onsdagen den 8:e februari 2012

Om ungdomslöner

Okej, jag vet att jag inte borde. Borde snarare göra det motsatta. Men jag vill ändå reflektera lite kring det här med ungdomslöner.

För den som inte följt diskussionen kan jag berätta att begreppet kommer från Lennart Gabrielsson, folkpartistiskt kommunalråd i Sollentuna. Han sa i måndags att

"Om det kostar för mycket att anställa icke erfaren arbetskraft i dag så är det en bra ingång. Man har ju diskuterat lönens nivå eller inte, men man ska komma ihåg att om man inte har jobb och inte får 75 procent av lägstalönen då får man ingen lön alls, och det är ännu mindre."
Folkpartiet motiverar förslaget på sin hemsidan med att särskilda ungdomslöner, som är ”tydligt lägre än genomsnittslönerna”, skulle öka lönespridningen och göra unga mer konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden. Man hänvisar bland annat till regeringens egen långtidsutredning.

Jag kan inte hitta något resonemang om lönespridningen i långtidsutredningen (vid en sökning av ordet finns det bara på sidan 147 i ett resonemang om att lönespridningen i Sverige ökar på grund av att vi har fler skillnader mellan arbetsplatser). I ett av delbetänkandena (s. 95) skrivs dock

”En större lönespridning i den nedre delen av fördelningen skulle troligen gynna sysselsättningen för svaga grupper men samtidigt öka inkomstklyftorna för de som har jobb. Om arbetsgivaravgifter eller inkomstskatter sänks för personer med låga löner så kan lönekostnaden för företaget sänkas utan att lönen efter skatt minskar. Jobbskatteavdraget och lägre arbetsgivaravgifter för vissa grupper är exempel på sådana åtgärder."
Nåväl. Ungdomslöner ska alltså vara bra av två skäl:
  1. Det är ett bättre alternativ än socialbidrag
  2. Det ökar lönespridningen.
Vad gäller den första anledningen är jag visserligen lite svag för argumentet att det är bättre med en lägre ingångslön än att leva på socialbidrag. Socialbidraget ligger på existensminimum och passiviserar människor. Jag tror inte att många väljer att leva på socialbidrag av egen vilja (även om undantag säkert finns). För att få socialbidrag måste man i princip krypa för kommunen, redovisa många av sina kostnader och delta i arbetsmarknadsprogram. Det är inget roligt liv. Arbete med lön är mycket bättre.

Frågetecknen består dock. För det första är 75% av ingångslönen knappt mer än ett socialbidrag. 12 000 kronor före skatt blir i Uppsala drygt 9 800 kronor efter skatt. Socialbidrag är inte riktigt så högt, men med en hyra på ca 4000 borde socialbidraget landa på ungefär 9 000 kronor. Min invändning är inte att lönen prompt måste vara mer än ett socialbidrag. Min poäng är att det är en låg ersättning för arbete. Att arbeta kostar också pengar (resor till och från jobbet o.s.v.). Själva lönenivån är med andra ord barockt låg för ett heltidsarbete.

Och mer skeptisk blir jag när jag tänker vidare. Vilka är det egentligen som ska få dessa ungdomslöner? Det kan ju knappast vara så att alla ungdomar under 25 år ska få ungdomslöner första året de arbetar. Det är ju inte bara befängt, det är också otroligt inkonsekvent med det förslag som bl.a. Folkpartiet har på kompetens istället för ålders i LAS.

Någon form av urval ska alltså till. Med andra ord, någon myndighet (arbetsförmedlingen? Soc.?) ska sitta och bestämma att en viss person är tillräckligt inkompetent för att få ett jobb till normal lön och istället, under en period, ha en lägre lön. Jag ställer mig inte bara skeptisk, jag blir upprörd. Och inte övertygad om att det är bra att ge en lön motsvarande socialbidrag till en person som kan vara lika gammal som sin arbetskamrat bara för att kommunen har ansett att den unge är svår att anställa.

Lönespridningen då? Om många fler unga får lägre löner skapas en större lönespridning. Genom att sänka lönerna i botten blir steget större upp till de normala. Problemet är bara att om detta är argumentet för ungdomslöner, då har man inte förstått ett skvatt (eller är det jag som hart missuppfattat något hela tiden?).

När jag och många andra i den liberala rörelsen har diskuterat lönespridning har det ju aldrig handlat om att de med lägst löner tjänar för mycket. Det har ju handlat om att många i Sverige tar studielån och pluggar många år och sedan inte får betalt för det. Och det är ju något helt annat. Blir den högutbildade läraren med höga studielån mer kompenserad bara för att den nyanställde 21-årige vaktmästaren på skolan får en lön som motsvarar existensminimum.

Nej, jag är inte övertygad. Eller för att travestera Kjell-Olof Feldt - Ungdomslöner är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit.

Däremot tror jag att Folkpartiet är mycket mer rätt ute när det gäller ett flexibelt anställningsskydd som grundar sig på kompetens och rätten till bra utbildning som en bas att stå på. För ärligt talat, det är ju inte ett par tusenlappar hit och dit som gör att många företag inte anställer unga, det handlar ju mycket oftare om att de unga som hamnar i arbetslöshet inte har gymnasiekompetens och att arbetsgivare ibland, på grund av det inflexibla anställningsskyddet, är rädda för att anställa unga oprövade tills vidare.

---

Uppdatering: Jag har fått kritik avseende min beräkning av skatt och försörjningsstöd på kloka Joakim Holmertz blogg. Jag har utvecklat varför beräkningen är korrekt i en kommentar till hans inlägg som kan läsas här.

blog comments powered by Disqus