socialistiska rötter?

2010-05-02T14:55:00.003+02:00

Det här med första maj är intressant. De röda knallar runt på gator och torg och protesterar. Det är bra att man samlar folk, men när man samtidigt gör det med plakat och enkelspåriga, vilseledande budskap, då blir det bara knasigt. Vem lurar man egentligen?

Foto: Lena Dahlström

På sätt och vis så var också innehållet i tågen igår intressant. Samtidigt som oppositionen har ett övertag i opinionsmätningarna som helt och hållet bygger på ett ökad stöd för det minst socialistiska av de tre partierna, så är retoriken mer socialistisk än någonsin.

Ung vänsters Amanda Linderborg sa i sitt tal här i Uppsala

”Oavsett om vi kallar oss kommunister eller inte, så är det viktigaste att vi är det”

Samtidigt sa syndikalisternas Jesper Lundby:

”Jag vill se poliser gråta och Svenskt Näringsliv upplösas i ett askmoln”

Som tur är så är dessa kommunister och upprorsivrare inte i majoritet i oppositionen, men socialdemokraterna är inte bättre. När jag av en slump sprang på deras demonstrationståg i Uppsala igår så ropade de något mycket intressant:

”Reinfeldt från oss alla tar, ger till dem som redan har”.

Vad menar man med det? Det man syftar på är att regeringen har infört jobbskatteavdraget. Jobbskatteavdraget innebär att de som har en inkomst av arbete beräknar skatten på en summa som är lägre än den verkliga inkomsten. Alltså, en löntagare blir tvungen att betala mindre i skatt och får behålla mer av sina intjänade pengar. Socialdemokraterna anser däremot att detta är att ta från oss alla och ger till de rika. Snurrigt, man har läst sin Orwell.

Och vad är det socialistiska, för att inte säga kommunistiska, i detta? Jo, om man säger att en skattesänkning - som alltså innebär att man får behålla mer av sin egen lön - innebär att man tar från folket. Detta kan inte betyda annat än att min lön är allas egendom. Det jag får av ICA den 25:e varje månad, det är alltså egentligen inte mitt, utan statens. Det är ungefär som att lönen är ett bidrag från de snälla socialdemokraterna. Inte undra på att man är ett bidragsparti.

Hur snurrigt som helst.

Sen att det inte blir mindre snurrigt av att socialdemokraterna själva föreslår skattesänkningar, bl.a. för pensionärer, gör inte saken lättare. Är inte detta också att ta från oss alla och ge till de som redan har? Staten får ju då in mindre pengar och ger dessa till pensionärerna. Snurr, snurr, snurr.

Anna Troberg svarar.

2010-04-29T10:41:00.002+02:00

Följetången piratpartiet fortsätter. Jag skrev ju en artikel på Newsmill om att piratpartiet är dogmatiska och aldrig kommer vilja kompromissa med rätten att ta del av "information" på nätet. Jag menade att detta lägger hinder för en mer nyanserad debatt.

Nu har jag fått svar. I korthet skriver Anna Troberg först en massa om att piratpartiet inte alls är fundamentalistiskt och dogmatiskt. Problemet är att hon ändå inte tycker att piratpartiet ska ge upp sin inställning. Men ok, det är bara bra att piratpartiet kämpar för vad de tror på. Dock var det aldrig vad jag menade, jag menade att piratpartiet har en retorik som bygger på att man aldrig kan göra avsteg från viktiga principer för att få en effektiv politik för andra viktiga principer. Här står ju två principer mot varandra, medborgarnas rätt att ta del av information och barns rätt att inte bli utsatta för övergrepp. När dessa ibland krockar, som på nätet, då kan det vara på sin plats att rucka på sina principer.

Det som måste stå i fokus i dessa situationer är ju att nå fram till en effektiv metod. I detta fallet finns ett förslag om att göra kampen mot barnporr i samhället (dvs såväl på nätet som i verkligheten) mer effektiv. Malmström förslår gemensamma straff, samarbete mellan myndigheter, regler om vilka som får arbeta med barn samt en skyldighet för stater att komma tillrätta med porren på nätet. Detta vill EU-kommissionen att man ska göra genom att stänga ned sidor men också genom att blockera sidor som man inte lyckas stänga ned. Det är en vettig politik. Den gör ett litet insteg på rätten att ta del av information, men den absoluta majoriteten i Sverige står nog bakom den.

När jag tänker efter på hur debatten har gått med piraterna så är det tydligt att vi talar förbi varandra. Såhär skulle man kunna karaktärisera det.'

PP: Vi vill inte se blockering av barnporr på nätet!
Jag: Varför inte?
PP: Därför att det har hänt att oskyldiga sajter har blockerats, det är rättsosäkert.
Jag: Okej, men det är ju en tillämpningsfråga, alltså hur man organiserar blockeringen. Vi får kontrollera myndigheterna bättre och införa de säkerhetsåtgärder som Malmström föreslår.
PP: Men det spelar ingen roll. blockering är censur och det kan vi aldrig acceptera.
Jag: Censur? Det kan ni väl ändå inte påstå, det är ju en blockering i efterhand, och av barnporr dessutom..
PP: Ja, men staten förhindrar ju medborgarna att ta del av en publicerad hemsida.
Jag: Hm, ok, rätt bred definition. Det skulle ju innebära att ni också är för censur eftersom ni vill stänga ned sidorna. Då förhindras ju medborgarna att ta del av "informationen" också.
PP: Men blockering är ingen effektiv metod, man borde satsa på andra metoder.
Jag: men det är ju det man vill, blockeringen är ju en halv artikel bland en massa andra och fungerar endast som ett komplement.

Nu tänker jag nog inte blogga särskilt mycket mer om detta, det känns som att det mesta redan är sagt. Jag anser att man måste ha flera verktyg i verktygslådan för att komma till rätta med barnporr. Jag är övertygad om att blockering inte är det mest effektiva, men att det är ett av flera verktyg. Jag ville med mina artiklar och blogginlägg peka på att piratpartiet har svaga argument mot blockeringen, men självklart en rätt att tycka som de gör. Jag ville också förtydliga att blockering av barnporr är ett acceptabelt ingrepp i yttrandefriheten. Jag tror att de flesta håller med mig.

Alliansen stärker studenters frihet

2010-04-28T13:20:00.001+02:00

Skriver också tillsammans med Christian Krekula och Ludvig Berke i senaste numret av Ergo om alliansens högskolepolitik. Kan läsas här.

Drogtester av barn är fel - slumpmässiga eller ej

2010-04-28T10:07:00.002+02:00

Bara för något är lagligt innebär det inte att det är rätt att göra det. Alliansens arbetsgrupp i rättsfrågor skriver idag på DN debatt om hur man vill utveckla rättspolitiken i Sverige. En del av förslagen är bra, eller åtminstone rimliga. Men ett är mindre bra, för att inte säga orimligt.

Arbetsgruppen föreslår slumpmässiga, frivilliga drogtester i skolan vid behov. Det är nog ingen som tror att Ask, Pehrson & Co inte har ett gott syfte: man vill upptäcka och vårda de som har missbruksproblem samt lagföra de som ser till att ungdomarna får problemen. Men man bör ändå ställa sig frågande. Det är alltid lätt att gömma sig bakom ord som "slumpmässiga", "frivilliga" och "behov".

Faktum är att JO (Justiteombudsmannen) kom med ett uttalande om detta nyligen. Han uttalade att sådana drogtester inte var påtvingade kroppsliga ingrepp (vilka är förbjudna enligt grundlagen) då testerna var frivilliga och endast en testgrupp drogtestades. Det tycks som att i Nässjö var det fråga om nån slags undersökning i skolhälsovården. Detta verkar dock inte vara vad alliansens arbetsgrupp föreslår, de vill se det som en förebyggande åtgärd.

Det låter ju rimligt, det måste man ge Pehrson & Co. Slumpmässiga kan man tolka som att det blir lika för alla, frivilliga som att ingen tvingas och vid behov som att det görs endast när det verkligen är nödvändigt. Vad som man dock måste fundera över är, "vad är är syftet?" och "är åtgärden rimlig för att nå detta syfte?"

I detta fall vill man komma tillrätta med drogproblem. Fine. Men om man slumpmässigt ska drogtesta bara de som vill, då lär man ju knappast komma åt problemet. Så även om vi hittar ett syfte så är inte detta förslag adekvat för att nå det. Snarare riskerar vi att lära dagens ungdomar att kroppsliga ingrepp är ok. Vi sänder signalen att ungarna gott kan, och borde, foga sig för statsmakterna när de har rent mjöl i påsen.

Det är inte den signalen som jag vill att man ska sända till kidsen i skolorna. Vi ska inte ha några slumpmässiga, frivilliga drogtester där. Hur fint det än låter så är det fel åtgärd!

Läs gärna Per Pettersson som skriver klokt om ämnet.

Piraterna och debatten, igen

2010-04-28T09:35:00.000+02:00

Skriver en alldeles för lång artikel på Newsmill där jag utvecklar varför Piratpartiet borde fokusera på andra strider för att skydda friheten på nätet.

För de som fortfarande är nyfikna på vad EU-kommissionen faktiskt föreslår när det kommer till blockering av tillgång till nätet finns länken här. Observera att man angående internet endast har föreslagit en artikel:

Artikel 21
1. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå blockering av tillträde, för internetanvändare inom deras territorium, till internetsidor som innehåller eller sprider barnpornografi. Blockeringen av tillgång ska vara underkastat nödvändiga skyddsmekanismer, särskilt att blockeringen är begränsat till vad som är nödvändigt, att användare informeras om skälen för blockerandet och att innehållsleverantörerna, så långt det är möjligt, informeras om möjligheterna att överklaga den.
(min kursivering)

För de som fortfarande tror att EU-kommissionen inte vill se nedstängning framgår av artikeln att man även vill se detta och att man anser att blockering inte får bli en ursäkt för att inte göra något annat:

2. Utan att det påverkar detta (min kursivering), ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå borttagande av internetsidor som innehåller eller sprider barnpornografi.

Höghastighetsbanor blev höghastighetsstumpar

2010-04-26T11:26:00.005+02:00

Jag vill ha höghastighetståg i Sverige och blev därför glad när jag såg rubriken på dagens DN Debatt: ”Vi bygger höghastighetståg om vi vinner valet i höst” skriver de rödgröna. Men när man läser artikeln blir man besviken, de föreslår små korta stumpar av höghastighetsbanor, och inga mellan Sveriges största städer.

Foto: Kasper Dudzik

Ett nät av höghastighetståg har diskuterats i Sverige tidigare. Banverket kom med en rapport i frågan i maj 2008 och ett par månader senare var nästan alla partier i Riksdagen positiva till idén. I rapporten diskuterade man den s.k. Götalandsbanan (d.v.s. Sthlm-Gbg) och Europabanan (Sthlm-Kph) och man kom fram till att de marknadsmässiga förutsättningarna var goda.

Sen kom det en utredning från Arlandabanans vd i september 2009. Han föreslog att man skulle bygga de två banorna och att det var samhällsekonomiskt riktigt. Riksdagspartierna var även nu positiva. Regeringen skickade beänkandet på remiss och en majoritet av remissinstanserna var positiva. Arbetet med planering av höghastighetsbanorna fortsätter just nu.

Men så kommer nu nästa avsnitt: Oppositionen vill enligt en debattartikel bygga höghastighetsbanor. Jag jublar inombords och tänker att regeringen nu kanske snabbar på sitt planerande. Men så läser jag artikeln och blir nedslagen. Oppositionen vill bara bygga en tredjedels Götalandsbana (till Linköping) och Europabanan finns inte ens nämnd.

Oppositionen planerar alltså att öka investeringarna, men tar inte med det som är det viktigaste: snabba transporter mellan Sveriges största städer. Komiken är ju uppenbar. Man skriker mycket, men erbjuder smulor. Fast det är klart, de kanske vill folkomrösta om höghastighetsbanorna istället...

Lästips!

2010-04-25T18:32:00.000+02:00

Magnus Betnér skriver på sin blogg idag om Sverigedemokraterna. Minst sagt underhållande och intressant. Det räcker med att läsa SD:s program och rapporter för att inse vilket snömos de står för. Och Betnér visar med en underhållande ton hur orimliga Sverigedemokraternas utgånspunkter är.

Synd bara att inte Sverigedemokraterna är ett skämt, utan en verklighet i valrörelsen.

Själv skrev jag om orimligheterna i Sverigedemokraternas retorik för ett par år sedan.

Våren är här

2010-04-25T18:04:00.000+02:00

Så var det söndag igen. Har spenderat halva dagen åt att debattera med piratpartister här på bloggen. Givande. Annars så har jag insett att våren äntligen är på väg, och det är inte en sekund för tidigt. Såg några fina blå blommor (ett tecken?) på vägen till affären som jag kunde gå till utan jacka. Underbart.

Annars så har jag kampanjat denna helg också. Jag och två andra liberala studenter körde en liten drive uppe vid Folkes Livs. Den här gången delade vi ut folkpartiets flygblad om lärlingsjobb, tidigare betyg och parboendegaranti.

Men vi delade också ut några egna flygblad med budskap från Liberala studenter. I stort gick det ganska bra, det är inte alla som vill ha flygblad, och är det ibland. Men en äldre dam som också är medlem i partiet ville inte ha för att inte slösa på flygbladen. Miljömedvetet

Usch, vilket fånigt blogginlägg det här blev.

Vill piratpartiet legalisera publicering av barnporr?

2010-04-24T19:12:00.007+02:00

Uppdatering 2010-04-25: Det verkar råda viss förvirring om vad jag egentligen menar eller skriver. Därför är ett förtydligande på sin plats.

Jag anser att barnporr bör förebyggas, lagföras och förhindras. Därför är Malmströms förslag om gemensamma regler för vilka som inte ska få jobba med barn och gemensamma regler för straff för barnporrbrott.

Vad gäller blockering specifikt så är detta inlägg en uppföljning på ett tidigare. Eftersom kommissionens förslag om blockering i stort motsvarar det svenska nuvarande systemet med blockering så innebär en kritik av Malmströms förslag också en kritik mot det svenska systemet. Detta påpekade jag i en kommentar till det tidigare inlägget. Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge kommenterade då att blockering av barnporr är censur och att denna blockering är ett hot mot pressfriheten. Jag frågade då om piratpartiet kommer arbeta för en förändring av svensk lagstiftning, d.v.s. om man vill ändra vår grundlag så att publicering av barnporr inte längre är undantaget från tryckfrihet.

Och så var cirkusen igång igen. Cecilia Malmström vill exportera det svenska systemet med blockering av barnpornografiska sajter, piratpartiet skriker censur och försvarar publiceringsrätten.

Jag ids inte upprepa det jag tidigare har anfört med anledning av EU-kommissionens förslag, utan jag konstaterar bara att blockering av barnpornografiska hemsidor är en mindre ingripande åtgärd än nedstängning av barnpornografiska sidor, att vi varken har eller borde ha en rätt att producera eller publicera barnporr och att Malmströms förslag troligen inte innebär några större förändringar i svensk lagstiftning.

Jag lägger här fokus på Piratpartiet. I min diskussion med ett par pirater tidigare framkom en del spännande information. Rick Falkvinge hävdade här på bloggen att blockering av barnporr innebär att man i praktiken avskaffar pressfriheten.

Bakgrunden till hans uttalande var mitt påpekande att vi inte har någon tryckfrihet för barnporr. Precis som Malmström själv har sagt ingår inte barnporr i yttrandefriheten enligt den avvägning som vi har gjort i Sverige. Man kan givetvis ha synpunkter på den avgränsningen, men då måste man vara tydlig med vad man säger.

Det Rick Falkvinge menar när han säger att blockering av barnporr är ett brott mot pressfriheten är att publicering av barnporr borde legaliseras.

Hur detta går ihop med hans europaparlamentarikers inställning att man borde stänga ned sidor som innehåller barnporr är obegripligt.

Nåväl, det var upptakten, nu kom uppföljaren. Christian Engström manar till en demonstration på Medborgarplatsen mot Malmströms förslag med motiveringen att man måste slås för ett öppet samhälle. Varför denna demonstration skulle ha något att göra med barnporren är dock oklart. Enligt piratpartiets egen hemsida handlar demonstrationen om ACTA.

Betyder det att du tycker att rätten att publicera barnporr på nätet är en viktigare fråga än integritet, Christian Engström? Denna har ju varit piratpartiets tidigare huvudfråga. Fast å andra sidan så verkar ju inte integritet vara en fråga för piratpartiet längre, utan endast när det gäller vissa delar av nätet.

Well, detta är ändå ett sidospår, frågan om piratpartiets ställning till den del av grundlagen som reglerar barnporr är fortfarande obesvarad. Jag har fortfarande inte fått svar från Falkvinge i den frågan.

Men jag väntar fortfarande, Rick!

Värnar piraterna bara integriteten på nätet?

2010-04-23T10:59:00.001+02:00

Hittad en bloggande piratpartist på politometern. Han skriver:

"Det diskuteras livligt om att införa förbud för burka i många länder men självklart är det en kontroversiell fråga. Personligen anser jag att burka inte hör hemma i vårt land.

Jag har själv mött vad jag förmodar var en kvinna som hade burka och jag måste säga att det var en ganska otrevlig upplevelse, dels har man ingen aning om vad som döljer sig under burkan och dels så blir personen totalt identitetslös"

Piratpartiet tänker alltså inte längre än vad fingrarna räcker - till tangentbordet.

Grejen är att piraterna gör en stor grej av integritet på nätet men denna gäller alltså tydligen inte ute på gatorna. Enligt denne bloggande piratpartist ska människor inte ha rätt att dölja sitt ansikte på gator och torg. Tvärtom, han tycker att man ska kunna identifiera människor så att man inte ska känna nån (ogrundad) oro.

Tack och hej till integritet på stan, med andra ord.

Att piraterna redan tidigare har redovisat en tvivelaktig syn på hur man bekämpar barnporr på nätet har jag redan diskuterat. Men med detta inlägg så blir jag ännu mer konfunderad, vad står piratpartiet för egentligen?

Att denne pirat bloggade konstigt om integration tänker jag inte utveckla, utan jag nöjer mig med att konstatera att piraterna lockade många väljare från Sverigedemokraterna i Europaparlamentsvalet...

Det är för mycket moderater i alliansen

2010-04-23T09:27:00.001+02:00

Är det inte lustigt att när brittisk politik blir mer som svensk, då blir den svenska mer som den brittiska. Jag menar, i Storbritannien händer nåt mycket intressant just nu: Labour och Tories utmanas på allvar av det tredje största partiet i årets valrörelse. Liberaldemokraterna fick vara med i valdebatterna i tv och vips, alla tre partier har ungefär lika stort stöd.

Det återstår att se hur valet slutar. Det brittiska valsystemet gynnar konsekvent socialdemokraterna. Det förra valet där dessa fick ungefär lika många röster som de konservativa men ändå en mycket stark majoritet i underhuset är mer än något ett tydligt bevis på detta.

Nåväl, jag har funderat lite över det här med moderater och sossar. Jag är alldeles för ung för att veta hur det har sett ut i svensk rikspolitik tidigare, men jag misstänker att den polarisering som finns mellan blocken idag är mer påtaglig än tidigare. Alliansen har skapat ett trovärdigt alternativ till socialdemokraterna, och Mona har svarat med en egen allians. Och debatten mellan de två sidorna handlar mer om "moderaterna säger" och "sossarna klagar". Det är ju inte alltid så, men media gillar det där med två alternativ.

Samtidigt som britterna rör sig från ett tvåpartisystem verkar vi alltså röra oss i motsatt riktning

Detta är iofs kanske inte så konstigt. Moderaterna är större än alla andra tre partier i alliansen tillsammans, och sossarna är ännu större. Men det är ändå inte bra, moderaterna är ett parti på kanten i alliansen, medan socialdemokraterna är ett "mittenparti" bland de rödgröna. Poängen är att socialdemokraterna gynnas av att debattera mot moderaterna, eftersom väljarna då lättare missar att det finns tre andra partier i alliansen som är mer nyanserade. Att moderaterna glatt hakar på tåget är inte heller så konstigt, de får ju den uppmärksamhet som alla partier, likt småbarn, skriker efter.

Risken är att alliansen förlorar valet eftersom mittenväljarna missar att det finns mittenpartier i regeringen. Enligt undersökningar är ju så många som en femtedel av de röstberättigade villiga att byta block. Striden om regeringsmakten står och faller alltså i denna mitten vars väljare folkpartiet och centern bättre attraherar. En miljöpartist är en potentiell folkpartist, men inte ofta en potentiell moderat.

Well well, detta var lite lösa tankar som ploppade upp samtidigt som jag läste en artikel i DN om en debatt i Stockholm. Den hade lika gärna kunnat vara hämtad från Storbritannien: Jämtin från Labour och Nordin från Tories. Men var är våra Libdems? Nåja, det kommer ju knappast hända i den här valrörelsen...

"I disgust myself but I am not unhappy about that."

2010-04-22T23:34:00.002+02:00

Om det inte är filmtips eller om jag inte har nån bra låt att nynna på med er så kan jag tipsa om en tv-serie. Californication.

bild från Showtimes hemsida

Jag måste säga att, och mina polare börjar nog tycka att jag är rätt tjatig, detta är bland det bästa som har gjorts! Hank Moody är en alkoholiserad, cynisk författare som hamnar i trubbel mest hela tiden men som ändå överlever.

"People... they don't write anymore - they blog. Instead of talking, they text, no punctuation, no grammar: LOL this and LMFAO that. You know, it just seems to me it's just a bunch of stupid people pseudo-communicating with a bunch of other stupid people in a proto-language that resembles more what cavemen used to speak than the King's English.

Jag skrattar spontant. Högt och ljudlig - för mig själv ska jag kanske påpeka. Nej, jag är inte cynisk. Serien handlar om kärlek.

Och jag är inte heller alkoholiserad. Men ändå.

Belgien gömmer förnuftet bakom burkan

2010-04-22T10:05:00.002+02:00

Idag väntas det belgiska parlamentet förbjuda burkor på offentliga platser. Samtidigt som den svenska debatten idag kretsar kring Alliansens förslag för att stärka individers integritet, inför man i Belgien böter eller fängelse i upp till sju dagar om man bär burka eller niqab.

Vem hjälper detta? Den s.k. ”liberalen” Daniel Bacquelaine, en belgisk parlamentariker, tycks resonera att ett förbud är ett sätt att stoppa en kvinnofientlig syn. Burkan kan tydligen inte kombineras med ett öppet, liberalt och tolerant samhälle. Bullshit, säger jag!

För det första så är förbudet ett slag mot muslimer i allmänhet och mot muslimska kvinnor i synnerhet. Rädslan för det som är främmande har i Belgien lett till att man vill förbjuda det som man inte känner igen. Det är ett slag mot muslimer. Sen kan man ju fundera på om det inte är en halvtaskig kvinnosyn eftersom man inte tycks lita på att kvinnor själva kan avgöra vad de vill ha på sig.

Och innan nån får hicka, jag anser inte att burkan är positiv. Problemet är att förbudet stinker främlingsfientlighet när man samtidigt inte förbjuder andra plagg som är avvikande, har en osäker värderingsgrund eller som försvårar integration i samhällslivet. Eftersom man bara förbjuder det främmande, är det ett uttryck för främlingsfientlighet.

För det andra så fungerar inte argumentet att burkan måste förbjudas eftersom plagget i sig är odemokratiskt. Jag tror att burkan är ett uttryck för en syn på kvinnor som hör hemma i stenålder, men det finns ju flera plagg som är förknippade med odemokratiska värderingar. Bombarjackan förknippas ibland med nazister, palestinasjalen ibland med terrorism, bruna uniformer med fascister, ja listan kan göras lång.

Poängen är att burkan i sig inte kan vara ett kvinnoförtryck. Visst, burkan döljer i princip hela kvinnan och man kan inte påstå annat än att burkan försvårar kvinnors deltagande samhällslivet. Men det finns det andra kläder som gör också. Min bror springer t.ex. runt i nitar och trasiga jeans. Sorry brorsan, men du kommer tyvärr inte tas på lika stort allvar när du ska göra affärer än en person med vårdad klädsel. Förbudet är inte alls ett försvar av det öppna, liberala och toleranta samhället. Tvärtom! Det är ett slag mot det samhället.

För det tredje så slutar inte burkaförbudet med att det i princip är xenofobiskt, det är också ett angrepp på yttrandefriheten. Varför ska en person förvägras rätten att bära de kläder hon vill? I ett öppet, liberalt och tolerant samhälle tillåts man bära de kläder man själv väljer.

Andra på samma tema: Mark Klamberg, Simon, Seved Monke,

Ung och (il)lojal?

2010-04-21T09:13:00.002+02:00

Att vara ung, yngre, i politiken är nog inte lätt. Det är attacker från många olika håll. Attackerad av säkerhet och osäkerhet. Av oförstånd och oförberedelser. Nej, jag slår ner klacken, det här ska inte också bli en flumblogg!

Var på gruppmöte med kommunfullmäktegruppen igår. Nu sitter ju inte jag i fullmäktige, men jag sitter i nämnden för vuxna med funktionshinder. Inte mycket om det igår dock.

Istället ringer det i min skalle, det känns som att jag har slagit huvudet mot en vägg. Stångar fortfarande.

Så lat, så ung och lojal, vi saaaa
Vi blir aldrig som dom från staaan
Som dom från staaan
Vi blir aldrig som dom från stan

Oskar Linnros

På tal om det. Jag saknar inte Vårby gård som var mitt Sundbyberg, men jag har fortfarande mina rötter i den världen. Jag minns fortfarande hur det vara att växa upp med våld, missbruk och otrygghet.

Det minnet, och den känslan, ska jag ta med mig till dagens individutskott i nämnden. Det var ju trots allt därför jag begav mig in i detta.

Marknaden och flyget - mer nyans, please!

2010-04-20T11:57:00.002+02:00

Näringsministern vill undvika statsstöd. Hon pekar på hur regeringen hanterade fordonskrisen och menar att staten inte ska delta i ett statsstödsrace. Samtidigt skriver Gunnar Jonsson i DN att staten måste hålla emot kompensationskraven och inte ta något panikbeslut om ekonomiskt stöd. Jonsson skriver mycket mer nyanserat än vad Olofsson argumenterar, men båda tänker för svartvitt.

Bakgrunden, som ju alla vet, är att det isländska askmolnet har belägrat sig som en mer eller mindre permanent påminnelse om människans flyktighet och därför höjs röster för stöd till framför allt flygbolagen. Det finns en uppenbar risk för att flygindustrin får stora likviditetsproblem om man behåller status quo. Alltså, pengarna i kassakistan sinar snabbt om man inte gör något – SAS kan ju inte gärna betala löner i olja eller flyplansdelar.

Ett behov av stöd finns alltså rent företagsekonomiskt för flygbolagen. Det ska dock sägas att detta inte är ett gott nog skäl till att ge exempelvis statsstöd.

Frågan om stöd är en ganska svår fråga: å ena sidan så ska staten som huvudregel inte subventionera företag på den fria marknaden, å andra sidan så är ju omständigheterna exceptionella. Å ena sidan så är flygtrafiken skadlig för miljön och därför redan beskattad hårdare än t.ex. häst och vagn, å andra sidan är flyget en del av infrastrukturen och en av förutsättningarna för en god utveckling i såväl Sverige som resten av världen.

Voine voine – what to do?

Principerna till trots, man måste fundera på konsekvenserna i det enskilda fallet. Anledningen till att man ska vara mycket skeptisk och principiellt emot statsstöd är att det rubbar den fria konkurrensen och den fria marknaden. Statssubventioner riskerar göra branscher slöa och ineffektiva. Genom att ge pengar till exempelvis SAS så behöver detta flygbolag inte effektivisera sin verksamhet, och voila, vi konsumenter får sen betala. Antingen genom skattesedeln eller genom kass service och usla tjänster. Kolla bara på sovjet.

Men nåt slags stöd kan ändå vara berättigat i detta fall. Om, och detta är verkligen ett om, flygindustrin riskerar att få betydande problem p.g.a. askmolnet, då måste man omvärdera sin inställning. Efter att ha konstaterat att flyget är en industri som överlever under normala förhållanden måste man fråga sig om flyg över huvud taget är något eftersträvansvärt i Sverige.

Och här kan man ju bara konstatera att flyget är en del av samhällets infrastruktur. Miljöpartiet har kanske aldrig fattat galoppen och ser bara att flyget spyr ut avgaser, men faktum är ju att flyget är en följd av människors resande. Nu när flyget ligger nere så reser ju folk med buss istället, hur miljövänligt är det? En globaliserad ekonomi kräver att folk kan förflytta sig.

Nåväl, det var ett sidospår. Jag menar att om branschen existens hotas på allvar så måste staten stötta på något sätt. Nu kanske det inte är riktigt så illa; när askmolnet har tagit sitt pick och pack och flugit någon annanstans så kommer flyget komma igång igen. Risken är dock att om askmolnet kampar här i norra Europa allt för länge så kommer det ta tid att få igång flyget igen. Tänk om en handfull flygbolag går i konkurs därför att de inte har några pengar i kassan, hur lång tid tar det innan marknaden reparerar sig? Oavsett svaret på den frågan, så är det för lång tid!

För att förhindra en katastrof senare, så kan det därför vara befogat att samhället med stöd av våra inbetalade skattepengar ser till att flyget kan överlever just nu så att det kan få en chans att fungera på marknaden sen.

Sökes: en nyanserad debatt, please!

Kampanjandet fortsätter

2010-04-20T10:59:00.001+02:00

I helgen kampanjade jag med två tappra vänner till mig. Vi stod först utanför ICA Väst i Flogsta innan vi förflyttade oss upp till Folkes livs på Rackarberget. Enligt uppgift kampanjades det på samma budskap även på Svamptortget och i Gottsunda. Dessutom var det folk nere på Stora torget på stan och delade ut flygblad.

Budskapet för dagen var att tidigare betyg är en viktig del av skapandet av en skola i världsklass, att lärlingsjobb är ett bra sätt att få in ungdomar på arbetsmarknaden och att en parboendegaranti bör införas. Inte på något sätt är dessa tre förslag/åtgärder nyckeln och vägen till guld och gröna skogar och det bästa av världar, men steg på vägen mot ett mer sammanhållet och framgångsrikt Sverige.

Filmtips

2010-04-19T20:44:00.000+02:00

För de som har tid att glo på tv ikväll kan jag rekommendera Ping-pongkingen på SVT1. En bra film om hur verkligheten ser ut för många.

Filmen börjar klockan 22.00.

Malmström ska utvärdera datalagringsdirektivet

2010-04-19T10:04:00.002+02:00

För övrigt noterar jag att Malmström i sin artikel mycket tydligt fokuserar på integritet och skydd för uppgifter. Hon skriver nämligen att hon kommer

begära en översyn av de olika system vi har för datalagring och informationsutbyte. Det går ofta väl att motivera att de enskilda systemen behövs i kampen mot organiserad brottslighet och terrorism, men det är lätt att tappa helhetsbilden.

Detta är ett mycket viktigt uttalande! Malmström vill alltså utvärdera exempelvis datalagringsdirektivet och andra regler som ibland kränker rätten till personlighet integritet.

Precis som hon skriver är det framför allt inte de enskilda instrumenten som är oroväckande utan hur den gradvisa utbyggnaden leder till en total bild där integriteten hotas på allvar. Hennes förslag om en översyn som ska titta på helheten är därför mycket välkommen. Bra jobbat!

Malmström måste imponera mera!

2010-04-19T09:52:00.001+02:00

Cecilia Malmström, den svenske EU-kommissionären, skriver idag på DN-debatt. Under rubriken ”Vårt Europa måste vara öppet – trots alla terrorhot” skriver hon en slags programförklaring. Malmströms portfölj tillåter henne att fokusera på framför allt tre områden – asyl/migration, brottsbekämpning och säkerhet – och det är inom dessa tre som hon föreslår någon form av åtgärd nu på morgonen. Jag fokuserar här på det första av de tre.

Foto: Hans Doverholm

Inom asyl- och migrationspolitiken vill Malmström se en utveckling mot fler gemensamma regler. Idag är många av de regler som finns på området så kallade minimiregler vilket betyder att medlemsstater, som t.ex. Sverige, kan ha mer förmånliga regler än de beslutade. Rent konkret innebär det att Sverige kan ta emot fler personer än vad reglerna man kommit överens om tillåter.

Även om Malmström påpekar att den harmoniserade politiken måste bygga på en respekt för grundläggande rättigheter och att det inte ska vara förenat med livsfara att fly till Europa, så blir jag tyvärr lite skeptisk. Jag är principiellt för en harmonisering, detta skulle troligen leda till större rättssäkerhet och transparens. Däremot så är det viktigt att man bygger det gemensamma systemet med rätt utgångspunkt.

Jag har inget problem med att Malmström vill värna det skydd som ställs upp i internationella konventioner, det är självklart. Problemet är bara att Malmström troligen tänker på 1951 års Genévekonvention, och den reglerar flyktingar. De personer som får skydd i Sverige och Europa är dock sällan flyktingar, utan något som kallas altarnativt skyddsbehövande eller övrig skyddsbehövande. Att utgå från flyktingkonventionen kan därför leda till en dramatisk sänkning av rätten till skydd i Europa. Vi får inte låta 1951 års konventionen bli taket i flyktingmottagandet! Malmström borde verkligen förtydliga sitt liberala arv här och berätta att hon vill se en bredare grund. Detta är inte minst viktigt när det är fråga om gemensamma regler för vilka som kan få skydd i Europa.

Att ha gemensamma, harmoniserade regler för vilka som ska få skydd och kunna migrera till Europa har flera fördelar. Däremot så måste man se till att man inte använder en konvention som mycket tydligt utgör ett golv i det internationella systemet som ett tak!

Nu kanske Storbritannien blir ett land som andra

2010-04-18T12:02:00.002+02:00

Storbritannien, ett land med ett sjukt politiskt system, går till val i maj. I förra valet fick Labour och Tories ungefär lika många röster, 35% respektive 32%. Trots detta så fick Labour över 55% av platserna i parlamentet, och Tories endast 30%. England är alltså ett land där 35% av rösterna innebär 100% inflytande. Det är sjukt.

Jag kan tillägga att Liberaldemokraterna fick 22% av rösterna men bara 10% av ledamöterna. Twisted!

Jag bodde i England förra läsåret. Under tio månader i Leeds pluggade, engelsk statsrätt och engelsk avtals-, bolags- och skadeståndsrätt samt EU-rätt. Det året förändrade min syn på Storbritannien radikalt, och framför allt på England.

Jag kan ju inte på nåt sätt påstå att jag känner landet på djupet, men jag fick nog en ganska bra inblick. England är ett land som är konformt och konservativt. Klassystemet är relativt djupt rotat, men det är inte bara denna pop-version som jag tänker på främst.

Jag upplever i och för sig även Sverige som relativt konformt och att människor här också tänker på problem ifrån samma perspektiv och så. Men England är värre. Detta s.k liberala landet kryllar av kameror och poliser. Det är ett land utan någon skriven konstitution och har ett system som i princip består av en vald diktator. Detta är inte brösttoner, utan så ser det engelska systemet ut.

Jag tror att grunden för detta systemet är det konservativa systemet med konforma klasser. Detta har lett till ett förhållningssätt till politik som är annorlunda än det svenska. Politik handlar ju om makt, men framför allt om konflikter. Inte på det sättet att konflikter är målet med politiken, men för att konflikter uppstår när man vill ha makt. Idéer och lösningar slåss om makten.

I Sverige har vi en tradition av att lyssna på varandra och en vilja att så ofta som möjligt komma överens. Vi försöker lösa problem genom att på demokratisk väg hitta lösningar. Vi har ett system där hela samhället genom remisser ofta får yttra sig och där vi sätter stark tilltro till de som har kunskap och insikt. I England är det tvärtom. I Storbritannien konfronterar man och kör på allt eller inget.

Jag vet inte om det är det engelska systemet med enmansvalkretsar som har skapat detta fenomen, eller om systemet är ett symptom på inställningen. Oavsett så är det inte ett bra system.

Men nu händer det kanske saker. Enligt den senaste opinionsundersökningen så leder numera Liberaldemokraterna och Nick Clegg. Detta är inte bara positivt för att Libdems har en mycket bättre och framför allt nyanserad politik, utan för att det kan bana väg för en total reform av det brittiska politiska systemet. Siffrorna ovan visar tydligt hur systemet gav Labour ett mycket större inflytande än stöd och att Liberaldemokraterna fick ungefär halva inflytandet de förtjänade.

Men nu har Liberaldemokraterna gått om både Tories och Labour i opinionsmätningarna. Måtte detta bli starten på att ändra det brittiska till ett mer proportionellt system där politiker måste samarbeta för att lösa problem!

Sahlin är överraskad hon också.

2010-04-18T00:01:00.000+02:00

Vi kommer med ett gemensamt besked. Vi rödgröna överraskar gång på gång och visar att vi kan komma fram till gemensamma lösningar i svåra frågor

Detta sa tydligen Mona Sahlin idag. Och överraskande är de sannerligen. Men är det inte lite konstigt att till och med socialdemokraternas partiledare tycker att det är överraskande. Det säger ju på nåt sätt något om hennes förtroende för samarbetet.

Well, sen så är ju inte beskeden alltid särskilt lugnande heller. De blir ju t.ex. tydligen inget RUT-avdrag om de vinner valet och i den utrikespolitiska debatten i riksdagen gömde sig oppositionen bakom vänsterpartiet.

Fast jag ska inte vara elak. Trots att det jag skriver är sant.

Är Uppsala studentkår emot fri åsiktsbildning?

2010-04-17T15:14:00.000+02:00

I torsdags kampanjade, som jag tidigare har nämnt, Liberala Studenter här i Uppsala. Vi var ett gäng tappra som delade ut flygblad på Ekonomikum och på Engelska Parken.

Jag måste säga att det känns riktigt bra att kampanja med Liberala studenter, framför allt tack vare den högskolepolitik som folkpartiet har fört. Man känner en trygghet i att kampanja när politiken och dess resultat slår oppositionens (brist på) förslag på punkt efter punkt.

Budskapen på våra flygblad i torsdags var två: avskaffat kårobligatorium och höjt studiemedel. Från den första juli är svenska studenter inte längre tvungna att vara medlem i en studentkår. Bland annat S-studenter har förbarmat sig över detta och argumenterat att det är en försvagning av demokratin i högskolan.

Jag håller inte med. Demokrati och deltagande är enormt viktigt för ett bra universitet, men man kan inte likställa dessa med kårmedlemskap. Föreningsfrihet innebär inte bara en rätt att vara medlem i en förening, utan också en rätt att inte vara medlem i en förening.

Det tråkiga när vi kampanjade på Ekonomikum var dock att studentkåren inte ens ville ha oss där och försökte kasta ut oss. De tyckte uppenbarligen inte om vårt budskap om att tvångsanslutningen av svenska studenter upphör under sommaren. Att Uppsala studentkår så tydligt tar avstånd från fri åsiktsbildning är inte bara tråkigt utan egentligen skandalöst. Vad är receptet, att man både ska tvingas vara medlem i kåren och dessutom att bara vissa partier får sprida budskap i kårvalet?

Skämmes!

Sent ska syndarna vakna

2010-04-16T21:20:00.000+02:00

Såg på rapport och läser med nöje i DN att den avhoppade vilden nu ska rösta med regeringen i kärnkraftsfrågan.

Det är ju bara att gratulera att han har tagit sitt förnuft till fånga!

Oppositionen i Uppsala resonerar som Mona Sahlin

2010-04-15T09:08:00.000+02:00

Den rödgröna oppositionen i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden resonerar med fina ord och fina meningar på UNT Debatt idag. Wärnsberg, Lindberg, Åsenius och Soria Galvarro gör nästan en Sahlin: först pekar de med hela handen och beskriver mål och metoder men landar sen ändå i princip i ingenting.

Artikelförfattarna menar att skolan behöver både duktiga lärare och en god lärmiljö. Detta betyder enligt de själva att lärarna ska ha goda ämneskunskaper och kunna visa ”respekt, tolerans och intresse för eleverna” och ”skapa regler för klassens uppförande och arbete.” Men sen slår det slint.

Debattörernas förslag för utveckling av skolan är i princip obefintliga. Det finns inget skrivet om resurser, det finns inget skrivet om arbetsformer eller kompetens. Man skriver om utvärderingar.

Genom att sända ut en rapport för diskussion och analys till gymnasieskolorna ska man få till stånd självkritiska utvärderingar. Återigen väljer alltså oppositionen att fokusera på ord istället för handling och flummiga mål istället för konkreta verktyg.

Det hela blir egentligen bara löjligt när man betänker att alliansen i regeringsställning har förtydligat skolans värdegrund, stärkt rektorernas ställning och gett lärarna makt över skolmiljön i klassrummen. Detta är reella verktyg för att nå debattörernas mål om bra lärmiljö. Detta samtidigt som man här i Uppsala har höjt lärarnas kompetens genom att bl.a. anställa lektorer. Så frågan borde istället vara om de rödgröna stöder skolutveckling.

Flyktingfrågor och flygblad

2010-04-14T16:26:00.001+02:00

Har suttit hemma idag. På insidan, i solen. Detta har dock inte varit desto mindre produktivt. Jag har fortsatt att skriva på mitt examensarbete om skyddsgrundsdirektivet. För er som inte vet om det skriver jag om ett av EU:s direktiv som syftar till att fastställa en grund för när fördrivna och skyddssökande personer ska anses vara flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt.

Direktivet påverkar självklart Sveriges asylrätt, men eftersom det bygger på flyktingkonventionen från 1951 så är det ingen större risk för att vår humana asylpolitik rubbas. Särskilt inte eftersom det är ett minimidirektiv.

Nåväl. Förutom exjobbet har jag förberett lite inför imorgon. Samtidigt som högskoleministern presenterar vårbudgeten på Ångstömlaboratoriet, så kommer Liberala studenter köra en blixtkampanj på Ekonomikum. Jag har pillat lite med flygblad tills dess.

Sahlins nya väg: utbildning, jobb och flummerier

2010-04-13T09:00:00.003+02:00

Foto: Linda Håkansson

Mona Sahlin skriver på DN debatt idag om fyra nya mål för den socialdemokratiska politiken. Jag blev inte klok på artikeln. I texten skriver Sahlin nämligen att socialdemokraterna "sätter upp fyra mål som [de] lyfter in i det rödgröna samarbetet: Fler jobb, mer utbildning, minskad barnfattigdom och minskat socialbidragsberoende."

Grattis?! Efter ett par års samarbete och med bara några månader kvar till valet ska man nu alltså börja diskutera jobb, skola, barn och utanförskap. Det är ju bara att gratulera probleminsikten. Man undrar ju vad de har diskuterat innan..

Men man ska nog inte behöva oroa sig. Sahlin presenterar inga konkreta förslag förutom att man ska höja:

flerbarnstillägget (vilket regeringen redan har aviserat att man ska höja)
tilläggsbidraget för studenter med barn
underhållsstödet för ensamstående.

Med andra ord inga andra förslag än höjda bidrag. Grattis igen.

Men det finns fina inslag i debattartikeln flummet till trots. Som liberal kan jag bara välkomna Sahlins formuleringar om individen:

"inget är så viktigt som individens möjlighet att utvecklas"

"frihet är att ge individen fler möjligheter att växa"

Synd bara att socialdemokraterna inte riktigt har trovärdighet här. De är och förblir ett parti för systemen, där föreningar och kollektiv väger tyngre än människorna i dem. Men ändå, grattis!

Lärarleg får inte bli nytt skråtänk!

2010-04-12T12:27:00.003+02:00

Idag presenterade regeringen ett förslag om lärarlegitimation. Förslaget går i korthet ut på att endast legitimerade lärare ska få fast anställning och att endast dessa ska få sätta betyg. Oppositionen jublar och lärarfacken applåderar.

Syftet med reformen står på två ben - att öka läraryrkets status och att stärka kompetensen i lärarkåren. Utbildade lärare är bättre lärare.

Även om jag delar utbildningsdepartementets mål så kan jag inte undvika att vara lite skeptisk. Lärarna är enormt viktiga i skolan och därför i hela samhället. Utan en kompetent och driven lärarkår utvecklas varken samhället eller de enskilda individer som är detta samhälles byggstenar. Vad som gör mig skeptisk är dock att detta kan vara en utveckling mot ett skråtänk.

En legitimation kan aldrig vara en garanti för kompetens eller bra lärarskap. En legitimation är enbart ett kvitto på att man har genomgått en utbildning. Jag är helt övertygad om att det finns bra lärare som inte har gått lärarhögskolan precis som jag är lika övertygad om att det finns "legitimerade" lärare som är mindre bra. Även om jag delar utbildningsministerns tänk om att man ska höja lärarnas status och kompetens får man vara försiktig med att likställa en legitimation med detta.

Måtte en lärarlegitimation inte vara ett steg på vägen mot ett skråväsende! Ett sådant har vi haft förut och det visade sig att det ledde till ett system där själva strukturen stod före individerna och där konservativa krafter skyddade sig bakom skrået för att undvika utveckling och nya tankesätt. För att få en skola i världsklass behövs bra lärare, inte system som stänger ut de med "fel" kompetens!

Uppdatering: Mot gårdagens strida ström av lovord skrivet nu också Adam Cwejman och DN om varför yrkeslegitimation inte kan garantera kvalitet.

Vad är väl en låda vid stationen?

2010-04-12T12:09:00.000+02:00

Vi har sneglat när vi har rusat - lite i förbifarten beundrat den lilla svarta boxen, nyfiket undrat vad som döljer sig därinne. Sen har vi trängts och blängt. Vi har skuffat och bufflat oss fram genom den trånga stationen och med desperation och trötta ögon letat plats på tåget.

Men nu blir det kanske bättre.

Trängseln kommer nog i och för sig fortsätta, och tröttheten för de som pendlar bestå, men nu är den nya stationen smygöppnad. Äntligen! Ska bli mycket intressant att se vad som döljer sig i den lilla lådan och åka rulltrappa upp till spåren. Har jag inte sagt att jag är från världsmetropolen Stockholm?

Piratpartiet - yttrandefrihetstalibanerna

2010-04-09T10:35:00.002+02:00

EU-kommissionen har lagt ett förslag till direktiv om åtgärder mot sexuella övergrepp på barn. Direktivet är tänkt att ersätta rådets rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn. Som kuriosa kan nämnas att direktivet kommer antas med stöd av de nya regler som infördes med Lissabonfördraget. Enligt dessa kan EU fastställa minimiregler för brottsoffers rättigheter och minimiregler om fastställande av brottsrekvisit.

Enligt det nya förslaget ska

straffen för sexuella övergrepp mot barn höjas,
sexturism kriminaliseras
utsatta barns rättigheter i rättsliga tvister stärkas.
förbud mot yrkesutövning som involverar kontakt med barn och som utfärdas mot en gärningsman i ett medlemsland ska gälla i hela EU.

Dessa förslag kritiseras nog inte mer än annan lagstiftning, men det finns fler förslag som kommissionen presenterar och som kritiseras med ”censurkortet”. Kommissionen vill nämligen att internetsidor med barnpornografi ska avlägsnas och om detta inte går så ska man se till att spärra dessa sidor. Hur man ska göra detta är dock upp till medlemsstaterna.

Piratpartiet med Christian Engström i spetsen hävdar alltså att detta är censur. I en förvirrad debatt med en nästan upprörd Cecilia Malmström menar han att själva blockeringen av webbsidor inte är nödvändig och att det räcker med att stänga ner internetsidorna. Men Christian Engström blandar ihop korten. För det första så får han det att låta som att en blockering av en hemsida är en mer ingripande åtgärd än avlägsnandet. I själva verket är det ju tvärtom. Att låta en internetsida finnas kvar men göra den otillgänglig är mindre censur än att ta bort sidan helt.

För det andra riskerar han att försvåra arbetet mot censur på nätet över huvud taget. Genom att ta just denna strid och ropa ”censur” likt fåret som ropar på vargen riskerar han underminera arbetet för yttrandefrihet över huvud taget. Yttrandefrihet är en mänsklig rättighet, men det är ingen absolut rättighet.

Det är sant att yttrandefrihet är en förutsättning för ett demokratiskt och progressivt samhälle. Men detta innebär inte att yttrandefrihet står över alla andra rättigheter. Även om jag har rätt att blogga på nätet innebär detta inte att jag har rätt att förtala någon. Och när det kommer till barnpornografi omfattas det över huvud taget inte av yttrandefrihet. Det står inskrivet i svensk grundlag.

Tryckfrihetsförordningen, 1 kap:

10 § Denna förordning är inte tillämplig på skildring av barn i pornografisk bild. Lag (1998:1438).

Jag har ärligt talat svårt för att förstå piratpartiets upprördhet här. Det är självklart att censur är ett aber i ett liberalt och demokratiskt samhälle, men det innebär ju inte att pedofilers intresse av att producera och titta på barnporr står över barns rätt att inte bli utsatta för övergrepp.

Kom igen med vettig kritik istället, piratpartiet!

Miljöpartiet igen

2010-04-07T10:33:00.000+02:00

Läser att Aftonbladet och Nyhetskanalen i en undersökning har funnit stöd för att miljöpartiets väljare mer eller mindre består av blockbytare. Med andra ord består min tes om att miljöpartiet har blivit den nya mellanstationen i svensk politik.

Om allianspartierna tar den kunskapen till sig och argumenterar på rätt sätt så kan miljöpartiets ökade styrka snarare bli alliansens vinnarrecept än dess förlust. Miljöpartiets väljare är lättare att locka över blockgränsen eftersom miljöpartiets politik är mer lik alliansens än socialdemokraternas. Om man som väljare accepterar en lite liberal politik kan man också acceptera en liberal politik.

Uppsalas fjärdeplats döljer finuniversitetets baksida!

2010-04-05T13:20:00.001+02:00

Idag kom en unversitetsranking från den oberoende akademikergruppen Urank. Enligt denna klarar sig Uppsala universitet bra. Universitetet är det bäst rankade stora universitetet och rankas på fjärde plats direkt efter universitet med specialisering i medicin (KI), ekonomi (Handels i Stockholm) och lantbruk (SLU). Även om detta är hedervärt blottar undersökningen dock även del problem.

Ett av de oroväckande resultaten i rankingen är att Uppsala universitet har mycket låg andel förstagenerationsstudenter och relativt få studenter med utländsk bakgrund. Om Uppsala ska vara en universitetsstad i världsklass räcker inte att universitetet har bra lärare och bra forskning, för hela stadens skull krävs också att universitetet är tillgängligt.

Universitetet och även Uppsala kommun måste arbeta ännu mer för att locka ungdomar från exempelvis Gottsunda och Stenhagen till högskolan. Skol- och utbildningspolitiken får aldrig stanna vid utvecklingen av universitetet som sådant, utan den måste alltid sätta individen och den potentiella studenten i centrum. Universiteten är till för att skapa möjligheter för människor att växa, forma sina egna liv och förändra sin omgivning och på så sätt säkra ett demokratiskt samhälle. Universitetet måste vara tillgängligt!

På ren svenska: om inte ungdomar från en utbildningsovan bakgrund, som jag själv, hittar till universitetet så kan vi lika gärna lägga ner systemet. Gratis utbildning har bara en poäng om de som inte har tillgång till pappas plånbok får tillgång till den. Här är några exempel på sådant som man måste jobba mer med:

Kommunen

Se till att det finns bostäder, framför allt hyresrättet.
Förbättra kollektivtrafiken från Stenhagen och Gottsunda direkt till universitetet.
Öka datortätheten på biblioteken så att de som inte har råd med egen dator och uppkoppling får tillgång till verktyg.

Universitetet

Underlätta för antagning genom exempelvis fler instegskurser som t.ex. JIK II och tekniskt basår.
Erbjud möjlighet till praktik på alla utbildningar.
Öka datortätheten så att de som inte har råd med egen dator och uppkoppling får tillgång till verktyg.
Erbjud alla studenter en "introduktionskurs" innan utbildningen påbörjas. Denna ska fokusera på hur det är att studera på högskola.
Bygg ut studievägledning och mentorsverksamhet.

Kommunen och universitetet i samverkan

Inför utbyten mellan universitet och gymnasieskolor.
Bygg ut projekt som exempelvis ESMeralda.
Ha årlig utbildningsmässa på plats i Gottsunda och Stenhagen för gymnasieungdomar.
Starta breda sommarkurser för både högstadieungdomar och gymnasieelever som uppmuntrar till studier.
Bygg ut fler forum för direktkontakt mellan elever med studieovanan bakgrund och studenter på universitetet.

Det där sista låter kanske flummigt. Men jag tror att den största anledningen till att ungdomar från lågutbildade familjer inte pluggar vidare är egna föreställningar. Man tror att universitetet är för den vite medelklasskillen med högutbildad pappa. När jag var aktiv som studentambassadör upptäckte jag hur mycket bara själva mötet kan förändra

Det här är bara några exempel på vad man borde göra och vad man borde utveckla. Nu får v i bara hoppas att Uppsala universitet inte nöjer sig med sin fjärdeplats utan även arbetar aktivt för att locka ungdomar från utsatta områden. Det är så vi bygger ett inkluderande och framgångsrikt samhälle.

Miljöpartiet kan vinna valet åt alliansen

2010-04-04T16:33:00.005+02:00

Eftersom detta är ett ganska långt blogginlägg väljer jag att sammanfatta det lite här inledningsvis.

Miljöpartiet är det gröna fåret i oppositionen. All den cred som de rödgröna försöker bygga upp som ett modernt och ungt alternativ består egentligen av miljöpartiet. Utan miljöpartiet har oppositionen sin tydliga bas bland de äldre och ute på landsbygden. Anledningen till detta är att miljöpartiet har roffat åt sig de rödgrönas mittenväljare. Miljöpartiet har blivit hem för yngre storstadsväljare med moderna, liberala värderingar. Steget till alliansen har med miljöpartiet blivit mindre än någonsin och miljöpartiets framgångar kan i själva verket stjälpa oppositionens jakt på makten.

Det har, som jag har nämnt tidigare, kommit en del intressanta siffror om opinionen den senaste tiden. Jag tänker inte här beröra de specifika siffrorna utan mer övergripande. Enligt undersökningarna har de rödgröna de ungas och landsbygdens röster. I motsvarande mån har alliansen de äldres och storstadsväljarnas stöd. Vi vet även sen tidigare att de rödgröna vinner kvinnorna med alliansen männen.

Siffrorna är vilseledande. Man förleds att tro att vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet alla har starkt stöd bland de unga. Det stämmer inte. De unga röstar mindre på sossarna och vänstern än vad de vuxna gör, precis som de unga röstar mindre på alliansen än vad de vuxna gör. De rödgrönas majoritet bland de unga är en direkt följd av miljöpartiets väljare:

Förstagångsväljare
Alliansen                Miljöpartiet                    v och s
35 %                    17%                              37%

Om man med dessa siffror i bakhuvudet beaktar siffrorna om storstads- och landsbygdsväljarna, dv.s. att de rödgröna förlorar slaget om städerna, så kan man först bli förbryllad. Storstäderna förknippas ju oftast med yngre och moderna värderingar. Varför har då de rödgröna, som ju enligt tidningarna är favoriten bland de yngre, inte majoritet även i Stockholm, Göteborg och Malmö?

Även här är miljöpartiet svaret. Storstädernas yngre och moderna värderingar är bara en omskrivning för storstadsväljarnas liberala värderingar. Om man delar upp opinionen på samma sätt som ovan ser den ut så här:

Storstadsväljare
Alliansen                Miljöpartiet                    v och s
50%                       13%                              31%

Nu kan detta sluta i en slags lovsång till de rödgröna. Och på sätt och vis så är det en lovsång, men inte en sådan som man först kan tro. Miljöpartiets relativt starka ställning bland de unga och bland storstadsväljarna kan bereda väg för en rödgrön regering efter valet, men det kan lika väl slå åt andra hållet. För om man skulle titta på siffrorna förbehållslöst så blir det tydligt att partier med liberala (alliansen) eller delvis liberala (miljöpartiet) värderingar vinner slaget om såväl de unga som om storstäderna:

Storstadsväljare
Alliansen och mp    v och s
63%                             31%

Förstagångsväljare
Alliansen och mp    v och s
52%                             37%

Självklart kan man alltid slå ihop siffror för olika partier och dra slutsatsen att dessa är starka tillsammans, men i detta fallet finns det en intressant koppling. Kopplingen är att miljöpartiet är mycket närmare alliansen än vad socialdemokraterna och vänsterpartiet är. Det är på grund av detta som undersöknignarna också ser ut som de gör. Svaret på varför miljöpartiet har relativt starkt stöd i storstaden är med andra ord samma anledning som varför alliansen har starkt stöd i storstaden. Och det är därför som milöpartiets relativt starka stöd är ett tecken på att valet kan bli svårt att vinna för de rödgröna. Anledningen till miljöpartiets styrka är nämligen ett följd av socialdemokratins och vänsterns svaghet. Mittenväljarna behöver nu inte välja mellan socialdemokraterna och alliansen utan kan hoppa till miljöpartiet, som ligger mellan de två. Och därifrån är steget kortare till alliansen än vad det varit tidigare. Miljöpartiets uppgång kan mycket väl vara ett förspel på ett språng över till alliansens senare i valrörelsen när socialdemokratins och vänsterns politik blir tydligare i debatten. Miljöpartiet torde ju egentligen inte ha mer än ett marginellt inflytande över de rödgränas politik eftersom miljöpartiet endast står för en femtedel av oppositionens väljare.

Nu är inte jag någon statsvetare eller statistiker, men för att fokusera lite på vänstern (s och v) så misstänker jag att deras svagare stöd i städerna och bland de unga kan förklaras med deras befintliga väljares värderingar. Förklaringen stavas pengar. Ekonomin är generellt bättre i storstäderna och då har man råd att fundera på andra frågor än just ekonomiska. När man inte är beroende av bidrag eller stöd till en döende ort på landet så kan väljaren välja parti efter partiets idé om samhället och partiets idé om att skapa ekonomi snarare än att fördela den. De som fortfarande röstar på v och s blir således endast en åldrande klass av (pensionerade arbetare) och väljare som lever i utanförskap. (Detta är i sig en intressant fråga, men behandlas inte här)

Anledningen till att jag tror att miljöpartiets starka ställning lika väl kan leda till att alliansen vinner valet är just analysen av vilka det är som röstar på miljöpartiet. Deras väljare består av delvis av unga väljare som lika gärna kunde rösta på alliansen. När det blir tydligt att de röda inte står för en tillväxtpolitik och inte består av moderna, liberala ställningstaganden, då kommer några av miljöpartiets väljare förflytta sig över blockgränsen.

Och om de inte gör det nu så kommer de göra det i nästa val när den socialdemokratiska basen har fått nog av miljöpartiets (populära) politik och antingen kräver en rödare politik eller lägger sig på sofflocket. Med andra ord, antingen kommer miljöpartiet skrämmas ut ur det rödgröna samarbetet eller så kommer socialdemokratin sjunka till så låga siffror att de rödgröna ändå inte vinner valet.

Miljöpartiets populäritet beror på att partiet har en mer marknadsvänlig och liberal politik än sina två samarbetspartners. Genom att stå för denna något mer liberala politik har man lyckats locka över de väljare som tidigare har hoppat mellan blocken. Genom att stå för denna politik lyckas man dock inte enbart erbjuda ett hem för hoppande mittenväljare, utan man lyckas också legitimera en mer liberal politik. Detta riskerar dels stressa samarbetet inom de rödgröna och skapa ett tryck på s och v att vrida politiken åt vänster. Detta i kommbination med att miljöpartiet legitimerar en småborgerlig politik genom sin blotta närvaro gör att steget till alliansen blir både kortare och lättare att ta. Alliansen kan mycket väl vinna valet med hjälp av tillströmmande miljöpartister. Frågan är bara när alliansen ska lära sig att debattera på rätt sätt genom att både skrämma och belöna miljöpartisterna.

2010-04-03T22:34:00.002+02:00

Skämt åsido. Om man ska vara lite politiskt korrekt så kan man ju bara hoppas att den unkna människosyn Stieg Larsson insinuerar finns bland svenska poliser inte är annat än fiktion.

Och så får man ju hoppas att det inte alltid är så svårt att spela sig själv.

Fria lärare är en förutsättning för lärande elever

2010-04-02T22:25:00.006+02:00

Läser nu ikväll att de folkpartister som representerar fp i SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) hoppar av förhandlingarna med Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet. Det kan nog vara bra.

Bakgrunden är en strid mellan arbetsgivarna (SKL) och facken om lärarnas arbetstid. Enligt det avtal som gick ut den sista mars hade lärare 35 timmar reglerad arbetstid och 10 timmar förtroendetid. Den reglerade tiden används till undervisning och andra uppgifter som läraren utför på skolan som t.ex. rastvakt, kontakter med föräldrar m.m. Förtroendetiden används till planering och efterarbete.

SKL vill nu minska förtroendetiden så att skolorna (d.v.s. rektorerna) ska kunna reglera hela arbetstiden. Detta är olyckligt. En bra lärare behöver frihet och flexibilitet att organisera sitt arbete på det sätt som hon bedömer är bäst för hennes undervisning.

SKL:s krav är ytterligare ett tecken på en degradering av lärarna till standardiserad robotar. Visst, det är kanske lite tillspetsat, men SKL:s synsätt bygger på en idé om att läraren varken kan eller behöver styra sin egen undervisning. Även om skolan måste vara reglerad så får man aldrig glömma att lärarnas jobba är att underlätta för enskilda elevers lärande. Detta jobb sköts inte enbart i lärarrummet utan kräver noggranna förberedelser och frihet att planera efter de individuella förutsättningarna. En lärares jobb kan och får inte helt styras av rektorer eller kommuner.

Nu får vi bara hoppas att fp:s avhopp inte innebär att SKL:s förhandlingsdelegation inte längre innehåller krafter som kan motverka den eskalering av konflikten mellan arbetsgivarna och lärarna som redan har ägt rum.

Uppdaterat: DN, SvD